Rityta 1-s


Varmt välkomna till Bloggen!

En samlingsplats för våra gemensama tankar kring hundägarskap & allt vad det innebär från en gråmulen vardag till en glittrande tävlingsdag.

Vill du gästblogga? Kontakta oss på hubbeshundkurser@outlook.com

2020 > 09

En del av er har säkert läst om gårdagens äventyr med Lilla Y på våra sociala medier, tyvärr är textraderna begränsade, jag har ju liksom som vanligt hur mycket som helst att skriva om dagen men framförallt om känslan & om upplevesen.
Jag vill även förtydliga några rader gällande mig själv & vem jag är som tävlingsmänniska & vem jag är som person då det går hand i hand & en stor anledning till varför jag inte bryr mig speciellt mycket om placeringar eller diplom OM inte känslan är den rätta. Självklart är det Diplom vi eftersträvar, målbilden är att komma vidare MEN det är inte det viktigaste.
För mig är tävling så mycket mer än att bara gå in & göra några sök, det är helheten, från det att vi lämnar hemmet tills dess att vi kommer hem.
Jag ser till dagsform, jag ser till omgivning, jag ser till väder & vind, jag ser till möjlighet att koppla av i bil, få ett fin start vid väntplats, ja ni vet allt ska klaffa & vi ska vara ett. 
Jag ser till min teamkamrat, jag ser till mig själv & jag ser även till oss som team & för oss handlar det om att gå in & göra så gott vi kan efter de förutsättningarna vi har för dagen, att ha kul, att glädjas tillsammans genom ett motiverat sök & oavsett funna gömmor eller ej känna oss som Batman & Robin när vi går därifrån.

Men det är faktiskt djupare än så, det finns en liten tävlingsdjävul i mig & i ärlighetens namn så är jag personen som tävlar för att träna, hade vi inte tävlat hade vi inte heller tränat, då hade vi hängt mest i skogen, käkat blåbär, tittat på ekorrar & bara varit, inget fel i det men vi vill ju såklart tävla men då ska det vara utan press, utan stress & helt på vår nivå.
Hela min uppväxt har jag kännt att jag aldrig räcker till, att jag aldrig kan uppnå vad de runtomking mig förväntat sig av mig. Hela min uppväxt har jag kämpat bara för att få höra att jag är duktig, hela min uppväxt har jag känt att jag aldrig räcker till, att alla andra är bättre & därför pressat mig själv så hårt att det ledde till en större katastrof  än jag räknat med. 

Därför är det för mig så otroligt viktigt att inte stirra mig blint på resultat, att inte gämföra mig, mina hundar eller vårt team med andra. 
Därför är det så otroligt viktigt för mig inte bara som hundmamma & teamkamrat utan även som instruktör att alltid förespråka GLÄDJEN & att komma ihåg att precis som vi är olika är våra hundar olika, vi kan inte jämföra men vi kan träna, tävla, glädjas & vi kan inspireras utav varandra!
Jag kommer aldrig lägga den press på mina hundar som jag själv haft, jag kommer inte heller lägga press på mig själv. 
Jag är inte den som analyserar speciellt mycket, jag är inte heller den som bryr mig så mycket när det blir fel, jag tar med mig vad jag upplevt & vad jag såg & lägger det som en anteckning i bakhuvudet för att träna vidare på.
Jag använder inte klocka i klass tre sök, jag går enbart på känsla men med det sagt känner jag att jag börjar sväva iväg från Lilla Y:s upplevelse men jag vill samtidigt nå ut med budskapet att det är okej att göra olika, det är okej att vara olika & framförallt att vi inte får sätta så mycket press på oss själva att nose worken ellervilken sport som helst slutar vara kul för att vi stirrar oss blint på tävlingsresultatet utan istället till helhetsbilden & upplevelsen.

Åter till lilla Y & här kommer en något längre version av morgonens inlägg.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Min lilla har blivit så stor, han har mognat & vi har blivit tightare än någonsin.
Resan har varit lång, resan har inneburit många tandagnissel, träningsplaner & tävlingsplaner med små små delmål, så små delmål så det bara handlade om att åka till tävlingsplats, gå ut ur bilen, se sig omkring, käka några köttbullar & sen åka hem igen.
Resan har inneburit många anmälningar med ett enda mål, att lilla Y ska känna sig trygg i miljön även utanför sökområdena & igår under resan hem brast jag ut i gråt, jag är så stolt över min lilla underbara busiga björn, han som även kallas Mr åsiktsbank då han vet precis hur saker & ting ska gå tillväga, han som gärna går höger när andra går vänster, han som älskar att arbeta men som kan uppleva världen som en läskig plats & de som rör sig i den som rymdvarelser från mars. 
Men det är även han som är så full av kärlek från nos till svanstipp med en "will to please" som inte är av denna värld att han hade gått emot sig själv om jag så bad om det (vilket jag inte gör) & genom att se honom som den individ han är, efter behov & dagsform där humör kan vända på en femöring så har han äntligen blivit mer tillfreds på nya platser & litar fullt ut på att jag tar hand om världen & att han kan fokusera på att bara vara den han är & det är en överväldigande känsla.

Många har frågat varför jag väljer att tävla med Y om han är så osäker & svaret på den frågan är ganska komplex & tar lång tid att besvara, den är inte heller helt enkel men jag tror inte på att utesluta någon eller att "låsa in" någon, jag tror på att möta sina rädslor små steg i taget & på samma sätt som vi tar små små steg framåt så utmanar vi i samma takt men på den  ivå som passar individen & för Y har utamningen varit omgivningarna utanför söket & söket i sig en vinst, en superhjälte upplevelse som hjälp honom att ta några kliv i en läskig värld för att strax därpå få gå in i ett område där ha blir tilldelad en uppgift som är iså högmotiverande att en bomb hade kunnat sprängas & han hade inget hört.
Vi har använt nose worken & tävlingarna som ett sätt att möta rädslor & utmana på samma gång men alltid på hans nivå & igår kom kvittot, efter 3 år med tusenlappar i anmälningsavgifter & många mil i bilen med mål att bara komma till tävling, samla positiva erfarenheter, göra ett sök & sen åka hem, resor som m¨ånga kallar onödigt & bortkastade pengar medans jag kallar det livsviktigt & nödvändigt.
Gårdagen är ett kvitto på att jag gjort honom rättvisa i våra ”baby steps” & igår var vi på tävling, trygga, självsäkra, obrydda omgivning & med en fantastisk motivation sök efter sök vilket resulterade i

Totalvinnare
1:a Inomhussök
2:a Fordonsök
1:a Utomhussök

Vår första TSM NW2 på nästan ett år då jag valt TEM 1:or för att jobba vidare med helhetsbilden, inte lika långa söktider & endast en gömma att hitta samtidigt som vi lade mest fokus på omgivningarna. Först var jag Batman & han Robin, nu är det tvärt om, Y är Batman & min största idol & hjälte!

Jag brukar som sagt aldrig bry mig om placeringar men idag gör jag det då det är ett bevis på att aldrig ge upp men framförallt att man med fokus på GLÄDJE & med överväldigande KÄRLEK & RESPEKT för varje individ kan ta sig hela vägen till stjärnorna & det är dit vi ska, det må ta 3 år till men tillsammans kan vi göra vad som helst, på vårt sätt, i vår takt & jag är så tacksam!

Jag är även så otroligt tacksam & vill passa på att tacka ALLA som på ett eller annat sätt varit med & är med på lilla Y:s resa & hjälper inte bara honom utan även mig att skapa så positiva minnesbilder som möjlig, som tipsar & kommer med smarta ideer, som tar honom på rätt sätt även de dagar lilla Mr Åsiktsbank vaknat på fel sida så tack för att ni förstår denna lilla individ i dess stora kropp.
Tack till alla team kamrater & vänner & tack såklart till Loke som är världens bästa storebror & Ymers absolut största idol.

Älskade lilla Y!

 

Läs hela inlägget »

Hej igen! Här kommer en uppdatering från NW-nörden som gått helt crazy och provat på att tävla i lydnad.
 
Sonny är ju hela sju år gammal och har faktiskt tränat ganska mycket lydnad som yngre, han har till och med tagit en titel i rallylydnad! Däremot så lade jag lydnad lite på hyllan när NW kom in i vårt liv och vände allt upp och ner (på ett bra sätt!). Men, jag hade lovat våra träningskompisar att under 2020 skulle det bli en start i lydnad och idag var det alltså dags. En riktig höstdag väntade och regnet öste ner på oss i några timmar innan det var vår tur. Under de timmarna vi väntade så hann vi med att titta på våra träningskompisar, ha picknick i bilen (underskattat!) samt få bakluckan att gå i baklås. Som tur var så tyckte Sonny inte att det var konstigt att plötsligt gå ut från bakdörren istället.
 
Vi hade ingen speciell uppladdning veckan innan utan planen var att försöka tagga till idag på plats i Ale. Det funkade och vi gick in på plan med en bra känsla! Den försvann dock rätt fort när Sonny tyckte det var mer spännande att kolla marken och spana på domaren. Momentet följsamhet resulterade alltså i en nolla. Noll x 4. Alltså fortfarande noll. Jag hade dock redan innan bestämt mig för att inte titta på domarens poängblock utan fokusera på att vara i vår bubbla. Efter detta flöt momenten på och vi fick betyg mellan 6-9 med en sjua på helhetsintrycket. Totalt blev det 120 poäng och precis godkänt resultat! Bäst av allt var ändå att Sonny verkade ha roligt på plan och att vi fick poäng på alla moment utom ett.
 
Sjukt roligt att ha det gjort och det är ju ganska mycket som skiljer lydnad från NW! En aspekt är ju ekonomin, denna start kostade 150 kr jämfört med minst 400 för en start i NW. Och nej, jag tycker faktiskt inte att NW är för dyrt, utan jag har full förståelse för att det kostar i hyra, domare, mat, priser, resor, avgifter osv. Men jag kan ju bara konstatera att jag hade haft råd att tävla mer om jag valt lydnad :) En till aspekt är ju också tiden med domaren, inom NW så får man ju ofta sin personliga feedback direkt efter söket vilket jag uppskattar mycket! I lydnaden så får man förlita sig på att de som tittar på kan komma med feedback. Och där har vi ett stort plus med lydnaden, man kan hjälpas åt på tävlingsplatsen och filma och se sina vänner starta! Så ja, lydnad var ändå helt okej och vem vet, vi kanske till och med gör om det någon gång. Men nu längtar vi tillbaka till vår favoritgren NW och vi har en spännande höst framför oss, snart är det dags för debut i NW2 och vi ska även prova på att tävla i specialsök!
 
Tack för att vi än en gång fick dela med oss av våra erfarenheter, och vem vet, vi kanske snart är tillbaka på bloggen efter vår klass 2-debut?!
 
/Camilla & Sonny (och supporten Milla som hejjade från hemmaplan)

Läs hela inlägget »

Hej!

Camilla & Milla här igen och vi ska dela med oss med erfarenheter från vår tävling idag! Det var dags för Milla att köra en TSM 1 i Dalsland. Vi styrde hemifrån redan 11.00 men jag körde fel så när vi kom fram till tävlingsplatsen hann jag precis besöka toaletten och visa upp våra papper. Sedan var det dags för banvandring! Inomhus & behållare fick vi se på film, svårt att göra upp en plan från en film tycker jag, men som tur är så har vi alltid en grundplan som brukar vara att börja med ytterkanter och ta mitten av rummet sen. På behållare brukar planen vara att köra systematiskt och ta en i taget. Däremot fick vi se utomhusområdet som bestod av en pallkrage, en stol, några stolsben och nån pall. Ganska "lätt" område, tydliga saker för hundarna att söka av och min plan var att börja på pallkragen för att jag tänkte att det var en konkret sak som kunde få henne att tänka NW. Fordonssöket bestod av två släpvagnar som stod lite som ett L.
 
Direkt efter banvandringen var det vår tur att börja med utomhussöket. Jag VET (vet vet vet vet) att Milla brukar behöva gå på toa när vi kommer till ett nytt ställe. Så vi tog en promenad, men hon ville inte så vi begav oss mot området. In på utomhussöket, jag följde planen, kände att hon var på jobbet men så gick det en millisekund när jag ser hur hon istället sniffar efter bajsplats och en millisekund till sen så går hon på toa mitt i området… Jaja, då är vi diskade från det söket med tre fel, inget att hänga läpp över utan jag får skylla mig själv, i framtiden kommer jag definitivt ta ut körtiden mer så jag har råd att köra fel och ändå hinna rasta ordentligt. Däremot frågade jag direkt domaren vart gömman fanns, var det i närheten av den plats som Milla tyckte var lämplig att rasta på? Som tur var så satt gömman några meter bort, det känns alltid jobbigt att kontaminera området för sina medtävlande så det var väl tur att vi inte var i närheten av gömman.
 
Vi släppte detta och gick mot fordonssöket. Här hände något som fick mig att känna mig riktigt stolt över oss som team och mig som kunde läsa Milla så bra! Vi började med det närmsta släpet där hon hade intresse vid den ända som stod mot det bortre släpet. Vi kollade runt, men hon fäste inte upp och jag hann tänka "hon har intresse så området är hett, men kan det vara så att doften kommer från andra fordonet?" Så vi släppte det område som verkade hett och gick rätt på draganordningen på andra släpet som stod mitt emot. Där var det tydligt att det var ännu hetare och bara efter några sekunder gjorde Milla en perfekt markering! Nu förstår ni, jag hann tänka och analysera under ett sök på tävling! Just såna här små saker, som att jag kan läsa Milla och tänka till gör så mycket för team-känslan och vi lämnade området stolta som tuppar :)
 
Vi hann precis gå ner till sjön och doppa tassarna innan det var dags för inomhussök och behållarsök. På inomhussöket sprang hon förbi början så jag gjorde en mental anteckning om att vi skulle kanske behöva gå tillbaka och sedan hände nästa fantastiska grej! Söket var som sagt i restaurang-miljö och ganska snabbt hittade Milla några rostfria bunkar där mat brukar förvaras. De var i perfekt noshöjd (perfekt för en gömma i klass ett med andra ord…) och Milla fastnade där och undersökte. Hon frös nästan till med nosen, MEN som tur var så hann jag slå mig själv i huvudet med den mentala gummiklubban! Jag känner igen beteendet från när hon undersöker andra saker som inte är NW-doft, typ döda möss eller en annan hunds täcke. DONK i huvudet och det är små små skillnader men ändå så tydligt, "bra Milla, men vi går vidare, kolla här!" Några sekunder till och sedan kom den där beteendet jag känner igen, några hundradelars lokalisering och sedan markering - RÄTT! Mot behållarsöket och vår plan som var att ta en behållare i taget. Den planen övergav vi snabbt och Milla drog direkt mot rätt kartong, markering och rätt på 7,18 sekunder vilket gav oss en delad tredje plats!
 
Så, det började pannkaka med sen så flöt allt bara på bättre än någonsin! Inte vårt bästa resultat men absolut vår bästa känsla någonsin, vi tog oss an områdena med en plan och kunde tänka om och analysera under söket. Helt fantastisk teamkänsla och Milla kände nog att hon räddat världen så mallig som hon var efter våra sök!
 
Tack för att vi än en gång fick dela med oss och gästspela på bloggen <3
 
/Camilla & Milla

Läs hela inlägget »

2020 > 09

En del av er har säkert läst om gårdagens äventyr med Lilla Y på våra sociala medier, tyvärr är textraderna begränsade, jag har ju liksom som vanligt hur mycket som helst att skriva om dagen men framförallt om känslan & om upplevesen.
Jag vill även förtydliga några rader gällande mig själv & vem jag är som tävlingsmänniska & vem jag är som person då det går hand i hand & en stor anledning till varför jag inte bryr mig speciellt mycket om placeringar eller diplom OM inte känslan är den rätta. Självklart är det Diplom vi eftersträvar, målbilden är att komma vidare MEN det är inte det viktigaste.
För mig är tävling så mycket mer än att bara gå in & göra några sök, det är helheten, från det att vi lämnar hemmet tills dess att vi kommer hem.
Jag ser till dagsform, jag ser till omgivning, jag ser till väder & vind, jag ser till möjlighet att koppla av i bil, få ett fin start vid väntplats, ja ni vet allt ska klaffa & vi ska vara ett. 
Jag ser till min teamkamrat, jag ser till mig själv & jag ser även till oss som team & för oss handlar det om att gå in & göra så gott vi kan efter de förutsättningarna vi har för dagen, att ha kul, att glädjas tillsammans genom ett motiverat sök & oavsett funna gömmor eller ej känna oss som Batman & Robin när vi går därifrån.

Men det är faktiskt djupare än så, det finns en liten tävlingsdjävul i mig & i ärlighetens namn så är jag personen som tävlar för att träna, hade vi inte tävlat hade vi inte heller tränat, då hade vi hängt mest i skogen, käkat blåbär, tittat på ekorrar & bara varit, inget fel i det men vi vill ju såklart tävla men då ska det vara utan press, utan stress & helt på vår nivå.
Hela min uppväxt har jag kännt att jag aldrig räcker till, att jag aldrig kan uppnå vad de runtomking mig förväntat sig av mig. Hela min uppväxt har jag kämpat bara för att få höra att jag är duktig, hela min uppväxt har jag känt att jag aldrig räcker till, att alla andra är bättre & därför pressat mig själv så hårt att det ledde till en större katastrof  än jag räknat med. 

Därför är det för mig så otroligt viktigt att inte stirra mig blint på resultat, att inte gämföra mig, mina hundar eller vårt team med andra. 
Därför är det så otroligt viktigt för mig inte bara som hundmamma & teamkamrat utan även som instruktör att alltid förespråka GLÄDJEN & att komma ihåg att precis som vi är olika är våra hundar olika, vi kan inte jämföra men vi kan träna, tävla, glädjas & vi kan inspireras utav varandra!
Jag kommer aldrig lägga den press på mina hundar som jag själv haft, jag kommer inte heller lägga press på mig själv. 
Jag är inte den som analyserar speciellt mycket, jag är inte heller den som bryr mig så mycket när det blir fel, jag tar med mig vad jag upplevt & vad jag såg & lägger det som en anteckning i bakhuvudet för att träna vidare på.
Jag använder inte klocka i klass tre sök, jag går enbart på känsla men med det sagt känner jag att jag börjar sväva iväg från Lilla Y:s upplevelse men jag vill samtidigt nå ut med budskapet att det är okej att göra olika, det är okej att vara olika & framförallt att vi inte får sätta så mycket press på oss själva att nose worken ellervilken sport som helst slutar vara kul för att vi stirrar oss blint på tävlingsresultatet utan istället till helhetsbilden & upplevelsen.

Åter till lilla Y & här kommer en något längre version av morgonens inlägg.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Min lilla har blivit så stor, han har mognat & vi har blivit tightare än någonsin.
Resan har varit lång, resan har inneburit många tandagnissel, träningsplaner & tävlingsplaner med små små delmål, så små delmål så det bara handlade om att åka till tävlingsplats, gå ut ur bilen, se sig omkring, käka några köttbullar & sen åka hem igen.
Resan har inneburit många anmälningar med ett enda mål, att lilla Y ska känna sig trygg i miljön även utanför sökområdena & igår under resan hem brast jag ut i gråt, jag är så stolt över min lilla underbara busiga björn, han som även kallas Mr åsiktsbank då han vet precis hur saker & ting ska gå tillväga, han som gärna går höger när andra går vänster, han som älskar att arbeta men som kan uppleva världen som en läskig plats & de som rör sig i den som rymdvarelser från mars. 
Men det är även han som är så full av kärlek från nos till svanstipp med en "will to please" som inte är av denna värld att han hade gått emot sig själv om jag så bad om det (vilket jag inte gör) & genom att se honom som den individ han är, efter behov & dagsform där humör kan vända på en femöring så har han äntligen blivit mer tillfreds på nya platser & litar fullt ut på att jag tar hand om världen & att han kan fokusera på att bara vara den han är & det är en överväldigande känsla.

Många har frågat varför jag väljer att tävla med Y om han är så osäker & svaret på den frågan är ganska komplex & tar lång tid att besvara, den är inte heller helt enkel men jag tror inte på att utesluta någon eller att "låsa in" någon, jag tror på att möta sina rädslor små steg i taget & på samma sätt som vi tar små små steg framåt så utmanar vi i samma takt men på den  ivå som passar individen & för Y har utamningen varit omgivningarna utanför söket & söket i sig en vinst, en superhjälte upplevelse som hjälp honom att ta några kliv i en läskig värld för att strax därpå få gå in i ett område där ha blir tilldelad en uppgift som är iså högmotiverande att en bomb hade kunnat sprängas & han hade inget hört.
Vi har använt nose worken & tävlingarna som ett sätt att möta rädslor & utmana på samma gång men alltid på hans nivå & igår kom kvittot, efter 3 år med tusenlappar i anmälningsavgifter & många mil i bilen med mål att bara komma till tävling, samla positiva erfarenheter, göra ett sök & sen åka hem, resor som m¨ånga kallar onödigt & bortkastade pengar medans jag kallar det livsviktigt & nödvändigt.
Gårdagen är ett kvitto på att jag gjort honom rättvisa i våra ”baby steps” & igår var vi på tävling, trygga, självsäkra, obrydda omgivning & med en fantastisk motivation sök efter sök vilket resulterade i

Totalvinnare
1:a Inomhussök
2:a Fordonsök
1:a Utomhussök

Vår första TSM NW2 på nästan ett år då jag valt TEM 1:or för att jobba vidare med helhetsbilden, inte lika långa söktider & endast en gömma att hitta samtidigt som vi lade mest fokus på omgivningarna. Först var jag Batman & han Robin, nu är det tvärt om, Y är Batman & min största idol & hjälte!

Jag brukar som sagt aldrig bry mig om placeringar men idag gör jag det då det är ett bevis på att aldrig ge upp men framförallt att man med fokus på GLÄDJE & med överväldigande KÄRLEK & RESPEKT för varje individ kan ta sig hela vägen till stjärnorna & det är dit vi ska, det må ta 3 år till men tillsammans kan vi göra vad som helst, på vårt sätt, i vår takt & jag är så tacksam!

Jag är även så otroligt tacksam & vill passa på att tacka ALLA som på ett eller annat sätt varit med & är med på lilla Y:s resa & hjälper inte bara honom utan även mig att skapa så positiva minnesbilder som möjlig, som tipsar & kommer med smarta ideer, som tar honom på rätt sätt även de dagar lilla Mr Åsiktsbank vaknat på fel sida så tack för att ni förstår denna lilla individ i dess stora kropp.
Tack till alla team kamrater & vänner & tack såklart till Loke som är världens bästa storebror & Ymers absolut största idol.

Älskade lilla Y!

 

Läs hela inlägget »

Hej igen! Här kommer en uppdatering från NW-nörden som gått helt crazy och provat på att tävla i lydnad.
 
Sonny är ju hela sju år gammal och har faktiskt tränat ganska mycket lydnad som yngre, han har till och med tagit en titel i rallylydnad! Däremot så lade jag lydnad lite på hyllan när NW kom in i vårt liv och vände allt upp och ner (på ett bra sätt!). Men, jag hade lovat våra träningskompisar att under 2020 skulle det bli en start i lydnad och idag var det alltså dags. En riktig höstdag väntade och regnet öste ner på oss i några timmar innan det var vår tur. Under de timmarna vi väntade så hann vi med att titta på våra träningskompisar, ha picknick i bilen (underskattat!) samt få bakluckan att gå i baklås. Som tur var så tyckte Sonny inte att det var konstigt att plötsligt gå ut från bakdörren istället.
 
Vi hade ingen speciell uppladdning veckan innan utan planen var att försöka tagga till idag på plats i Ale. Det funkade och vi gick in på plan med en bra känsla! Den försvann dock rätt fort när Sonny tyckte det var mer spännande att kolla marken och spana på domaren. Momentet följsamhet resulterade alltså i en nolla. Noll x 4. Alltså fortfarande noll. Jag hade dock redan innan bestämt mig för att inte titta på domarens poängblock utan fokusera på att vara i vår bubbla. Efter detta flöt momenten på och vi fick betyg mellan 6-9 med en sjua på helhetsintrycket. Totalt blev det 120 poäng och precis godkänt resultat! Bäst av allt var ändå att Sonny verkade ha roligt på plan och att vi fick poäng på alla moment utom ett.
 
Sjukt roligt att ha det gjort och det är ju ganska mycket som skiljer lydnad från NW! En aspekt är ju ekonomin, denna start kostade 150 kr jämfört med minst 400 för en start i NW. Och nej, jag tycker faktiskt inte att NW är för dyrt, utan jag har full förståelse för att det kostar i hyra, domare, mat, priser, resor, avgifter osv. Men jag kan ju bara konstatera att jag hade haft råd att tävla mer om jag valt lydnad :) En till aspekt är ju också tiden med domaren, inom NW så får man ju ofta sin personliga feedback direkt efter söket vilket jag uppskattar mycket! I lydnaden så får man förlita sig på att de som tittar på kan komma med feedback. Och där har vi ett stort plus med lydnaden, man kan hjälpas åt på tävlingsplatsen och filma och se sina vänner starta! Så ja, lydnad var ändå helt okej och vem vet, vi kanske till och med gör om det någon gång. Men nu längtar vi tillbaka till vår favoritgren NW och vi har en spännande höst framför oss, snart är det dags för debut i NW2 och vi ska även prova på att tävla i specialsök!
 
Tack för att vi än en gång fick dela med oss av våra erfarenheter, och vem vet, vi kanske snart är tillbaka på bloggen efter vår klass 2-debut?!
 
/Camilla & Sonny (och supporten Milla som hejjade från hemmaplan)

Läs hela inlägget »

Hej!

Camilla & Milla här igen och vi ska dela med oss med erfarenheter från vår tävling idag! Det var dags för Milla att köra en TSM 1 i Dalsland. Vi styrde hemifrån redan 11.00 men jag körde fel så när vi kom fram till tävlingsplatsen hann jag precis besöka toaletten och visa upp våra papper. Sedan var det dags för banvandring! Inomhus & behållare fick vi se på film, svårt att göra upp en plan från en film tycker jag, men som tur är så har vi alltid en grundplan som brukar vara att börja med ytterkanter och ta mitten av rummet sen. På behållare brukar planen vara att köra systematiskt och ta en i taget. Däremot fick vi se utomhusområdet som bestod av en pallkrage, en stol, några stolsben och nån pall. Ganska "lätt" område, tydliga saker för hundarna att söka av och min plan var att börja på pallkragen för att jag tänkte att det var en konkret sak som kunde få henne att tänka NW. Fordonssöket bestod av två släpvagnar som stod lite som ett L.
 
Direkt efter banvandringen var det vår tur att börja med utomhussöket. Jag VET (vet vet vet vet) att Milla brukar behöva gå på toa när vi kommer till ett nytt ställe. Så vi tog en promenad, men hon ville inte så vi begav oss mot området. In på utomhussöket, jag följde planen, kände att hon var på jobbet men så gick det en millisekund när jag ser hur hon istället sniffar efter bajsplats och en millisekund till sen så går hon på toa mitt i området… Jaja, då är vi diskade från det söket med tre fel, inget att hänga läpp över utan jag får skylla mig själv, i framtiden kommer jag definitivt ta ut körtiden mer så jag har råd att köra fel och ändå hinna rasta ordentligt. Däremot frågade jag direkt domaren vart gömman fanns, var det i närheten av den plats som Milla tyckte var lämplig att rasta på? Som tur var så satt gömman några meter bort, det känns alltid jobbigt att kontaminera området för sina medtävlande så det var väl tur att vi inte var i närheten av gömman.
 
Vi släppte detta och gick mot fordonssöket. Här hände något som fick mig att känna mig riktigt stolt över oss som team och mig som kunde läsa Milla så bra! Vi började med det närmsta släpet där hon hade intresse vid den ända som stod mot det bortre släpet. Vi kollade runt, men hon fäste inte upp och jag hann tänka "hon har intresse så området är hett, men kan det vara så att doften kommer från andra fordonet?" Så vi släppte det område som verkade hett och gick rätt på draganordningen på andra släpet som stod mitt emot. Där var det tydligt att det var ännu hetare och bara efter några sekunder gjorde Milla en perfekt markering! Nu förstår ni, jag hann tänka och analysera under ett sök på tävling! Just såna här små saker, som att jag kan läsa Milla och tänka till gör så mycket för team-känslan och vi lämnade området stolta som tuppar :)
 
Vi hann precis gå ner till sjön och doppa tassarna innan det var dags för inomhussök och behållarsök. På inomhussöket sprang hon förbi början så jag gjorde en mental anteckning om att vi skulle kanske behöva gå tillbaka och sedan hände nästa fantastiska grej! Söket var som sagt i restaurang-miljö och ganska snabbt hittade Milla några rostfria bunkar där mat brukar förvaras. De var i perfekt noshöjd (perfekt för en gömma i klass ett med andra ord…) och Milla fastnade där och undersökte. Hon frös nästan till med nosen, MEN som tur var så hann jag slå mig själv i huvudet med den mentala gummiklubban! Jag känner igen beteendet från när hon undersöker andra saker som inte är NW-doft, typ döda möss eller en annan hunds täcke. DONK i huvudet och det är små små skillnader men ändå så tydligt, "bra Milla, men vi går vidare, kolla här!" Några sekunder till och sedan kom den där beteendet jag känner igen, några hundradelars lokalisering och sedan markering - RÄTT! Mot behållarsöket och vår plan som var att ta en behållare i taget. Den planen övergav vi snabbt och Milla drog direkt mot rätt kartong, markering och rätt på 7,18 sekunder vilket gav oss en delad tredje plats!
 
Så, det började pannkaka med sen så flöt allt bara på bättre än någonsin! Inte vårt bästa resultat men absolut vår bästa känsla någonsin, vi tog oss an områdena med en plan och kunde tänka om och analysera under söket. Helt fantastisk teamkänsla och Milla kände nog att hon räddat världen så mallig som hon var efter våra sök!
 
Tack för att vi än en gång fick dela med oss och gästspela på bloggen <3
 
/Camilla & Milla

Läs hela inlägget »


Senaste inläggen

Arkiv

Etiketter