Rityta 1-s


Varmt välkomna till Bloggen!

En samlingsplats för våra gemensama tankar kring hundägarskap & allt vad det innebär från en gråmulen vardag till en glittrande tävlingsdag.

Vill du gästblogga? Kontakta oss på hubbeshundkurser@outlook.com

2021 > 07

Tröstehunden.
Så tänker jag på henne ibland.  
Som förstagångshunddägare försökte vi läsa på innan hon kom, gick på föreläsningar, läste böcker, tittade på tv-program.
Bokade valpkurs innan hon ens kommit.  Allt för att vara så förberedda som möjligt. Men sen är det ju ändå så att man inte vet vilken personlighet man får hem och det går inte att läsa sig till hur det är att ha valp. Det upptäcker man… Jag konstaterade ganska tidigt att det är bra mycket jobbigare med valp än med bäbisar.  

Det som förundrade mig mycket i början var hur fort hon lärde sig och hur roligt hon tyckte det var att göra saker ihop med oss. Det var liksom hennes bästa, ja och kanske mat också. 
Åren gick och mycket gjorde hon tillsammans med hela familjen. 
Visst var jag förstummad över allt hon kunde lära sig men det var en sak som vi inte lärt henne utan som hon bara gjorde. Det utkristalliserade sig mer när hon kommit över valp och unghundsåldern. Vet inte riktigt när det slog oss på riktigt att det faktiskt är det hon gör, tröstar. På sitt sätt, inte som en välutbildad terapihund med hakan i knät. Nej, hon har helt andra maner. Är man en glad labbe som älskar människor och är självlärd då tar man nog till med de metoderna. Upp och ställa sig med tassarna mot bröstet, slicka en i ansiktet, sitter man på golvet, då får man en labbekram så man ramlar omkull, eller så slår hon en kullerbytta i ens knät samtidigt som hon tittar uppfordrande på en, kom igen nu brottas vi. 
Vem kan vara ledsen då eller tänka på vardagsbekymmer, nej då kramas man skrattar, kanske gråter en skvätt för hon är så söt och så tar man nya tag. 

Det har hänt att kompisar kommit och hon börjar bete sig så, liksom mer än bara glad över besöket. Då kan man faktiskt fråga, är allt ok är det ngt som hänt.
Eller tvärtom hon har betett sig så och jag inte frågat men sen kommer det fram och jag kan säga ja, jag förstod att det var ngt.  
Men det kan också handla om att man är stressad eller att man kanske är lite butter på sin partner. Nä så kan vi inte ha det, då kommer hon emellan, hoppar på den som verkar mest upprörd som en påminnelse, du ta det lugnt vi gör det här tillsammans. 

Men det absolut största som hänt och som då kände näst intill livsavgörande var den gången min dotter gjorde en fruktansvärt stor och komplicerad operation.
Hon låg på sjukhuset med miljarder infarter med smärtillande, dropp och annat. Allt gjordes med stora smärtor och hon tynade nästan bort, vi var helt förtvivlade. Izzy är utbildad servicehund och vi frågad om hon inte kunde få komma till sjukhuset och hälsa på Elin. Fick ett tveksamt ok, om vi körde ut sängen med alla apparater i korridoren kunde hon få komma. Och det var som ett mirakel!
Izzy hoppade upp i sängen (bland alla sladdar) pussade vår dotter i ansiktet som grät glädjetårar över att se henne, underbart! 
Väl tillbaka i rummet säger hon, jag vill hem. 
Där och då vände det, alltmer smärtstillande kunde plockas bort, hon började äta, aktivera sig. Tre dagar senare var hon hemma.
Och det kan jag med säkerhet säga är Izzys förtjänst. 
Tröstehunden!

 

Läs hela inlägget »

Snipp Snapp Snut så var denna vår & sommartermin slut!

Vilken helg & vilket avslut på terminen & det är nu dags för oss att tacka för en härlig vårtermin tillsammans för nu tar vi……… SEMESTER!

Sista kurs & lägerhelgen för denna termin är nu förbi, en helg som visade sig bli mer betydelsefull än vad jag/vi kunnat ana, vi tar det från början.

Dag 1, deltagarna kommer med hemuppgiften de fått, en uppgift som handlar om att gå in på djupet, en uppgift som handlar mer om känslor än någonting annat & det är här vi börjar öppna upp & får en större förståelse för vilka vi är, vem är min hund & vilka är vi tillsammans. Det är även här vi går in på djupet av oss själva, rannsakar oss & börjar fundera på om vi gör på ett visst sätt för att det är vad vi tror förväntas utav oss.
Det är även här vi lyfter frågeställningar om vad som är viktigt för dig, för din hund & för er som team. Det är även här vi påbörjar resan om att se sitt egna unika jag & utgå från det & ingenting annat, vi inspireras av varandra, finner motivation, men vi jämför inte med varandra, återigen, hitta ert egna unika jag/vi.
Ångestladdat, ja, det är det, med mycket prestationsångest som sveper genom rummet, en ångest som vi själva skapat baserat på vad man tror att andra ska tycka & tänka, vad man tror förväntas & för att inte tala om alla ”inten”

Vart kommer detta ifrån? Vart kommer alla dessa ideer om att det finns en färdig mall för träning oavsett vad det är vi gör? VI ÄR OLIKA, VÅRA HUNDAR ÄR OLIKA!

Ex.
Du får inte prata med din hund i söket?
- Klart du får snacka med din hund, det är skillnad på att peppa & att tjata! Om din hund behöver pepp, ge pepp, om din hund blir störd av pepp, var tyst. Behöver din hund en micropaus i området för att peppas igång, peppa då igång med en snurr eller liknande & kör på nytt, istället för att bli irriterad & börja peka men kom ihåg, funnen gömma eller ej, ett bra jobb ska belönas, PUNK!

Anvisningar? Min hund ska ju vara självständig?
- Det är skillnad på att peka & trycka på mot gömma än att komma med tips om vart vi ska & vad som är värt att kolla av. Se anvisningen som en typ av nystart, vi anvisar ju mot fordon, mot behållare så varför inte anvisa mot en soffa vi missat i söket, anvisa & backa, ibland ger anvisningen utdelning i snabb träff, ibland hittar vi inget alls. Vi tar inte bort självständigheten hos hunden genom att tipsa, vi tar inte bort självständigheten hos hunden genom att kliva in i ett komplext område & bekräfta att hunden är på rätt väg, det handlar om att ge & ta, se sin hund, vad behöver min hund, vilka är vi som team, det handlar om teamwork!

Du måste starta vid tröskeln!
- Jo jo, jag köper det, har vi som mål att ta oss uppåt i klasserna så måste vi söka av tröskeln MEN om det skapar en ”konflikt” mellan dig & din hund, dvs hunden vill in in in, ni säger här här här & blir stressade & något irriterade, är det inte bättre att starta, passera tröskeln, gå in ett par meter & vända upp för att täcka av? Vad är viktigt för er? Vem är er hund?

De är så bra, de är så snabba!
- Superkul att det gick snabbt, det är skitkul att hamna på prispallen men det finns inget som imponerar så mycket som team som fokuserar på känsla & relation före tider. Även här, hur kan vi säga att någon är bättre baserat på tid? Kolla på våra raser, alla unika & olika raser, se de olika förutsättningarna de har för att ta sig fram, se hur olika de jobbar. Vi kan inte jämför en labrador med en fralla & tro att de jobbar på samma sätt eller att de uppnår samma tider, vad de däremot kan göra är ett lika fantastiskt sökarbete hela vägen fram till gömman. Inspirera andra med er inställning till söket, till arbetet & gläds åt de dagar då att stämde, när man hamnar på topp.

Ja det finns så otroligt mycket att säga men det jag egentligen bara vill säga är
- Det finns ingen färdig mall för hur det ska se ut
- Det finns ingen färdig mall för hur vi når våra mål
- Ni är unika, två som fyrbent

Dag 2, regnet öser ner, prestationsångesten ligger kvar, det är dags att skapa MAGI!
Ja jag tror på magi, jag tror på att lyfta det positiva jag ser, jag tror på att lyfta det & däremellan komma med smarta tips om att våga spänna bågen & samtidigt inte vara rädd för att backa bandet.
Med tick tack övningar, microområden, zick zack från behållare till utomhus & det under tidspress tog vi oss igenom en fullspäckad dag & liksom regnet avtog började även de spända axlarna att falla ner, MAGI, det är fantastiska att få uppleva!

Dag 3, ALLA kommer med högt självförtroende & ett brett leende på läpparna, vi ladda för en heldag med belöningsutveckling & områdesnärvaro för att sedan avsluta med träningstävling.
Just ja, jag L & Y var uppe redan 04:15 för en 2 timmars promenad där vi ladda för morgonens skattjakt där lagen åkte runt på egen hand till utvalda platser för att dokumentera fynd, SKITKUL, vi vill också vara med, det är min känsla!
Men dag 3, vad jag känner att vi uppnått, det är något utöver det vanliga & samtliga 14 team lämnade med en större tro på sig själva & framförallt med känslan av att de är unika & att det finns inget viktigare än att våga prova nytt men att alltid, ALLTID, lyssna till sitt hjärta & se glädjen i allt det vi gör med våra hundar, A & O är relation.
Jag hoppas & tror att samtliga fick med sig hur fantastiska de är & att de fortsättningsvis inte sätter för höga krav på sig själva baserat på vad andra ska tycka & tänka.

Jag vet att vi på Hubbe’s kan framstå som knasiga & ibland fullständigt galna men vad gör det när det är vår syn på livet som speglar sig i allt vi gör & livet ska vara fullt av glädje, livet med hund & hundägarskap handlar för oss om relation där hunden är din bästa vän eller som i mitt fall mina barn.
Ser man hunden som en spelpjäs på ett schackbräde där allt som spelar roll är prestation, ja då är det inte Hubbe's man ska vända sig till.

Jag tror på att finna glädje i allt vi gör, att våga göra annorlunda & framförallt att kunna skratta, även de dagar då regnet faller!

Njut av sommaren kompisar!

Läs hela inlägget »

Time Will Tell är min hunds kennelnamn och det stämmer så himla bra in på just oss, min bästa vän Freja och mej!
Olika omständigheter gjorde att just våra vägar korsades och för detta har vi våra fina träningskompisar Anna och Esther, att tacka!
Vad Freja och jag skulle komma att upptäcka tillsammans fick tiden utvisa! 
Vi fann nosework och med den kom en massa underbara vänner, läger, kurser och mycket mycket mer!
Allt handlar om att ha roligt tillsammans med min bästa vän, bygga relation och motivation och vi inspireras av likasinnade.
Nu har vi fått den fantastiska möjligheten att vara en del av Team Hubbes vilket känns jättekul att få ingå i ett lika ”nördigt” gäng, att få diskutera gömmor, klurigheter, se sökområden överallt där man är, få samt ge feedback av vänner, skratta tillsammans och ha vansinnigt kul ihop!
Alltid med utgångspunkt i glädje, relation, motivation och inspiration!

Freja lär mig så mycket hela tiden! Hon älskar att jobba i allmänhet och med nosework i synnerhet och det smittar av sig på mig! Att få tillbringa min tid med henne ger mig så mycket glädje, energi och gråa hår!
Jag brukar kalla henne min svarta Ferrari, allting går i ett rasande tempo, jag ska bara lära mig att ”köra”henne! Men vi har så kul i hop och jag är så tacksam att jag fått möjlighet att ha henne i mitt liv. 
Vi jobbar på att hitta den där fina balansen mellan samarbete och självständighet, att skapa vår bubbla där bara vi två finns, där vi är lyhörda för varandras känslor, signaler och bara har ögon för varandra. 

Freja är 3år och enormt livsglad labrador med mottot ”jag älskar livet och alla, då älskar alla mig!
Vi är uppflyttade i NW2 TSM men ej fått möjlighet att starta än och i NW1 TEM har vi tagit några diplom i utomhus och fordon än så länge.
Just nu har vi lite skön semester men kommer snart att ge oss ut på tävlingsplatserna igen.
För er som vill följa oss på vår resa så finns vi på Instagram @frejalabrador.

Önskar er en fin sommar!

Tusen tack Ulrika & Freja för ett fint blogginlägg, vi är så tacksamma för er!

Läs hela inlägget »

2021 > 07

Tröstehunden.
Så tänker jag på henne ibland.  
Som förstagångshunddägare försökte vi läsa på innan hon kom, gick på föreläsningar, läste böcker, tittade på tv-program.
Bokade valpkurs innan hon ens kommit.  Allt för att vara så förberedda som möjligt. Men sen är det ju ändå så att man inte vet vilken personlighet man får hem och det går inte att läsa sig till hur det är att ha valp. Det upptäcker man… Jag konstaterade ganska tidigt att det är bra mycket jobbigare med valp än med bäbisar.  

Det som förundrade mig mycket i början var hur fort hon lärde sig och hur roligt hon tyckte det var att göra saker ihop med oss. Det var liksom hennes bästa, ja och kanske mat också. 
Åren gick och mycket gjorde hon tillsammans med hela familjen. 
Visst var jag förstummad över allt hon kunde lära sig men det var en sak som vi inte lärt henne utan som hon bara gjorde. Det utkristalliserade sig mer när hon kommit över valp och unghundsåldern. Vet inte riktigt när det slog oss på riktigt att det faktiskt är det hon gör, tröstar. På sitt sätt, inte som en välutbildad terapihund med hakan i knät. Nej, hon har helt andra maner. Är man en glad labbe som älskar människor och är självlärd då tar man nog till med de metoderna. Upp och ställa sig med tassarna mot bröstet, slicka en i ansiktet, sitter man på golvet, då får man en labbekram så man ramlar omkull, eller så slår hon en kullerbytta i ens knät samtidigt som hon tittar uppfordrande på en, kom igen nu brottas vi. 
Vem kan vara ledsen då eller tänka på vardagsbekymmer, nej då kramas man skrattar, kanske gråter en skvätt för hon är så söt och så tar man nya tag. 

Det har hänt att kompisar kommit och hon börjar bete sig så, liksom mer än bara glad över besöket. Då kan man faktiskt fråga, är allt ok är det ngt som hänt.
Eller tvärtom hon har betett sig så och jag inte frågat men sen kommer det fram och jag kan säga ja, jag förstod att det var ngt.  
Men det kan också handla om att man är stressad eller att man kanske är lite butter på sin partner. Nä så kan vi inte ha det, då kommer hon emellan, hoppar på den som verkar mest upprörd som en påminnelse, du ta det lugnt vi gör det här tillsammans. 

Men det absolut största som hänt och som då kände näst intill livsavgörande var den gången min dotter gjorde en fruktansvärt stor och komplicerad operation.
Hon låg på sjukhuset med miljarder infarter med smärtillande, dropp och annat. Allt gjordes med stora smärtor och hon tynade nästan bort, vi var helt förtvivlade. Izzy är utbildad servicehund och vi frågad om hon inte kunde få komma till sjukhuset och hälsa på Elin. Fick ett tveksamt ok, om vi körde ut sängen med alla apparater i korridoren kunde hon få komma. Och det var som ett mirakel!
Izzy hoppade upp i sängen (bland alla sladdar) pussade vår dotter i ansiktet som grät glädjetårar över att se henne, underbart! 
Väl tillbaka i rummet säger hon, jag vill hem. 
Där och då vände det, alltmer smärtstillande kunde plockas bort, hon började äta, aktivera sig. Tre dagar senare var hon hemma.
Och det kan jag med säkerhet säga är Izzys förtjänst. 
Tröstehunden!

 

Läs hela inlägget »

Snipp Snapp Snut så var denna vår & sommartermin slut!

Vilken helg & vilket avslut på terminen & det är nu dags för oss att tacka för en härlig vårtermin tillsammans för nu tar vi……… SEMESTER!

Sista kurs & lägerhelgen för denna termin är nu förbi, en helg som visade sig bli mer betydelsefull än vad jag/vi kunnat ana, vi tar det från början.

Dag 1, deltagarna kommer med hemuppgiften de fått, en uppgift som handlar om att gå in på djupet, en uppgift som handlar mer om känslor än någonting annat & det är här vi börjar öppna upp & får en större förståelse för vilka vi är, vem är min hund & vilka är vi tillsammans. Det är även här vi går in på djupet av oss själva, rannsakar oss & börjar fundera på om vi gör på ett visst sätt för att det är vad vi tror förväntas utav oss.
Det är även här vi lyfter frågeställningar om vad som är viktigt för dig, för din hund & för er som team. Det är även här vi påbörjar resan om att se sitt egna unika jag & utgå från det & ingenting annat, vi inspireras av varandra, finner motivation, men vi jämför inte med varandra, återigen, hitta ert egna unika jag/vi.
Ångestladdat, ja, det är det, med mycket prestationsångest som sveper genom rummet, en ångest som vi själva skapat baserat på vad man tror att andra ska tycka & tänka, vad man tror förväntas & för att inte tala om alla ”inten”

Vart kommer detta ifrån? Vart kommer alla dessa ideer om att det finns en färdig mall för träning oavsett vad det är vi gör? VI ÄR OLIKA, VÅRA HUNDAR ÄR OLIKA!

Ex.
Du får inte prata med din hund i söket?
- Klart du får snacka med din hund, det är skillnad på att peppa & att tjata! Om din hund behöver pepp, ge pepp, om din hund blir störd av pepp, var tyst. Behöver din hund en micropaus i området för att peppas igång, peppa då igång med en snurr eller liknande & kör på nytt, istället för att bli irriterad & börja peka men kom ihåg, funnen gömma eller ej, ett bra jobb ska belönas, PUNK!

Anvisningar? Min hund ska ju vara självständig?
- Det är skillnad på att peka & trycka på mot gömma än att komma med tips om vart vi ska & vad som är värt att kolla av. Se anvisningen som en typ av nystart, vi anvisar ju mot fordon, mot behållare så varför inte anvisa mot en soffa vi missat i söket, anvisa & backa, ibland ger anvisningen utdelning i snabb träff, ibland hittar vi inget alls. Vi tar inte bort självständigheten hos hunden genom att tipsa, vi tar inte bort självständigheten hos hunden genom att kliva in i ett komplext område & bekräfta att hunden är på rätt väg, det handlar om att ge & ta, se sin hund, vad behöver min hund, vilka är vi som team, det handlar om teamwork!

Du måste starta vid tröskeln!
- Jo jo, jag köper det, har vi som mål att ta oss uppåt i klasserna så måste vi söka av tröskeln MEN om det skapar en ”konflikt” mellan dig & din hund, dvs hunden vill in in in, ni säger här här här & blir stressade & något irriterade, är det inte bättre att starta, passera tröskeln, gå in ett par meter & vända upp för att täcka av? Vad är viktigt för er? Vem är er hund?

De är så bra, de är så snabba!
- Superkul att det gick snabbt, det är skitkul att hamna på prispallen men det finns inget som imponerar så mycket som team som fokuserar på känsla & relation före tider. Även här, hur kan vi säga att någon är bättre baserat på tid? Kolla på våra raser, alla unika & olika raser, se de olika förutsättningarna de har för att ta sig fram, se hur olika de jobbar. Vi kan inte jämför en labrador med en fralla & tro att de jobbar på samma sätt eller att de uppnår samma tider, vad de däremot kan göra är ett lika fantastiskt sökarbete hela vägen fram till gömman. Inspirera andra med er inställning till söket, till arbetet & gläds åt de dagar då att stämde, när man hamnar på topp.

Ja det finns så otroligt mycket att säga men det jag egentligen bara vill säga är
- Det finns ingen färdig mall för hur det ska se ut
- Det finns ingen färdig mall för hur vi når våra mål
- Ni är unika, två som fyrbent

Dag 2, regnet öser ner, prestationsångesten ligger kvar, det är dags att skapa MAGI!
Ja jag tror på magi, jag tror på att lyfta det positiva jag ser, jag tror på att lyfta det & däremellan komma med smarta tips om att våga spänna bågen & samtidigt inte vara rädd för att backa bandet.
Med tick tack övningar, microområden, zick zack från behållare till utomhus & det under tidspress tog vi oss igenom en fullspäckad dag & liksom regnet avtog började även de spända axlarna att falla ner, MAGI, det är fantastiska att få uppleva!

Dag 3, ALLA kommer med högt självförtroende & ett brett leende på läpparna, vi ladda för en heldag med belöningsutveckling & områdesnärvaro för att sedan avsluta med träningstävling.
Just ja, jag L & Y var uppe redan 04:15 för en 2 timmars promenad där vi ladda för morgonens skattjakt där lagen åkte runt på egen hand till utvalda platser för att dokumentera fynd, SKITKUL, vi vill också vara med, det är min känsla!
Men dag 3, vad jag känner att vi uppnått, det är något utöver det vanliga & samtliga 14 team lämnade med en större tro på sig själva & framförallt med känslan av att de är unika & att det finns inget viktigare än att våga prova nytt men att alltid, ALLTID, lyssna till sitt hjärta & se glädjen i allt det vi gör med våra hundar, A & O är relation.
Jag hoppas & tror att samtliga fick med sig hur fantastiska de är & att de fortsättningsvis inte sätter för höga krav på sig själva baserat på vad andra ska tycka & tänka.

Jag vet att vi på Hubbe’s kan framstå som knasiga & ibland fullständigt galna men vad gör det när det är vår syn på livet som speglar sig i allt vi gör & livet ska vara fullt av glädje, livet med hund & hundägarskap handlar för oss om relation där hunden är din bästa vän eller som i mitt fall mina barn.
Ser man hunden som en spelpjäs på ett schackbräde där allt som spelar roll är prestation, ja då är det inte Hubbe's man ska vända sig till.

Jag tror på att finna glädje i allt vi gör, att våga göra annorlunda & framförallt att kunna skratta, även de dagar då regnet faller!

Njut av sommaren kompisar!

Läs hela inlägget »

Time Will Tell är min hunds kennelnamn och det stämmer så himla bra in på just oss, min bästa vän Freja och mej!
Olika omständigheter gjorde att just våra vägar korsades och för detta har vi våra fina träningskompisar Anna och Esther, att tacka!
Vad Freja och jag skulle komma att upptäcka tillsammans fick tiden utvisa! 
Vi fann nosework och med den kom en massa underbara vänner, läger, kurser och mycket mycket mer!
Allt handlar om att ha roligt tillsammans med min bästa vän, bygga relation och motivation och vi inspireras av likasinnade.
Nu har vi fått den fantastiska möjligheten att vara en del av Team Hubbes vilket känns jättekul att få ingå i ett lika ”nördigt” gäng, att få diskutera gömmor, klurigheter, se sökområden överallt där man är, få samt ge feedback av vänner, skratta tillsammans och ha vansinnigt kul ihop!
Alltid med utgångspunkt i glädje, relation, motivation och inspiration!

Freja lär mig så mycket hela tiden! Hon älskar att jobba i allmänhet och med nosework i synnerhet och det smittar av sig på mig! Att få tillbringa min tid med henne ger mig så mycket glädje, energi och gråa hår!
Jag brukar kalla henne min svarta Ferrari, allting går i ett rasande tempo, jag ska bara lära mig att ”köra”henne! Men vi har så kul i hop och jag är så tacksam att jag fått möjlighet att ha henne i mitt liv. 
Vi jobbar på att hitta den där fina balansen mellan samarbete och självständighet, att skapa vår bubbla där bara vi två finns, där vi är lyhörda för varandras känslor, signaler och bara har ögon för varandra. 

Freja är 3år och enormt livsglad labrador med mottot ”jag älskar livet och alla, då älskar alla mig!
Vi är uppflyttade i NW2 TSM men ej fått möjlighet att starta än och i NW1 TEM har vi tagit några diplom i utomhus och fordon än så länge.
Just nu har vi lite skön semester men kommer snart att ge oss ut på tävlingsplatserna igen.
För er som vill följa oss på vår resa så finns vi på Instagram @frejalabrador.

Önskar er en fin sommar!

Tusen tack Ulrika & Freja för ett fint blogginlägg, vi är så tacksamma för er!

Läs hela inlägget »


Senaste inläggen

Arkiv

Etiketter