Rityta 1-s


Varmt välkomna till Bloggen!

En samlingsplats för våra gemensama tankar kring hundägarskap & allt vad det innebär från en gråmulen vardag till en glittrande tävlingsdag.

Vill du gästblogga? Kontakta oss på hubbeshundkurser@outlook.com

2021

Tröstehunden.
Så tänker jag på henne ibland.  
Som förstagångshunddägare försökte vi läsa på innan hon kom, gick på föreläsningar, läste böcker, tittade på tv-program.
Bokade valpkurs innan hon ens kommit.  Allt för att vara så förberedda som möjligt. Men sen är det ju ändå så att man inte vet vilken personlighet man får hem och det går inte att läsa sig till hur det är att ha valp. Det upptäcker man… Jag konstaterade ganska tidigt att det är bra mycket jobbigare med valp än med bäbisar.  

Det som förundrade mig mycket i början var hur fort hon lärde sig och hur roligt hon tyckte det var att göra saker ihop med oss. Det var liksom hennes bästa, ja och kanske mat också. 
Åren gick och mycket gjorde hon tillsammans med hela familjen. 
Visst var jag förstummad över allt hon kunde lära sig men det var en sak som vi inte lärt henne utan som hon bara gjorde. Det utkristalliserade sig mer när hon kommit över valp och unghundsåldern. Vet inte riktigt när det slog oss på riktigt att det faktiskt är det hon gör, tröstar. På sitt sätt, inte som en välutbildad terapihund med hakan i knät. Nej, hon har helt andra maner. Är man en glad labbe som älskar människor och är självlärd då tar man nog till med de metoderna. Upp och ställa sig med tassarna mot bröstet, slicka en i ansiktet, sitter man på golvet, då får man en labbekram så man ramlar omkull, eller så slår hon en kullerbytta i ens knät samtidigt som hon tittar uppfordrande på en, kom igen nu brottas vi. 
Vem kan vara ledsen då eller tänka på vardagsbekymmer, nej då kramas man skrattar, kanske gråter en skvätt för hon är så söt och så tar man nya tag. 

Det har hänt att kompisar kommit och hon börjar bete sig så, liksom mer än bara glad över besöket. Då kan man faktiskt fråga, är allt ok är det ngt som hänt.
Eller tvärtom hon har betett sig så och jag inte frågat men sen kommer det fram och jag kan säga ja, jag förstod att det var ngt.  
Men det kan också handla om att man är stressad eller att man kanske är lite butter på sin partner. Nä så kan vi inte ha det, då kommer hon emellan, hoppar på den som verkar mest upprörd som en påminnelse, du ta det lugnt vi gör det här tillsammans. 

Men det absolut största som hänt och som då kände näst intill livsavgörande var den gången min dotter gjorde en fruktansvärt stor och komplicerad operation.
Hon låg på sjukhuset med miljarder infarter med smärtillande, dropp och annat. Allt gjordes med stora smärtor och hon tynade nästan bort, vi var helt förtvivlade. Izzy är utbildad servicehund och vi frågad om hon inte kunde få komma till sjukhuset och hälsa på Elin. Fick ett tveksamt ok, om vi körde ut sängen med alla apparater i korridoren kunde hon få komma. Och det var som ett mirakel!
Izzy hoppade upp i sängen (bland alla sladdar) pussade vår dotter i ansiktet som grät glädjetårar över att se henne, underbart! 
Väl tillbaka i rummet säger hon, jag vill hem. 
Där och då vände det, alltmer smärtstillande kunde plockas bort, hon började äta, aktivera sig. Tre dagar senare var hon hemma.
Och det kan jag med säkerhet säga är Izzys förtjänst. 
Tröstehunden!

 

Läs hela inlägget »

Snipp Snapp Snut så var denna vår & sommartermin slut!

Vilken helg & vilket avslut på terminen & det är nu dags för oss att tacka för en härlig vårtermin tillsammans för nu tar vi……… SEMESTER!

Sista kurs & lägerhelgen för denna termin är nu förbi, en helg som visade sig bli mer betydelsefull än vad jag/vi kunnat ana, vi tar det från början.

Dag 1, deltagarna kommer med hemuppgiften de fått, en uppgift som handlar om att gå in på djupet, en uppgift som handlar mer om känslor än någonting annat & det är här vi börjar öppna upp & får en större förståelse för vilka vi är, vem är min hund & vilka är vi tillsammans. Det är även här vi går in på djupet av oss själva, rannsakar oss & börjar fundera på om vi gör på ett visst sätt för att det är vad vi tror förväntas utav oss.
Det är även här vi lyfter frågeställningar om vad som är viktigt för dig, för din hund & för er som team. Det är även här vi påbörjar resan om att se sitt egna unika jag & utgå från det & ingenting annat, vi inspireras av varandra, finner motivation, men vi jämför inte med varandra, återigen, hitta ert egna unika jag/vi.
Ångestladdat, ja, det är det, med mycket prestationsångest som sveper genom rummet, en ångest som vi själva skapat baserat på vad man tror att andra ska tycka & tänka, vad man tror förväntas & för att inte tala om alla ”inten”

Vart kommer detta ifrån? Vart kommer alla dessa ideer om att det finns en färdig mall för träning oavsett vad det är vi gör? VI ÄR OLIKA, VÅRA HUNDAR ÄR OLIKA!

Ex.
Du får inte prata med din hund i söket?
- Klart du får snacka med din hund, det är skillnad på att peppa & att tjata! Om din hund behöver pepp, ge pepp, om din hund blir störd av pepp, var tyst. Behöver din hund en micropaus i området för att peppas igång, peppa då igång med en snurr eller liknande & kör på nytt, istället för att bli irriterad & börja peka men kom ihåg, funnen gömma eller ej, ett bra jobb ska belönas, PUNK!

Anvisningar? Min hund ska ju vara självständig?
- Det är skillnad på att peka & trycka på mot gömma än att komma med tips om vart vi ska & vad som är värt att kolla av. Se anvisningen som en typ av nystart, vi anvisar ju mot fordon, mot behållare så varför inte anvisa mot en soffa vi missat i söket, anvisa & backa, ibland ger anvisningen utdelning i snabb träff, ibland hittar vi inget alls. Vi tar inte bort självständigheten hos hunden genom att tipsa, vi tar inte bort självständigheten hos hunden genom att kliva in i ett komplext område & bekräfta att hunden är på rätt väg, det handlar om att ge & ta, se sin hund, vad behöver min hund, vilka är vi som team, det handlar om teamwork!

Du måste starta vid tröskeln!
- Jo jo, jag köper det, har vi som mål att ta oss uppåt i klasserna så måste vi söka av tröskeln MEN om det skapar en ”konflikt” mellan dig & din hund, dvs hunden vill in in in, ni säger här här här & blir stressade & något irriterade, är det inte bättre att starta, passera tröskeln, gå in ett par meter & vända upp för att täcka av? Vad är viktigt för er? Vem är er hund?

De är så bra, de är så snabba!
- Superkul att det gick snabbt, det är skitkul att hamna på prispallen men det finns inget som imponerar så mycket som team som fokuserar på känsla & relation före tider. Även här, hur kan vi säga att någon är bättre baserat på tid? Kolla på våra raser, alla unika & olika raser, se de olika förutsättningarna de har för att ta sig fram, se hur olika de jobbar. Vi kan inte jämför en labrador med en fralla & tro att de jobbar på samma sätt eller att de uppnår samma tider, vad de däremot kan göra är ett lika fantastiskt sökarbete hela vägen fram till gömman. Inspirera andra med er inställning till söket, till arbetet & gläds åt de dagar då att stämde, när man hamnar på topp.

Ja det finns så otroligt mycket att säga men det jag egentligen bara vill säga är
- Det finns ingen färdig mall för hur det ska se ut
- Det finns ingen färdig mall för hur vi når våra mål
- Ni är unika, två som fyrbent

Dag 2, regnet öser ner, prestationsångesten ligger kvar, det är dags att skapa MAGI!
Ja jag tror på magi, jag tror på att lyfta det positiva jag ser, jag tror på att lyfta det & däremellan komma med smarta tips om att våga spänna bågen & samtidigt inte vara rädd för att backa bandet.
Med tick tack övningar, microområden, zick zack från behållare till utomhus & det under tidspress tog vi oss igenom en fullspäckad dag & liksom regnet avtog började även de spända axlarna att falla ner, MAGI, det är fantastiska att få uppleva!

Dag 3, ALLA kommer med högt självförtroende & ett brett leende på läpparna, vi ladda för en heldag med belöningsutveckling & områdesnärvaro för att sedan avsluta med träningstävling.
Just ja, jag L & Y var uppe redan 04:15 för en 2 timmars promenad där vi ladda för morgonens skattjakt där lagen åkte runt på egen hand till utvalda platser för att dokumentera fynd, SKITKUL, vi vill också vara med, det är min känsla!
Men dag 3, vad jag känner att vi uppnått, det är något utöver det vanliga & samtliga 14 team lämnade med en större tro på sig själva & framförallt med känslan av att de är unika & att det finns inget viktigare än att våga prova nytt men att alltid, ALLTID, lyssna till sitt hjärta & se glädjen i allt det vi gör med våra hundar, A & O är relation.
Jag hoppas & tror att samtliga fick med sig hur fantastiska de är & att de fortsättningsvis inte sätter för höga krav på sig själva baserat på vad andra ska tycka & tänka.

Jag vet att vi på Hubbe’s kan framstå som knasiga & ibland fullständigt galna men vad gör det när det är vår syn på livet som speglar sig i allt vi gör & livet ska vara fullt av glädje, livet med hund & hundägarskap handlar för oss om relation där hunden är din bästa vän eller som i mitt fall mina barn.
Ser man hunden som en spelpjäs på ett schackbräde där allt som spelar roll är prestation, ja då är det inte Hubbe's man ska vända sig till.

Jag tror på att finna glädje i allt vi gör, att våga göra annorlunda & framförallt att kunna skratta, även de dagar då regnet faller!

Njut av sommaren kompisar!

Läs hela inlägget »

Time Will Tell är min hunds kennelnamn och det stämmer så himla bra in på just oss, min bästa vän Freja och mej!
Olika omständigheter gjorde att just våra vägar korsades och för detta har vi våra fina träningskompisar Anna och Esther, att tacka!
Vad Freja och jag skulle komma att upptäcka tillsammans fick tiden utvisa! 
Vi fann nosework och med den kom en massa underbara vänner, läger, kurser och mycket mycket mer!
Allt handlar om att ha roligt tillsammans med min bästa vän, bygga relation och motivation och vi inspireras av likasinnade.
Nu har vi fått den fantastiska möjligheten att vara en del av Team Hubbes vilket känns jättekul att få ingå i ett lika ”nördigt” gäng, att få diskutera gömmor, klurigheter, se sökområden överallt där man är, få samt ge feedback av vänner, skratta tillsammans och ha vansinnigt kul ihop!
Alltid med utgångspunkt i glädje, relation, motivation och inspiration!

Freja lär mig så mycket hela tiden! Hon älskar att jobba i allmänhet och med nosework i synnerhet och det smittar av sig på mig! Att få tillbringa min tid med henne ger mig så mycket glädje, energi och gråa hår!
Jag brukar kalla henne min svarta Ferrari, allting går i ett rasande tempo, jag ska bara lära mig att ”köra”henne! Men vi har så kul i hop och jag är så tacksam att jag fått möjlighet att ha henne i mitt liv. 
Vi jobbar på att hitta den där fina balansen mellan samarbete och självständighet, att skapa vår bubbla där bara vi två finns, där vi är lyhörda för varandras känslor, signaler och bara har ögon för varandra. 

Freja är 3år och enormt livsglad labrador med mottot ”jag älskar livet och alla, då älskar alla mig!
Vi är uppflyttade i NW2 TSM men ej fått möjlighet att starta än och i NW1 TEM har vi tagit några diplom i utomhus och fordon än så länge.
Just nu har vi lite skön semester men kommer snart att ge oss ut på tävlingsplatserna igen.
För er som vill följa oss på vår resa så finns vi på Instagram @frejalabrador.

Önskar er en fin sommar!

Tusen tack Ulrika & Freja för ett fint blogginlägg, vi är så tacksamma för er!

Läs hela inlägget »

Jag brukar tänka på den där scenen i Solsidan ibland. När Anna sitter med en mammagrupp där det jämförs vad deras barn äter, vem som redan står upp, att någon inte har tid att sova för den “är så nyfiken på livet” medans någon annans barn sover tio timmar per natt. “Anna, har Wilma börjat med smakportioner?” frågar en av kvinnorna i gruppen som får tillbaka svaret att det nog är en tidsfråga innan hon gör det. Jag är Anna.
Fast jag har inte ett barn utan jag har en sex månader gammal valp.
En valp där ingenting riktigt blev vad vi trodde från början.
En valp som nådde en nivå av stress på väldigt kort tid och de träningsplaner vi hade fick läggas på hold.
En valp som krävde betydligt mer arbete än vad vi någonsin hade tänkt oss. “Min 15-veckors valp kan både lämna dummies, gå perfekt fotgående och är jättebra på stadga, hur går det för er?” - Ja.. Hon kan ju sitt och ligg.
Det där att stanna kvar är hon inte så bra på, men vi har äntligen fått henne att sluta skälla på oss när hon har tråkigt.

Från början var allt som det ska vara.
Vår valp hade mycket energi men sov betydligt mindre. Hon var lätt att få rumsren och att lära in sitt och ligg.
Vi var ute i skog och mark där hon fick vara lös, det gick finemang.
Men så började skällandet på kvällarna, svårigheter att slappna av och att hon var extremt mycket överallt och ingenstans.

Det var då vi hittade till Hubbes, underbara Hubbes.
Det var också då vi insåg att hon har en hög stressnivå som behövs läggas ner. Och två månader senare har vi en hund som knappt skäller och som numera kan gå till ett separat rum för att sova.
För mig som lider av prestationsångest var det svårt att sänka ribban 15 nivåer och börja om på noll. Börja om på en punkt där jag skulle lära min valp att ha tråkigt och kunna koppla av. Jag hade sett framför mig hur vi också kastade dummies och apporterade. Eller åkte spårvagn åt höger till vänster i staden och bara var.
Precis som jag har sett att “alla andra” gör på sociala medier med sina små. S
å som jag gjorde med min förra valp.

I början skämdes jag för att vi inte har kommit lika långt som de där andra men nu är jag stolt. Stolt över att jag har insett vad som är viktigt för min hund och vår relation.
Ibland blir det inte som man har tänkt sig.
Men den resa vi gör nu är betydligt häftigare och mer lärorik än vad den hade varit om vi gled på en räkmacka alá Gothia Towers.
Resan mot att bli världens bästa team.
Karin och Alice (samt sambon Felix) heter vi förresten.
Alice är en 6 månader gammal jaktlabrador och tillsammans är vi ett av Hubbes Sponsorekipage i kategorin vardagslydnad.
För den där vardagslydnaden är betydligt viktigare än vad vi tror, framförallt när det kommer till att hitta en balans i det hela.
Det har vi fått lära oss den hårda vägen.
Vill ni följa oss vidare så finns vi på instagram, där heter vi @thelabalice.
På återseende!

Ps; om ni inte vet vilken scen i Solsidan jag pratar om så hittar ni den här; https://www.facebook.com/watch/?v=10156699132195204

Läs hela inlägget »

Hej på er!

Först ut bland 2021 års nya sponsorekipage att presentera oss är vi; Anna & Esther. I detta första inlägg här tänkte jag berätta lite om vilka vi är och hur resan hit där vi är idag har varit.

Esther har en storasyster, Hedda som också är labrador 5,5 år och det är vår första hund. Jag har alltid varit nästintill livrädd för hundar men husse har växt upp med labradorer och det var en ”så lätt ras”-men ojojoj det har han fått äta upp, haha. Hedda utmanade oss verkligen och vi kunde ju absolut ingenting om hundar och träning! Hon hade massa energi och gick lätt upp i stress, vi gick valp- och unghundskurser som jag knappt kommer ihåg nåt av då det mesta av tiden gick ut på att hindra henne från att försöka ta sig till de andra ekipagen för att leka.. Insåg att vi behövde hjälp, våra vägar korsades med Lena Gunnarsson som lärde mig att ha roligt i hundträningen, skratta när det blir lite tokigt och belöningsbaserad träning plus att använda klicker.
Vi har regelbundet tränat med Lena sedan Hedda var 8 mån, till en början vardagsgrunder som utvecklats till jaktapporteringsträning.

Esther kom in i våra liv i feb 2018, ännu ett energiknippe ;) Vår uppfödare frågade om vi ville vara med på valpnosework och det ville vi såklart!
Vi gick även apporteringskurs för valp och la grunderna.
Doftprov gjorde vi i okt 2018 men efter det så rann det lite ut i sanden tills våra kompisar Ulrika & Freja gjorde sitt doftprov och vi började träna lite ihop och gick några nw kurser.
Vi fortsatte med att åka på lite clearrounder och på den vägen kom vi ut till Hubbes och redan på färjan hem bokade vi in en privatlektion med Michaela- och där å då startade nog vår nw ”karriär” på riktigt.
Vi hade aldrig varit där vi är idag om våra vägar inte korsats där ute på Hönö!
Den glädje och värme som mötte oss, vi blev sedda som individer och fick pepp och engagemang utifrån vilka vi är i vårt team och det hade vi aldrig mött på samma sätt tidigare.

Vi startade vår första officiella TSM 28/6 2020 med 75p, vi fick vårt första diplom 19/9, det andra den 20/9 och det tredje och sista 18/10.
Galet när man ser det så här i text!
Det viktiga här är inte resultaten- jag var precis lika galet glad och stolt över 75 poäng som 100, känslan när jag ser lilla gul jobba och ha kul ihop med mig, den är ovärderlig!
Jag har stoooora tävlingshorn och får jobba hårt för att inte pressa mig att prestera, för det känner min känsliga lilla gul och då tappar vi glädjen.
Och det är ju för den vi faktiskt håller på!
Så att få vara en del av detta fantastiska team nu som hjälpte oss nå hit känns fantastiskt!
Vi har haft vår första teamträff med en heldags nw träning där alla ges lika mycket utrymme, vi motiverar & inspireras av varandra- med andra ord en galet bra dag!

I morgon är det dags för första officiella tävlingen på läääänge- håll tummarna!

/Anna & Esthe
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Tusen tack Anna & Esther, vi är så glada att ni vill vara en del av oss på Hubbe's!

Läs hela inlägget »

Sikta mot stjärnorna var temat och oj, vilken raket det blev!
Tre dagar som redan innan helgen drog igång med teoretiska uppgifter.
Ena delen handlade om känslan man har runt sin träning. Något man inte kan värdera nog högt. Vad är positivt i träningen, vad vill jag ha mer av och vad skulle jag vilja bli av med. Och andra delen bl a om vad våra styrkor och klurigheter som team är och fundera på delmål för att nå dit vi siktar. Jag kan tycka det är riktigt svårt att säga vad jag, min hund eller vi som team är bra på, det är mycket lättare att säga vad man inte är så bra på, eller som vi säger nu vad vi behöver jobba vidare med.
Hela helgen präglades av respekt för de unika team vi är, vi jobbade med motivation och relation, sökstrategier, att våga fatta beslut. Men framför allt att ha riktigt kul tillsammans och våga utmana sig en gnutta till. Vi fick med oss individuella uppgifter att träna vidare på hemma.

Under helgen var vi indelade i små grupper som höll ihop hela tiden genom alla olika moment, det kändes tryggt och man lär känna varandra och kan peppa, stödja och tipsa varandra än mer när man följs åt genom alla övningar.
Vad har jag då tagit med mig? Jo, våga utmana oss som team, sikta framåt, uppåt och tänka utanför boxen. Överraska, var knasig och ha riktigt härliga belöningar. Några favoritövningar som jag tar med mig.
Markeringsträning, hur crazy kan jag vara eller hur långt kan jag backa och hunden ändå står kvar.
Jobba mer med finsöket, tätt och hörn blir klurigt. Våga tomsöka, där lär jag mig läsa min hund, här är det ngt, här är det klart, här var det tomt.
Skojsa till det med belöningarna, Izzys (labrador och översocial) all time high var nog när instruktör och alla som tittade på fick en drös med godis och belöningen vid hittad gömma var: Spring till alla du vill och käka all gotta du kan! Som en dröm.

Min all time high var nog stafetten. Vi var två och två. En hink full med gotta, en minut på sig att hitta en gömma, springa till hinken hämta godis och mata på. Sätta sig med ryggen mot sökområdet och förklara för sin kompanjon var man hittade gömman (utan att titta sig över axeln).
Vi turades om med detta i 12 minuter. Det är mycket svårare än man tror och något jag verkligen behöver öva på, att vara närvarande i sökområdet, var har jag varit vad har jag kvar.
Nedan ser ni Izzy markera fint, när jag beskriver för min lagkamrat var gömman var så är den ”på golvet, bredvid den gröna stolpen till vänster” perfekt beskrivning, eller hur?!
/Camilla & Izzy
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Tack Camilla för de fina orden & ett väldigt fint blogginlägg!

Läs hela inlägget »

-> LÅT OSS PRESENTERA <-

2 onlinekurser i
- Relations utveckling - du & din hund emellan samt
- Team utveckling - träning & tävling

2 kurser som fortlöper online under 4 veckors tid med bla kursvideos, livesändningar med frågestund samt teoretiska uppgifter som tar er med på en åktur likt en tur i uppskjutet på Liseberg.
2 kurser med fokus på relation liksom glädje motivation & inspiration.

- Relations utveckling riktar sig till dig som vill förändra känslan kring hundägarskapet, en känsla som är byggd på andra människors åsikter så som
”Har du ingen pli på din hund”
”Oj vad han skäller”
”Måste din hund följa med”
En kurs där vi fokuserar på det som är viktigt för dig, för din hund, för er.
En kurs där vi väljer in alla positiva aspekter & skakar av oss energitjuvar eller moment som för er inte är speciellt viktigt.
Är det viktigt att hunden går fint i kopplet?
För vem?
För dig eller dina medmänniskor?
Kursen handlar om att stärka dig, din hund & er relation i vardagen utan att påverkas av andra.

-Team Utveckling riktar sig till dig som tränar & tävlar aktivt, som vill förändra känslan kring hela momenten, känslan kring att alltid känna att man måste prestera på topp, känslan kring ett misslyckande, för vad är ett misslyckande?
Vad händer om vi tänker annorlunda & ser varje träning & tävling som ett kvitto?
Ett kvitto på vart vi är i träningen liksom tävling?
Vad sker om vi förändrar hela känslan & låter oss inspireras av andra utan att jämföra oss med varandra & samtidigt ser vårt team som unikt?
Vad är en prestation om inte känslan är den rätta?
Vad spelar placeringar & tider för roll om vi aldrig är nöjda med vår prestation under träning som tävling?
Under denna kurs vill jag förändra er känsla där målet är att tävla med andra team men endast mot er själva & era hundar han individuella mål.

Eftersom detta blir startskottet för denna typ av onlinekurs startar vi såklart med ett pangpris på 1000:- ordinarie pris 1900:-
I kursmaterialet ingår en sluten grupp på facebook, 2 kursvideos, 2 livesändning tillfällen med frågestund samt teoretiska uppgifter att jobba på hemma.
Diplom till samtliga som följer upp med utförliga uppgifter & deltar i diskussioner samt livesändningar.

Klicka in via länk för bokning. Begränsat antal platser.
https://www.hubbeshundkurser.se/store/category/online-317384

Läs hela inlägget »

Vi gjorde det, VI GJORDE DET!
Jag & mina tjejer, mina vänner, mina teamkamrater, VI gjorde det & skapade ett läger utan dess like, ett läger som kan sammanfattas med en enda mening ->
Vi hade också velat vara med!

Visst är det en vinst, när man känner att det man gör är meningsfullt på så sätt att man skänker glädje & inspiration, att det man gör & skapar är unikt för varje kurs, varje läger men framförallt för varje individ som står framför oss.
Jag är så otroligt stolt över både Jonna & Camilla, jag är så stolt över oss som team & så tacksam över en vänskap som deras.

Hubbe’s är & kommer alltid förbli den lilla personliga plattform där utbildningar, meriter, diplom & pallplatser spelar lika lite roll som om du är i klass 1 eller 3, hos oss är alla välkomna, vi är alla lika värda, vi är alla unika & genom att träna utifrån oss själva med personliga målsättningar liksom tävla med varandra men mot oss själva som vi utvecklas.
Så släpp alla jämförelser, Du är unik, Din hund är unik, Ni är unika!
Tre instruktörer, tre grupper, tre dagar & woaw, vilken helg vi haft tillsammans!
Det har varit öppet, det har varit ärligt, det har varit personligt, det har varit unikt för varje grupp liksom varje individ.
Hos Camilla stod markeringar & belöningsutveckling på schemat medans Jonna höll i övningar som sökstrategi, ge & ta dvs förtroende övningar & förarens del i arbetet medans jag peppade med stärkande motivation & relationsövningar i stafett där föraren samtidigt sattes på prov & såklart tick tack övningar & att läsa hund, är det tomt, spot-on eller oåtkomligt?

Tusen miljoner tack till samtliga som besökt oss under helgen för ett läger där vi siktar mot stjärnorna med fokus på glädje, relation, motivation & inspiration!

TACK!!!!

Såhär säger några av kursdeltagarna:

Hubbe's lägerhelg blev lika fantastiskt rolig/givande/utmanande som jag hade hoppats på... nästan bättre faktiskt
Verktygslådan är full med nya strategier, tankar och insikter kring nosework. Alla tre instruktörer Camilla, Jonna och Mikaela har verkligen lyckats få oss att "spänna bågen" och att tänka lite nytt och annorlunda. Vill passa på att tacka min grupp för härlig samarbete, ni är så grymma!! Älsk på den magkänslan jag har nutrötta killar och matte checkar ut
~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Stort tack Milla, Jonna och Michaela för en mycket givande och boostande helg så mycket bra träningstips och ideer som nu ska mogna och förverkligas på hemmaplan tack alla deltagare för trevliga pratstunder goa skratt vi ses !/ Camilla & Lizzie
~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Wow, vilken helg!
Vi har fått med oss massor med härliga känslor, tips och saker vi absolut kommer ta med oss i vår fortsatta träning!
Och framförallt har vi haft sååå roligt!!!
~~~~~~~~~~~~~~~~~~
En fantastisk helg med superduktiga och inspirerande instruktörer goa deltagare särskilt tack till min grupp med Jeanette, Camilla, Camilla och Erik.
Tage och jag har vuxit under denna helgen och är på god väg tillbaka till vår tidigare goa känsla och självförtroende
~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Tusen Tack för en superrolig och inspirerandet helgTack Jonna, Mikaela och MillaNi är guld värda som får oss att tänka utanför boxen, som hittar på så roliga och knasiga övningar och som hela tiden ser våra positiva sidor samtidigt som ni stöttar och hjälper när det behövs. Nizze och jag har vuxit denna helg och vi åkte hem med en go känsla. Tack oxå gruppen Johanna, Lena, Anita och Camilla. Jag känner på mig att vi ses igen

loading...
Läs hela inlägget »

Du är unik, din hund är unik, tillsammans ett unikt team, ett team ojämförbart med någon annan, det är er resa & er resa endast, jämför er inte med någon, låt er inspireras, plocka russinen ur kakan, var mottaglig & omfamna det som passar er & gör er av med negativa tankar & energitjuvar.
Jag vill verkligen lyfta detta, det är ett ytterst viktigt ämne & något som vi fokuserar på under denna lägerhelg på Hubbe’s.
Vem är du?
Vem är din hund?
Vilka är ni som team?
Vad är en vinst?
Vad är ett misslyckande?
Hur är din känsla?
Omfamna allt det du har, det som är viktigt för dig & din hund, i er relation men så även under träning.
Men vänta nu STOP!
Går inte relation & träning hand i hand?
Blir du arg på din hund när det inte blir som tänkt?
Blir du arg & besviken på din hund när ni inte hamnar på prispallen?
Nej, klart du inte blir, så vi vänder på frågan, varför blir du så arg & besviken på dig själv?
Vart kommer känslan ifrån att om man inte presterar på topp, om man inte plockar alla gömmor, om man inte är snabb nog, om man inte tar diplom, om man inte hamnar på prispallen så är man dålig, då är man som en urvriden blöt socka?
Vad händer med oss när vi börjar jämföra oss med andra?
Vad överför vi till hunden när vår känsla är att vi inte duger?

En uppgift gänget har är att göra sin alldeles egna träningsmatris vilket kortfattat går ut på att gå in på djupet i relation, träning, känsla & allt vad det medför.
I mitten ritar de allt det som är positivt i deras träning vilket är allt från ett fordon till en lina & den där älskvärda träningskompisen men så även abstrakta saker som kärlek, trygghet, glädje m.m & skriv stödord till det som behövs.
Till höger, uppe i hörnet ritar vi allt det vi vill ha in i vår träning vilket kan vara allt från en viss instruktör, kanske är det mer relation eller varför inte behållare.
Här finns inga begränsningar, ALLT det ni vill boozta er träning med ska in här, allt är möjligt.
Runt dessa symboler & stödord ritar vi ett hjärta som fylls med hjärteblod ökar vår medvetenhet om vad vi vill, vart vi är påväg & återigen med hjärteblod uppryms vi av känslan ALLT ÄR MÖJLIGT!
Längst ner till vänster lägger vi till symboler på sånt du vill förändra, bli av med & är färdig med. Precis som ovan ska allt in, allt från en jobbig känsla till en person som begränsar dig & din hund, skriv stödord & rita sedan två svarta vingar & låt det flyga iväg!

Det kan låta löjligt, vadå träningsmatris?
Men såhär är det, att om vi bara går ut & slänger ut en gömma här, en gömma där helt planlöst med enda målet att hunden ska ta alla gömmor, att det är gömman (endast gömman) som är det viktiga, då sker ingen utveckling.
Om vi omger oss av kamrater som på något sätt får oss att känna oss mindre värda eller mindre bra, varför fortsätta träna med dem då?
Varför fortsätta traggla med att hunden ska starta vid tröskeln om det enbart skapar en negativ känsla hos dig & en ”konflikt” uppstår dvs hunden vill in du vill starta vid tröskel?
Är tröskeln viktigt? ÄR DEN VIKTIG?
Vänd på det, låt hunden gå in i söket & jobba tillbaka till tröskel.
Skapa bästa möjliga förutsättningen för en toppenkänsla för både dig & din hund.
Det finns ingen mall, vi på Hubbe’s tror inte på en färdig mall, vi jobbar med allt annat än mallar oavsett om det är grundkurs eller klass 3 träning, vi utgår från er, som individer & som team, det är inte lika för alla, inte ens för två individer av samma ras.
Jag är så otroligt stolt & tacksam över mitt team som liksom jag tror på individen & teamet.
Jag är så tacksam all glädje som finns runt Hubbe’s, fokuset som ligger på relationen & motivationen & att vi har möjligheten att lyfta individer liksom team, att öppna upp deras ögon & få dem att glittra när de ser allt det magiska de har i sig själva & i sin relation till varandra.

Vi må jobba mycket ”outeside the box”, vi må vara vad några skulle kalla galna men vad vi har är en plattform för alla med öppet sinne som brinner för relationen med sin hund.

Jag kan bara relatera till mig själv & Lilla Y, vilken resa, vilket äventyr & jag är så glad & så stolt över mig själv som vägrat lyssna på de som bara snackar forskning, resultat & mallar när hjärtat skriker fel fel fel, det funkar inte för Y & istället valt vägar, vänner & instruktörer som ser honom & mig för de vi är.
Vi väljer bort & väljer in men går alltid in med öppet sinne, plockar russinen ur kakan, omfamnar det som passar oss & att välja bort något eller någon är aldrig något personligt utan snarare ett val vi gör efter de individer vi är.
En del gillar grillchips medans andra vill ha popcorn, jag vill ha båda men väljer bort de utan krydda.

Vad jag egentligen vill säga är……
- Tro på er själva!
- Jämför er inte med andra!
- Ni är unika!
& efter varje pass glöm inte att anteckna allt det ni är bra på, allt det som var utmärkande för dagen & inte bara det ni behöver jobba vidare med.

P.S Byt ut orden ”vi är dåliga på” till orden ”detta jobbar vi vidare med”

Läs hela inlägget »

2021

Tröstehunden.
Så tänker jag på henne ibland.  
Som förstagångshunddägare försökte vi läsa på innan hon kom, gick på föreläsningar, läste böcker, tittade på tv-program.
Bokade valpkurs innan hon ens kommit.  Allt för att vara så förberedda som möjligt. Men sen är det ju ändå så att man inte vet vilken personlighet man får hem och det går inte att läsa sig till hur det är att ha valp. Det upptäcker man… Jag konstaterade ganska tidigt att det är bra mycket jobbigare med valp än med bäbisar.  

Det som förundrade mig mycket i början var hur fort hon lärde sig och hur roligt hon tyckte det var att göra saker ihop med oss. Det var liksom hennes bästa, ja och kanske mat också. 
Åren gick och mycket gjorde hon tillsammans med hela familjen. 
Visst var jag förstummad över allt hon kunde lära sig men det var en sak som vi inte lärt henne utan som hon bara gjorde. Det utkristalliserade sig mer när hon kommit över valp och unghundsåldern. Vet inte riktigt när det slog oss på riktigt att det faktiskt är det hon gör, tröstar. På sitt sätt, inte som en välutbildad terapihund med hakan i knät. Nej, hon har helt andra maner. Är man en glad labbe som älskar människor och är självlärd då tar man nog till med de metoderna. Upp och ställa sig med tassarna mot bröstet, slicka en i ansiktet, sitter man på golvet, då får man en labbekram så man ramlar omkull, eller så slår hon en kullerbytta i ens knät samtidigt som hon tittar uppfordrande på en, kom igen nu brottas vi. 
Vem kan vara ledsen då eller tänka på vardagsbekymmer, nej då kramas man skrattar, kanske gråter en skvätt för hon är så söt och så tar man nya tag. 

Det har hänt att kompisar kommit och hon börjar bete sig så, liksom mer än bara glad över besöket. Då kan man faktiskt fråga, är allt ok är det ngt som hänt.
Eller tvärtom hon har betett sig så och jag inte frågat men sen kommer det fram och jag kan säga ja, jag förstod att det var ngt.  
Men det kan också handla om att man är stressad eller att man kanske är lite butter på sin partner. Nä så kan vi inte ha det, då kommer hon emellan, hoppar på den som verkar mest upprörd som en påminnelse, du ta det lugnt vi gör det här tillsammans. 

Men det absolut största som hänt och som då kände näst intill livsavgörande var den gången min dotter gjorde en fruktansvärt stor och komplicerad operation.
Hon låg på sjukhuset med miljarder infarter med smärtillande, dropp och annat. Allt gjordes med stora smärtor och hon tynade nästan bort, vi var helt förtvivlade. Izzy är utbildad servicehund och vi frågad om hon inte kunde få komma till sjukhuset och hälsa på Elin. Fick ett tveksamt ok, om vi körde ut sängen med alla apparater i korridoren kunde hon få komma. Och det var som ett mirakel!
Izzy hoppade upp i sängen (bland alla sladdar) pussade vår dotter i ansiktet som grät glädjetårar över att se henne, underbart! 
Väl tillbaka i rummet säger hon, jag vill hem. 
Där och då vände det, alltmer smärtstillande kunde plockas bort, hon började äta, aktivera sig. Tre dagar senare var hon hemma.
Och det kan jag med säkerhet säga är Izzys förtjänst. 
Tröstehunden!

 

Läs hela inlägget »

Snipp Snapp Snut så var denna vår & sommartermin slut!

Vilken helg & vilket avslut på terminen & det är nu dags för oss att tacka för en härlig vårtermin tillsammans för nu tar vi……… SEMESTER!

Sista kurs & lägerhelgen för denna termin är nu förbi, en helg som visade sig bli mer betydelsefull än vad jag/vi kunnat ana, vi tar det från början.

Dag 1, deltagarna kommer med hemuppgiften de fått, en uppgift som handlar om att gå in på djupet, en uppgift som handlar mer om känslor än någonting annat & det är här vi börjar öppna upp & får en större förståelse för vilka vi är, vem är min hund & vilka är vi tillsammans. Det är även här vi går in på djupet av oss själva, rannsakar oss & börjar fundera på om vi gör på ett visst sätt för att det är vad vi tror förväntas utav oss.
Det är även här vi lyfter frågeställningar om vad som är viktigt för dig, för din hund & för er som team. Det är även här vi påbörjar resan om att se sitt egna unika jag & utgå från det & ingenting annat, vi inspireras av varandra, finner motivation, men vi jämför inte med varandra, återigen, hitta ert egna unika jag/vi.
Ångestladdat, ja, det är det, med mycket prestationsångest som sveper genom rummet, en ångest som vi själva skapat baserat på vad man tror att andra ska tycka & tänka, vad man tror förväntas & för att inte tala om alla ”inten”

Vart kommer detta ifrån? Vart kommer alla dessa ideer om att det finns en färdig mall för träning oavsett vad det är vi gör? VI ÄR OLIKA, VÅRA HUNDAR ÄR OLIKA!

Ex.
Du får inte prata med din hund i söket?
- Klart du får snacka med din hund, det är skillnad på att peppa & att tjata! Om din hund behöver pepp, ge pepp, om din hund blir störd av pepp, var tyst. Behöver din hund en micropaus i området för att peppas igång, peppa då igång med en snurr eller liknande & kör på nytt, istället för att bli irriterad & börja peka men kom ihåg, funnen gömma eller ej, ett bra jobb ska belönas, PUNK!

Anvisningar? Min hund ska ju vara självständig?
- Det är skillnad på att peka & trycka på mot gömma än att komma med tips om vart vi ska & vad som är värt att kolla av. Se anvisningen som en typ av nystart, vi anvisar ju mot fordon, mot behållare så varför inte anvisa mot en soffa vi missat i söket, anvisa & backa, ibland ger anvisningen utdelning i snabb träff, ibland hittar vi inget alls. Vi tar inte bort självständigheten hos hunden genom att tipsa, vi tar inte bort självständigheten hos hunden genom att kliva in i ett komplext område & bekräfta att hunden är på rätt väg, det handlar om att ge & ta, se sin hund, vad behöver min hund, vilka är vi som team, det handlar om teamwork!

Du måste starta vid tröskeln!
- Jo jo, jag köper det, har vi som mål att ta oss uppåt i klasserna så måste vi söka av tröskeln MEN om det skapar en ”konflikt” mellan dig & din hund, dvs hunden vill in in in, ni säger här här här & blir stressade & något irriterade, är det inte bättre att starta, passera tröskeln, gå in ett par meter & vända upp för att täcka av? Vad är viktigt för er? Vem är er hund?

De är så bra, de är så snabba!
- Superkul att det gick snabbt, det är skitkul att hamna på prispallen men det finns inget som imponerar så mycket som team som fokuserar på känsla & relation före tider. Även här, hur kan vi säga att någon är bättre baserat på tid? Kolla på våra raser, alla unika & olika raser, se de olika förutsättningarna de har för att ta sig fram, se hur olika de jobbar. Vi kan inte jämför en labrador med en fralla & tro att de jobbar på samma sätt eller att de uppnår samma tider, vad de däremot kan göra är ett lika fantastiskt sökarbete hela vägen fram till gömman. Inspirera andra med er inställning till söket, till arbetet & gläds åt de dagar då att stämde, när man hamnar på topp.

Ja det finns så otroligt mycket att säga men det jag egentligen bara vill säga är
- Det finns ingen färdig mall för hur det ska se ut
- Det finns ingen färdig mall för hur vi når våra mål
- Ni är unika, två som fyrbent

Dag 2, regnet öser ner, prestationsångesten ligger kvar, det är dags att skapa MAGI!
Ja jag tror på magi, jag tror på att lyfta det positiva jag ser, jag tror på att lyfta det & däremellan komma med smarta tips om att våga spänna bågen & samtidigt inte vara rädd för att backa bandet.
Med tick tack övningar, microområden, zick zack från behållare till utomhus & det under tidspress tog vi oss igenom en fullspäckad dag & liksom regnet avtog började även de spända axlarna att falla ner, MAGI, det är fantastiska att få uppleva!

Dag 3, ALLA kommer med högt självförtroende & ett brett leende på läpparna, vi ladda för en heldag med belöningsutveckling & områdesnärvaro för att sedan avsluta med träningstävling.
Just ja, jag L & Y var uppe redan 04:15 för en 2 timmars promenad där vi ladda för morgonens skattjakt där lagen åkte runt på egen hand till utvalda platser för att dokumentera fynd, SKITKUL, vi vill också vara med, det är min känsla!
Men dag 3, vad jag känner att vi uppnått, det är något utöver det vanliga & samtliga 14 team lämnade med en större tro på sig själva & framförallt med känslan av att de är unika & att det finns inget viktigare än att våga prova nytt men att alltid, ALLTID, lyssna till sitt hjärta & se glädjen i allt det vi gör med våra hundar, A & O är relation.
Jag hoppas & tror att samtliga fick med sig hur fantastiska de är & att de fortsättningsvis inte sätter för höga krav på sig själva baserat på vad andra ska tycka & tänka.

Jag vet att vi på Hubbe’s kan framstå som knasiga & ibland fullständigt galna men vad gör det när det är vår syn på livet som speglar sig i allt vi gör & livet ska vara fullt av glädje, livet med hund & hundägarskap handlar för oss om relation där hunden är din bästa vän eller som i mitt fall mina barn.
Ser man hunden som en spelpjäs på ett schackbräde där allt som spelar roll är prestation, ja då är det inte Hubbe's man ska vända sig till.

Jag tror på att finna glädje i allt vi gör, att våga göra annorlunda & framförallt att kunna skratta, även de dagar då regnet faller!

Njut av sommaren kompisar!

Läs hela inlägget »

Time Will Tell är min hunds kennelnamn och det stämmer så himla bra in på just oss, min bästa vän Freja och mej!
Olika omständigheter gjorde att just våra vägar korsades och för detta har vi våra fina träningskompisar Anna och Esther, att tacka!
Vad Freja och jag skulle komma att upptäcka tillsammans fick tiden utvisa! 
Vi fann nosework och med den kom en massa underbara vänner, läger, kurser och mycket mycket mer!
Allt handlar om att ha roligt tillsammans med min bästa vän, bygga relation och motivation och vi inspireras av likasinnade.
Nu har vi fått den fantastiska möjligheten att vara en del av Team Hubbes vilket känns jättekul att få ingå i ett lika ”nördigt” gäng, att få diskutera gömmor, klurigheter, se sökområden överallt där man är, få samt ge feedback av vänner, skratta tillsammans och ha vansinnigt kul ihop!
Alltid med utgångspunkt i glädje, relation, motivation och inspiration!

Freja lär mig så mycket hela tiden! Hon älskar att jobba i allmänhet och med nosework i synnerhet och det smittar av sig på mig! Att få tillbringa min tid med henne ger mig så mycket glädje, energi och gråa hår!
Jag brukar kalla henne min svarta Ferrari, allting går i ett rasande tempo, jag ska bara lära mig att ”köra”henne! Men vi har så kul i hop och jag är så tacksam att jag fått möjlighet att ha henne i mitt liv. 
Vi jobbar på att hitta den där fina balansen mellan samarbete och självständighet, att skapa vår bubbla där bara vi två finns, där vi är lyhörda för varandras känslor, signaler och bara har ögon för varandra. 

Freja är 3år och enormt livsglad labrador med mottot ”jag älskar livet och alla, då älskar alla mig!
Vi är uppflyttade i NW2 TSM men ej fått möjlighet att starta än och i NW1 TEM har vi tagit några diplom i utomhus och fordon än så länge.
Just nu har vi lite skön semester men kommer snart att ge oss ut på tävlingsplatserna igen.
För er som vill följa oss på vår resa så finns vi på Instagram @frejalabrador.

Önskar er en fin sommar!

Tusen tack Ulrika & Freja för ett fint blogginlägg, vi är så tacksamma för er!

Läs hela inlägget »

Jag brukar tänka på den där scenen i Solsidan ibland. När Anna sitter med en mammagrupp där det jämförs vad deras barn äter, vem som redan står upp, att någon inte har tid att sova för den “är så nyfiken på livet” medans någon annans barn sover tio timmar per natt. “Anna, har Wilma börjat med smakportioner?” frågar en av kvinnorna i gruppen som får tillbaka svaret att det nog är en tidsfråga innan hon gör det. Jag är Anna.
Fast jag har inte ett barn utan jag har en sex månader gammal valp.
En valp där ingenting riktigt blev vad vi trodde från början.
En valp som nådde en nivå av stress på väldigt kort tid och de träningsplaner vi hade fick läggas på hold.
En valp som krävde betydligt mer arbete än vad vi någonsin hade tänkt oss. “Min 15-veckors valp kan både lämna dummies, gå perfekt fotgående och är jättebra på stadga, hur går det för er?” - Ja.. Hon kan ju sitt och ligg.
Det där att stanna kvar är hon inte så bra på, men vi har äntligen fått henne att sluta skälla på oss när hon har tråkigt.

Från början var allt som det ska vara.
Vår valp hade mycket energi men sov betydligt mindre. Hon var lätt att få rumsren och att lära in sitt och ligg.
Vi var ute i skog och mark där hon fick vara lös, det gick finemang.
Men så började skällandet på kvällarna, svårigheter att slappna av och att hon var extremt mycket överallt och ingenstans.

Det var då vi hittade till Hubbes, underbara Hubbes.
Det var också då vi insåg att hon har en hög stressnivå som behövs läggas ner. Och två månader senare har vi en hund som knappt skäller och som numera kan gå till ett separat rum för att sova.
För mig som lider av prestationsångest var det svårt att sänka ribban 15 nivåer och börja om på noll. Börja om på en punkt där jag skulle lära min valp att ha tråkigt och kunna koppla av. Jag hade sett framför mig hur vi också kastade dummies och apporterade. Eller åkte spårvagn åt höger till vänster i staden och bara var.
Precis som jag har sett att “alla andra” gör på sociala medier med sina små. S
å som jag gjorde med min förra valp.

I början skämdes jag för att vi inte har kommit lika långt som de där andra men nu är jag stolt. Stolt över att jag har insett vad som är viktigt för min hund och vår relation.
Ibland blir det inte som man har tänkt sig.
Men den resa vi gör nu är betydligt häftigare och mer lärorik än vad den hade varit om vi gled på en räkmacka alá Gothia Towers.
Resan mot att bli världens bästa team.
Karin och Alice (samt sambon Felix) heter vi förresten.
Alice är en 6 månader gammal jaktlabrador och tillsammans är vi ett av Hubbes Sponsorekipage i kategorin vardagslydnad.
För den där vardagslydnaden är betydligt viktigare än vad vi tror, framförallt när det kommer till att hitta en balans i det hela.
Det har vi fått lära oss den hårda vägen.
Vill ni följa oss vidare så finns vi på instagram, där heter vi @thelabalice.
På återseende!

Ps; om ni inte vet vilken scen i Solsidan jag pratar om så hittar ni den här; https://www.facebook.com/watch/?v=10156699132195204

Läs hela inlägget »

Hej på er!

Först ut bland 2021 års nya sponsorekipage att presentera oss är vi; Anna & Esther. I detta första inlägg här tänkte jag berätta lite om vilka vi är och hur resan hit där vi är idag har varit.

Esther har en storasyster, Hedda som också är labrador 5,5 år och det är vår första hund. Jag har alltid varit nästintill livrädd för hundar men husse har växt upp med labradorer och det var en ”så lätt ras”-men ojojoj det har han fått äta upp, haha. Hedda utmanade oss verkligen och vi kunde ju absolut ingenting om hundar och träning! Hon hade massa energi och gick lätt upp i stress, vi gick valp- och unghundskurser som jag knappt kommer ihåg nåt av då det mesta av tiden gick ut på att hindra henne från att försöka ta sig till de andra ekipagen för att leka.. Insåg att vi behövde hjälp, våra vägar korsades med Lena Gunnarsson som lärde mig att ha roligt i hundträningen, skratta när det blir lite tokigt och belöningsbaserad träning plus att använda klicker.
Vi har regelbundet tränat med Lena sedan Hedda var 8 mån, till en början vardagsgrunder som utvecklats till jaktapporteringsträning.

Esther kom in i våra liv i feb 2018, ännu ett energiknippe ;) Vår uppfödare frågade om vi ville vara med på valpnosework och det ville vi såklart!
Vi gick även apporteringskurs för valp och la grunderna.
Doftprov gjorde vi i okt 2018 men efter det så rann det lite ut i sanden tills våra kompisar Ulrika & Freja gjorde sitt doftprov och vi började träna lite ihop och gick några nw kurser.
Vi fortsatte med att åka på lite clearrounder och på den vägen kom vi ut till Hubbes och redan på färjan hem bokade vi in en privatlektion med Michaela- och där å då startade nog vår nw ”karriär” på riktigt.
Vi hade aldrig varit där vi är idag om våra vägar inte korsats där ute på Hönö!
Den glädje och värme som mötte oss, vi blev sedda som individer och fick pepp och engagemang utifrån vilka vi är i vårt team och det hade vi aldrig mött på samma sätt tidigare.

Vi startade vår första officiella TSM 28/6 2020 med 75p, vi fick vårt första diplom 19/9, det andra den 20/9 och det tredje och sista 18/10.
Galet när man ser det så här i text!
Det viktiga här är inte resultaten- jag var precis lika galet glad och stolt över 75 poäng som 100, känslan när jag ser lilla gul jobba och ha kul ihop med mig, den är ovärderlig!
Jag har stoooora tävlingshorn och får jobba hårt för att inte pressa mig att prestera, för det känner min känsliga lilla gul och då tappar vi glädjen.
Och det är ju för den vi faktiskt håller på!
Så att få vara en del av detta fantastiska team nu som hjälpte oss nå hit känns fantastiskt!
Vi har haft vår första teamträff med en heldags nw träning där alla ges lika mycket utrymme, vi motiverar & inspireras av varandra- med andra ord en galet bra dag!

I morgon är det dags för första officiella tävlingen på läääänge- håll tummarna!

/Anna & Esthe
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Tusen tack Anna & Esther, vi är så glada att ni vill vara en del av oss på Hubbe's!

Läs hela inlägget »

Sikta mot stjärnorna var temat och oj, vilken raket det blev!
Tre dagar som redan innan helgen drog igång med teoretiska uppgifter.
Ena delen handlade om känslan man har runt sin träning. Något man inte kan värdera nog högt. Vad är positivt i träningen, vad vill jag ha mer av och vad skulle jag vilja bli av med. Och andra delen bl a om vad våra styrkor och klurigheter som team är och fundera på delmål för att nå dit vi siktar. Jag kan tycka det är riktigt svårt att säga vad jag, min hund eller vi som team är bra på, det är mycket lättare att säga vad man inte är så bra på, eller som vi säger nu vad vi behöver jobba vidare med.
Hela helgen präglades av respekt för de unika team vi är, vi jobbade med motivation och relation, sökstrategier, att våga fatta beslut. Men framför allt att ha riktigt kul tillsammans och våga utmana sig en gnutta till. Vi fick med oss individuella uppgifter att träna vidare på hemma.

Under helgen var vi indelade i små grupper som höll ihop hela tiden genom alla olika moment, det kändes tryggt och man lär känna varandra och kan peppa, stödja och tipsa varandra än mer när man följs åt genom alla övningar.
Vad har jag då tagit med mig? Jo, våga utmana oss som team, sikta framåt, uppåt och tänka utanför boxen. Överraska, var knasig och ha riktigt härliga belöningar. Några favoritövningar som jag tar med mig.
Markeringsträning, hur crazy kan jag vara eller hur långt kan jag backa och hunden ändå står kvar.
Jobba mer med finsöket, tätt och hörn blir klurigt. Våga tomsöka, där lär jag mig läsa min hund, här är det ngt, här är det klart, här var det tomt.
Skojsa till det med belöningarna, Izzys (labrador och översocial) all time high var nog när instruktör och alla som tittade på fick en drös med godis och belöningen vid hittad gömma var: Spring till alla du vill och käka all gotta du kan! Som en dröm.

Min all time high var nog stafetten. Vi var två och två. En hink full med gotta, en minut på sig att hitta en gömma, springa till hinken hämta godis och mata på. Sätta sig med ryggen mot sökområdet och förklara för sin kompanjon var man hittade gömman (utan att titta sig över axeln).
Vi turades om med detta i 12 minuter. Det är mycket svårare än man tror och något jag verkligen behöver öva på, att vara närvarande i sökområdet, var har jag varit vad har jag kvar.
Nedan ser ni Izzy markera fint, när jag beskriver för min lagkamrat var gömman var så är den ”på golvet, bredvid den gröna stolpen till vänster” perfekt beskrivning, eller hur?!
/Camilla & Izzy
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Tack Camilla för de fina orden & ett väldigt fint blogginlägg!

Läs hela inlägget »

-> LÅT OSS PRESENTERA <-

2 onlinekurser i
- Relations utveckling - du & din hund emellan samt
- Team utveckling - träning & tävling

2 kurser som fortlöper online under 4 veckors tid med bla kursvideos, livesändningar med frågestund samt teoretiska uppgifter som tar er med på en åktur likt en tur i uppskjutet på Liseberg.
2 kurser med fokus på relation liksom glädje motivation & inspiration.

- Relations utveckling riktar sig till dig som vill förändra känslan kring hundägarskapet, en känsla som är byggd på andra människors åsikter så som
”Har du ingen pli på din hund”
”Oj vad han skäller”
”Måste din hund följa med”
En kurs där vi fokuserar på det som är viktigt för dig, för din hund, för er.
En kurs där vi väljer in alla positiva aspekter & skakar av oss energitjuvar eller moment som för er inte är speciellt viktigt.
Är det viktigt att hunden går fint i kopplet?
För vem?
För dig eller dina medmänniskor?
Kursen handlar om att stärka dig, din hund & er relation i vardagen utan att påverkas av andra.

-Team Utveckling riktar sig till dig som tränar & tävlar aktivt, som vill förändra känslan kring hela momenten, känslan kring att alltid känna att man måste prestera på topp, känslan kring ett misslyckande, för vad är ett misslyckande?
Vad händer om vi tänker annorlunda & ser varje träning & tävling som ett kvitto?
Ett kvitto på vart vi är i träningen liksom tävling?
Vad sker om vi förändrar hela känslan & låter oss inspireras av andra utan att jämföra oss med varandra & samtidigt ser vårt team som unikt?
Vad är en prestation om inte känslan är den rätta?
Vad spelar placeringar & tider för roll om vi aldrig är nöjda med vår prestation under träning som tävling?
Under denna kurs vill jag förändra er känsla där målet är att tävla med andra team men endast mot er själva & era hundar han individuella mål.

Eftersom detta blir startskottet för denna typ av onlinekurs startar vi såklart med ett pangpris på 1000:- ordinarie pris 1900:-
I kursmaterialet ingår en sluten grupp på facebook, 2 kursvideos, 2 livesändning tillfällen med frågestund samt teoretiska uppgifter att jobba på hemma.
Diplom till samtliga som följer upp med utförliga uppgifter & deltar i diskussioner samt livesändningar.

Klicka in via länk för bokning. Begränsat antal platser.
https://www.hubbeshundkurser.se/store/category/online-317384

Läs hela inlägget »

Vi gjorde det, VI GJORDE DET!
Jag & mina tjejer, mina vänner, mina teamkamrater, VI gjorde det & skapade ett läger utan dess like, ett läger som kan sammanfattas med en enda mening ->
Vi hade också velat vara med!

Visst är det en vinst, när man känner att det man gör är meningsfullt på så sätt att man skänker glädje & inspiration, att det man gör & skapar är unikt för varje kurs, varje läger men framförallt för varje individ som står framför oss.
Jag är så otroligt stolt över både Jonna & Camilla, jag är så stolt över oss som team & så tacksam över en vänskap som deras.

Hubbe’s är & kommer alltid förbli den lilla personliga plattform där utbildningar, meriter, diplom & pallplatser spelar lika lite roll som om du är i klass 1 eller 3, hos oss är alla välkomna, vi är alla lika värda, vi är alla unika & genom att träna utifrån oss själva med personliga målsättningar liksom tävla med varandra men mot oss själva som vi utvecklas.
Så släpp alla jämförelser, Du är unik, Din hund är unik, Ni är unika!
Tre instruktörer, tre grupper, tre dagar & woaw, vilken helg vi haft tillsammans!
Det har varit öppet, det har varit ärligt, det har varit personligt, det har varit unikt för varje grupp liksom varje individ.
Hos Camilla stod markeringar & belöningsutveckling på schemat medans Jonna höll i övningar som sökstrategi, ge & ta dvs förtroende övningar & förarens del i arbetet medans jag peppade med stärkande motivation & relationsövningar i stafett där föraren samtidigt sattes på prov & såklart tick tack övningar & att läsa hund, är det tomt, spot-on eller oåtkomligt?

Tusen miljoner tack till samtliga som besökt oss under helgen för ett läger där vi siktar mot stjärnorna med fokus på glädje, relation, motivation & inspiration!

TACK!!!!

Såhär säger några av kursdeltagarna:

Hubbe's lägerhelg blev lika fantastiskt rolig/givande/utmanande som jag hade hoppats på... nästan bättre faktiskt
Verktygslådan är full med nya strategier, tankar och insikter kring nosework. Alla tre instruktörer Camilla, Jonna och Mikaela har verkligen lyckats få oss att "spänna bågen" och att tänka lite nytt och annorlunda. Vill passa på att tacka min grupp för härlig samarbete, ni är så grymma!! Älsk på den magkänslan jag har nutrötta killar och matte checkar ut
~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Stort tack Milla, Jonna och Michaela för en mycket givande och boostande helg så mycket bra träningstips och ideer som nu ska mogna och förverkligas på hemmaplan tack alla deltagare för trevliga pratstunder goa skratt vi ses !/ Camilla & Lizzie
~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Wow, vilken helg!
Vi har fått med oss massor med härliga känslor, tips och saker vi absolut kommer ta med oss i vår fortsatta träning!
Och framförallt har vi haft sååå roligt!!!
~~~~~~~~~~~~~~~~~~
En fantastisk helg med superduktiga och inspirerande instruktörer goa deltagare särskilt tack till min grupp med Jeanette, Camilla, Camilla och Erik.
Tage och jag har vuxit under denna helgen och är på god väg tillbaka till vår tidigare goa känsla och självförtroende
~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Tusen Tack för en superrolig och inspirerandet helgTack Jonna, Mikaela och MillaNi är guld värda som får oss att tänka utanför boxen, som hittar på så roliga och knasiga övningar och som hela tiden ser våra positiva sidor samtidigt som ni stöttar och hjälper när det behövs. Nizze och jag har vuxit denna helg och vi åkte hem med en go känsla. Tack oxå gruppen Johanna, Lena, Anita och Camilla. Jag känner på mig att vi ses igen

loading...
Läs hela inlägget »

Du är unik, din hund är unik, tillsammans ett unikt team, ett team ojämförbart med någon annan, det är er resa & er resa endast, jämför er inte med någon, låt er inspireras, plocka russinen ur kakan, var mottaglig & omfamna det som passar er & gör er av med negativa tankar & energitjuvar.
Jag vill verkligen lyfta detta, det är ett ytterst viktigt ämne & något som vi fokuserar på under denna lägerhelg på Hubbe’s.
Vem är du?
Vem är din hund?
Vilka är ni som team?
Vad är en vinst?
Vad är ett misslyckande?
Hur är din känsla?
Omfamna allt det du har, det som är viktigt för dig & din hund, i er relation men så även under träning.
Men vänta nu STOP!
Går inte relation & träning hand i hand?
Blir du arg på din hund när det inte blir som tänkt?
Blir du arg & besviken på din hund när ni inte hamnar på prispallen?
Nej, klart du inte blir, så vi vänder på frågan, varför blir du så arg & besviken på dig själv?
Vart kommer känslan ifrån att om man inte presterar på topp, om man inte plockar alla gömmor, om man inte är snabb nog, om man inte tar diplom, om man inte hamnar på prispallen så är man dålig, då är man som en urvriden blöt socka?
Vad händer med oss när vi börjar jämföra oss med andra?
Vad överför vi till hunden när vår känsla är att vi inte duger?

En uppgift gänget har är att göra sin alldeles egna träningsmatris vilket kortfattat går ut på att gå in på djupet i relation, träning, känsla & allt vad det medför.
I mitten ritar de allt det som är positivt i deras träning vilket är allt från ett fordon till en lina & den där älskvärda träningskompisen men så även abstrakta saker som kärlek, trygghet, glädje m.m & skriv stödord till det som behövs.
Till höger, uppe i hörnet ritar vi allt det vi vill ha in i vår träning vilket kan vara allt från en viss instruktör, kanske är det mer relation eller varför inte behållare.
Här finns inga begränsningar, ALLT det ni vill boozta er träning med ska in här, allt är möjligt.
Runt dessa symboler & stödord ritar vi ett hjärta som fylls med hjärteblod ökar vår medvetenhet om vad vi vill, vart vi är påväg & återigen med hjärteblod uppryms vi av känslan ALLT ÄR MÖJLIGT!
Längst ner till vänster lägger vi till symboler på sånt du vill förändra, bli av med & är färdig med. Precis som ovan ska allt in, allt från en jobbig känsla till en person som begränsar dig & din hund, skriv stödord & rita sedan två svarta vingar & låt det flyga iväg!

Det kan låta löjligt, vadå träningsmatris?
Men såhär är det, att om vi bara går ut & slänger ut en gömma här, en gömma där helt planlöst med enda målet att hunden ska ta alla gömmor, att det är gömman (endast gömman) som är det viktiga, då sker ingen utveckling.
Om vi omger oss av kamrater som på något sätt får oss att känna oss mindre värda eller mindre bra, varför fortsätta träna med dem då?
Varför fortsätta traggla med att hunden ska starta vid tröskeln om det enbart skapar en negativ känsla hos dig & en ”konflikt” uppstår dvs hunden vill in du vill starta vid tröskel?
Är tröskeln viktigt? ÄR DEN VIKTIG?
Vänd på det, låt hunden gå in i söket & jobba tillbaka till tröskel.
Skapa bästa möjliga förutsättningen för en toppenkänsla för både dig & din hund.
Det finns ingen mall, vi på Hubbe’s tror inte på en färdig mall, vi jobbar med allt annat än mallar oavsett om det är grundkurs eller klass 3 träning, vi utgår från er, som individer & som team, det är inte lika för alla, inte ens för två individer av samma ras.
Jag är så otroligt stolt & tacksam över mitt team som liksom jag tror på individen & teamet.
Jag är så tacksam all glädje som finns runt Hubbe’s, fokuset som ligger på relationen & motivationen & att vi har möjligheten att lyfta individer liksom team, att öppna upp deras ögon & få dem att glittra när de ser allt det magiska de har i sig själva & i sin relation till varandra.

Vi må jobba mycket ”outeside the box”, vi må vara vad några skulle kalla galna men vad vi har är en plattform för alla med öppet sinne som brinner för relationen med sin hund.

Jag kan bara relatera till mig själv & Lilla Y, vilken resa, vilket äventyr & jag är så glad & så stolt över mig själv som vägrat lyssna på de som bara snackar forskning, resultat & mallar när hjärtat skriker fel fel fel, det funkar inte för Y & istället valt vägar, vänner & instruktörer som ser honom & mig för de vi är.
Vi väljer bort & väljer in men går alltid in med öppet sinne, plockar russinen ur kakan, omfamnar det som passar oss & att välja bort något eller någon är aldrig något personligt utan snarare ett val vi gör efter de individer vi är.
En del gillar grillchips medans andra vill ha popcorn, jag vill ha båda men väljer bort de utan krydda.

Vad jag egentligen vill säga är……
- Tro på er själva!
- Jämför er inte med andra!
- Ni är unika!
& efter varje pass glöm inte att anteckna allt det ni är bra på, allt det som var utmärkande för dagen & inte bara det ni behöver jobba vidare med.

P.S Byt ut orden ”vi är dåliga på” till orden ”detta jobbar vi vidare med”

Läs hela inlägget »


Senaste inläggen

Arkiv

Etiketter