Rityta 1-s


Varmt välkomna till Bloggen!

En samlingsplats för våra gemensama tankar kring hundägarskap & allt vad det innebär från en gråmulen vardag till en glittrande tävlingsdag.

2020 > 07

Hej!
 
Vi är nyss hemkomna från en lägervecka i Borlänge hos Dala Hundservice. Där har vi tränat för Marie Fogelquist, Ann-Louise Ryrvik och Linda Jones.  Veckan har varit helt fullspäckad och ni kommer få följa med från dag till dag!
 
Tisdag - Hydrolatet till hunden eller hunden till hydrolatet?
 
Vi börjar med tisdagen som fick bli Millas dag! Denna dag hade vi tre olika sökstationer och vi började hos Ann-Louise. Där var fokus minisök/öar. Vi har gjort detta lite innan, men idag blev det verkligen en bra övning för oss! Milla har oftast eld under tassarna när hon söker så jag hade som mål innan söken att hitta en metod där jag kunde få ner farten och få på näsan tidigare. Idag passade öarna oss super och det blev tydligt för henne vart området var och hon fick doft i nos tidigt i söken.
 
Hydrolatet till hunden eller hunden till hydrolatet?
Ja, detta pratade vi om idag! Och vad tusan menar jag med det då? Jo, en nyttig sak jag tar med mig idag var att titta på olika hundar. Olika hundar har olika sökstil och vissa gick in med förväntan och såg ut att tänka ungefär såhär "vart, vart, vart?" och vissa gick in i området och mer pejlade av tills de fick hydrolatet i nosen och spårade upp källan. Jag tänkte genast på mina egna hundar, Sonny är mer taggad och tänker alltid Nose Work när jag sätter på selen och gör startsignal. Milla däremot känner jag inte lika bra än och med henne beror det mer på dagsform om hon är helt på banan och i sökbubblan eller om hon bara råkar trilla in i doftmolnet. Helt klart tänkvärt och jag har en målbild för Milla i framtiden. Mitt mål är helt enkelt att öka förväntan på funnen doft, så att hon orkar arbeta längre med högre förväntan redan från start.
 
Sök två var runt en container. Inte så ballt? Men vet ni vad, här började en resa för oss och jag fick ett riktigt aha-moment. Fokus var att ta sig runt hela containern, inte missa hörn och inte skvallra för hunden om vart gömman var genom att stanna. Så fokus, föraren måste röra sig framåt när hunden är i rörelse! Fokus två var att ta hörnen ordentligt och gärna i en loop, så om hunden har god fart så fortsätter man rakt fram efter hörnet, gör en snurr med hunden på utsidan så fortsätter man på den nya raksträckan.
 
Låter som en baggis men oj så lätt det är att "hjälpa till" vid en gömma. Vi gjorde tre sök runt containern. På alla sök fanns 10 gömmor på lite olika höjd men nåbara för alla hundar. Varv ett var pairing, jag tror att Milla tog 5/10 godis, vilket är rätt lite med tanke på vilka godsaker som låg längs vägen! Varv två var utan pairing men fortfarande 10 gömmor. Milla hade fått ner farten något, vi hittade fler gömmor och tog hörnen på ett bra sätt utan att missa något. Lite till vila innan det var dags för sista söket och där fanns förutom 10 gömmor även en tom bärare. Tyvärr fastnade Milla på denna och jag får ta med mig att träna mer på detta i framtiden. Men vet ni vad, vilken utveckling vi gjorde här och vilken fantastisk bra övning för oss! Resten av varvet gick kanon, och när vi fick upp farten lite för mycket och missade yta gjorde vi bara en snygg loop och fortsatte söket. Woho! Jag älskar när det stämmer, när vi samarbetar, när hon jobbar fokuserat, när hon gör tydliga fynd och blir så glad och stolt över sig själv. Tretusen delar tar vi med oss härifrån och detta är en övning vi kommer göra igen!
 
Vårt sista sök för dagen var fordon. Totalt sex fordon som man fick dela upp i tre olika sök. Milla sökte några blint och några med kända gömmor. Här fick vi mycket gratis från söket innan och det var bara att hänga på och köra järnet och plocka gömma på gömma.
 
Så från dagen tar jag med mig att Milla nog faktiskt kan mer än vad jag tror och att det kanske inte alltid är tur längre när det går bra, vi är ju faktiskt ett bra team. Övningen med containern kommer jag göra igen och jag hoppas våra träningskompisar också är sugna på att testa!
 
Onsdag
 
Sonnys dag!
 
Idag hade vi fokus på markgömmor, höga/oåtkomliga gömmor, utomhussök och lite handler-träning.
 
Sonny har tränat markgömmor innan, men idag gjorde vi det på ett sätt vi inte gjort innan, via en stor urvalsbana med plattor! En mycket bra övning även för Sonny som gjort det innan, men jag kommer även ta med det och testa med Milla. Syftet med övningen är att skapa en förväntan hos hunden, att det lönar sig att söka lågt. Ann-Louise är ju en magisk instruktör och alla sex hundar i min grupp utvecklades otroligt genom urvalsbanan, från att knappt intressera sig för den lilla plattan till att söka fokuserat och med förväntan på en stor platta på marken. Genomgående för Ann-Louises pass var att vi pratade mycket om förväntan, att ge hunden förutsättningar och förberedelse för att få en hund som förstår uppgiften och jobbar intensivt, som ser ut att tänka "var, var, var" hela tiden om doftgömman.
 
Efter detta övande vi på behållarsök och hur man som förare ska planera sin väg för att störa eller "hjälpa" hunden så lite som möjligt. Sonny var riktigt duktig och jag som förare tar med mig att hålla ett jämt tempo och låta Sonny jobba för sig själv utan att jag påverkar. Vi tränade också på att söka hörn, både i behållarsök och utomhussök. En vanlig behållarsöks-övning som jag gissar att många av er gjort är den så kallade "L-övningen". Behållarna står helt enkelt som ett L och doften ligger i hörnet. Låter ju även detta som en baggis men vet ni, det är SÅ lätt att fuska eller kanske avfärda det med att det bara är behållare. Men kan man förbereda sig så bör man, nu har jag en plan, en strategi och erfarenhet med mig inför kommande behållarsök och vi är snäppet vassare än innan.
 
Som avslut på dagen satte vi tillsammans ut höga och oåtkomliga gömmor i containrar på området. Vårt hittills mest spännande område! Tycke jag.. Sonny sökte precis som vanligt, men kanske lite mer taggad då han gillar spännande ställen. Tidigare har det yttrat sig genom att han fyndar en gömma men sen bara måste kolla vidare och spana in resten av stället utan att markera. Idag inte en tillstymmelse till detta!
 
Vi fick avsluta med ett sök som Ann-Louise satte ut åt oss, och Sonny gick som en klocka. Allt känns enkelt med honom, han vet vilket jobb som ska göras och han älskar det <3
 
Torsdag
 
Sista kursdagen och bägge hundarna fick följa med. Sonny började med behållarsök, idag i form av väskor. Jag säger bara såhär, behållarsök kan göras så roligt och vi ser fram emot att tävla på annat än kartonger. Finns många klurigheter med väskor som vi körde idag, stora, små, läder eller annat material? I vilket fall så gjorde Sonny ett riktigt bra jobb med dessa (och jag måste inhandla massa väskor så vi kan träna hemma).
 
Jag älskar behållarsök för att det är så enkelt men ändå så svårt, ni Nose Work-nördar förstår nog vad jag menar. Det är ju lätt, "bara" ett visst antal behållare som ska sökas av, hur svårt kan det va? Nog så svårt har det visat sig för mig och Sonny som gjort många felmarkeringar på tävlingar innan. Nu känner jag mig tryggare, vi har en plan och strategi för varje sök och efter dagens sök så kände vi oss som stjärnor! Min plan brukar vara att ta ett yttervarv och sedan beta av behållarna i mitten. Detta kan såklart ändras från fall till fall men det känns tryggt att han en strategi med sig.
 
På dagens andra pass fick vi äntligen gå upp på kullen och träna bland bussar, tåg och flygplan. Det blåste rejält och vi tränade på att söka i både med- och motvind med okända gömmor. Sonny sökte även i bussen, och jag kan inte bli annat än stolt när han kommer till helt ny plats, hoppar in i en spännande buss och direkt tänker Nose Work och gör ett superbra jobb. Stolt matte! Milla fick ett sök i flygplanet och oj så spännande det var. Upp för några pallar och in i planet där hon fick söka löst. Hon for in med världens fart och lokaliserade snabbt en gömma. Vilken tjej! Miljöstark, på jobbet och ett himla driv & go!
 
På eftermiddagen körde vi ett gruppsök där vi fick ett stort område som vi inom gruppen fick dela upp hur vi ville. Totalt skulle 12 gömmor in som alla hade en bokstav i närheten av sig. Reglerna var att vid en funnen gömma så var det byte till nästa i gruppen eller om man ej funnit något på 2 minuter var det byte. Det var himla roligt! Alla förare var taggade och det tog inte lång stund innan det var full rulle på hundar och förare. Sonny hittade flera gömmor och till slut fick gruppen till ordet: NOSE WORK CHAMPION. Vilket roligt avslut på tre fantastiska lägerdagar och ja, lite taggade blev vi nog allihop på att satsa på championat!
 
Fredag
 
Träningstävling! Sonny och jag körde klass 2 och de var totalt 6 områden med två gömmor i varje. Tre minuters söktid på alla sök och det var inomhus, utomhus och fordon (och branddrabbad container men jag vet inte om det räknas om en egen kategori?).
 
Detta var precis vad vi behövde träna på! Så roligt när det slår ut rätt. Vid två tillfällen misstolkade jag ett intresse, bad honom kolla igen och chansade på att säga markering på oåtkomlig. Visade sig att jag hade fel och såklart ser jag på filmerna i efterhand att det är jag som påvisat och Sonny som haft intresse på grund av det. Så himla nyttigt och bäst att passa på när det är träningstävling så att vi (jag) inte gör samma misstag på riktigt sen! Att söka okända gömmor i klass två tycker jag är så roligt, utmaningen blir större och sökområdet också större när alla gömmor inte sitter på chihuahua-höjd.
 
Lärdomar jag tar med mig från denna träningstävling är:
Håll fast vid planen och systemet! På ett område så missade vi en gömma som satt längs med väggen. Jag börjar nästan alltid med att söka väggar och sedan föremål i mitten, det brukar fungera bra för oss. På detta sök började vi med några möbler och hittade snabbt en gömma. Gömma två hittade vi inte, men när jag funderar på söket i efterhand så finns det faktiskt en yta vi missat. Hade jag hållit fast vid min plan så hade vi troligtvis tagit den också.
Sök HELA området. I två av söken satt en gömma supertidigt. Första missade vi (allra första söket, kanske lite taggade i starten?) och den andra tog han nästan innan vi hade startat. Så lärdom: se till att nosen är på redan vid start, och är det inte det så lägg tid på att gå tillbaka.
Låt det ta tid! I några sök la vi mycket tid på att utreda en gömma. Efter det fina söket ville jag ge en stor belöning och vi hann sedan inte hitta gömma två. Och vet ni vad, det gjorde mig ingenting! Hellre ett fint jobb och en superbelöning än att stressa igenom söket.
 
Så jag säger såhär, klass 2-tävlingar, here we come!
 
 
Vi hade alltså en underbar vecka i Borlänge trots Millas sår i tassen och Sonnys besvikelse över att han inte fick följa med första dagen. Vi säger också tusen tack till Hubbes för att ni tror på oss och gav oss möjligheten att åka till Nose Work-paradiset! Vi slänger in ett tack till världens bästa husse också, som följer med, filmar, fotar, tar hand om hundar och sköter allt runt omkring. Och tack till Dala Hundservice och Marie för ett kanonläger, vi kommer tillbaka!
 
/Camilla, Sonny & Milla

Läs hela inlägget »

Vi är mitt i semestern, en helt underbart tid.
Tid för återhämtning, tid med familj, tid att bara vara, tid att rå om sig själv & sina nära, tid att spendera på det man önskar, när man vill & hur man vill men det är också en tid att blicka tillbaka, att reflektera, att drömma att bearbeta & att sätta nya mål, iallafall för mig. 

Men stopp, nu backar vi tillbaka bandet till slutet av 2018 då jag första gången ställde mig upp & börja berätta om vem jag är men även vem jag varit.
En resa så nära men ändå så långt borta. 
En resa om ett liv fullt av förtvivlan, saknad, sorg & förlust.
Ett destruktivt liv men ändå ett liv fullt av hopp, hopp om en framtid på en annan plats, i en annan värld & här sitter jag nu, mitt i framtiden, framtiden som en gång inte fanns.
Det är ingen hemlighet, jag är en föredetta missbrukare, en narkoman eller som många uttrycker det med ett hånflin eller förakt, en pundare.

Vi vrider fram klockan till nutid.
Idag sitter jag här, med en fantastisk man, hus, företag & två helt fantastiska pojkar i brunt, två labradorer som betyder mer än livet själv för är det något tidslinjen & de olika livsstilarna har gemensamt så är det min kärlek till hundarna, jag behöver dem så mycket mer än de behöver mig, de håller mig levande, de motiverar, de inspirerar & det bara genom att finnas vid min sida.

Att hunden har en  läkande effekt behövs varken forskas eller funderas på, det är bara så det är, de är en gåva, en gåva jag är så otroligt tacksam men ändå kan jag aldrig visa det nog. 
Jag vet att de ser mig som tillräcklig ,att de älskar mig, att de är mer än lyckliga, de lever ett underbart liv men ändå önskar jag att jag kunde ge dem mer & helt plötsligt känner jag mig otillräcklig. 

För ca 8 månader sedan fick jag ett erbjudande att börja skriva, jag sa nja, ville fundera, fick pausa föreläsningarna & verkligen börja rannsaka mig själv, vill jag detta, för gör jag det ska det vara helt ärligt från början till slut.
Jag kom fram tlll att givetvis, det är ju ändå en dröm & om jag kan hjälpa så mycket som en enda person där ute så är jag mer än villig att dela med mig.
Men så hände något ingen av oss kunde förutse, corona kom & hela världen vändes upp & ned, allt blev lagt på paushyllan & här står vi nu, hyllan börjar tömmas & jag känner en stor motivation att börja om på nytt, tillsammans med er, på avstånd via online föreläsning.

Följ med bak i tiden till en värld i missbruk, destruktiva förhållanden, misshandel & brott till att vända helt & våga tro på sig själv & livet, att kämpa för det man vill ha men framför allt för sig själv, att vara tacksam för det du har framför dig, att fokusera på glädje & det positiva i livet även de dagar man önskar solen tagit ledigt.
En föreläsning som från början till slut har en råd tråd, tråden som höll mig vid liv, hunden.

En föreläsning i tre delar, dåtid, nutid & framtid, en ärlig & öppen föreläsning från en missbrukares värld till att försöka leva normalt med allt vad det innebär, att våga drömma & tro på sig själv men framförallt en föreläsning där hunden kommer att hyllas, hunden som älskade mig i vilken form eller skepnad jag än visade mig.

Jag säger ofta, jämför er inte med andra, se det lilla i det stora, gläds åt varje liten pusselbit som tar er framåt, fokus på glädje & som ni förstår finns det en anledning, oavsett om det är till vardags eller under hundträning.

Föreläsningen ligger ännu inte ute som bokningsbar via evenemang men för er som önskat & frågat efter föreläsningen så släpper vi självklart platser redan nu.
Föreläsningen släpps den 31/10 & kommer i tre delar till priset av 275:- med max 20 platser.
Förboka redan nu för endast 200:- genom att maila hubbeshundkurser@outlook.com

Vi önskar er en fortsatt fin söndag & kom ihåg, njut varje minut!

 

Läs hela inlägget »

Kära vänner, hur har ni det?

Idag kikar vi in för att påminna om den viktiga återhämtningen, vilan & tiden på året då vi kan tillåta oss själva att bara vara, för det är väl det semestern står för, vila & återhämtning.
Vi vill kika in för att påminna om hur viktigt det är att leva i nuet, att tillåta er själva & era hundar att gör så mycket som ingenting alls mer än att bara vara.

Jag förstår att man innan semestern tänker att ”nu ska jag hinna med det ena, det andra & det tredje” men när semestern väl kommer så är det som luften går ur & allt man önskar är att bara få njuta av dagarna utan några måsten, att bara ta dagarna för vad de är, inga planer ingen planering & vet ni vad, det är gott nog, ni är gott nog.
Ännu ett år har passerat, ett år av hundträning, tävling, planering & jobb så ge er en liten klapp på axeln & påminn er själva om hur bra ni är & hur välförtjänta både ni & hundarna är av semester & sommarlov, det var som sagt ett år sen sist.

Semester betyder inte att man behöver planera in varje dag med träning eller äventyr, semester betyder inte att du måste ha några planer alls, semester betyder att DU gör som DU vill, när DU vill & på det sätt DU önskar.

Jag vill bara skicka denna lilla påminnelse då jag upplever en semesterstress där man känner sig otillräcklig som hundägare, jämför sig själv med andra & deras planer, där man tränar men mest för att man känner att man måste när man egentligen bara vill ta en kravlös promenad i naturen eller sitta på en bänk & äta glass.

Så kära vänner, kom ihåg att njuta av er lediga tid tillsammans & tillåt er själva & era hundar att bara vara, träna när ni har energi & motivation, åk på vandring när det finns spring i benen men passa framförallt på att lägga er i solstolen med en bra bok eller podd & njut samtidigt som ni hör er bästa vän andas tungt & avslappnande tätt intill.
Tillåt er att ta vara på semestern & vila med er bästa vän helt utan dåligt samvete eller kravhjärnan som säger ”jag borde, jag måste”

Jag har sedan flera år tillbaka sett semestern som en lång vila för både mig & hundarna, inga krav, inga måsten, vi lever i nuet, tränar om vi känner för det, men mestadels så njuter vi av att bara vara.

Så idag skulle jag vilja att ni delar med er av era bästa ”bara vara” dagar, hur ser de ut?
Hur njuter ni av semestern?
Vad är återhämtning & vila för er?
Kanske är det de fem minutrarna när solen går upp med en kaffe i handen på altan?
Kanske är det när ni smyger till soffan för lite extra mys?
Kanske är det när väskan är packad & ni ger er ut på en dagstur tillsammans?
Kanske är det träningsdagen med gänget som ger kick & energi?

Men kom ihåg, andas in, andas ut, njut varje minut & var rädda om er!

Läs hela inlägget »

Hej!
Jonna och Tuva-bus här, vi tänkte gästblogga lite om hur vi tänker kring hundträning och nosework. Tuva är min första egna tävlingshund, hon är en Staffordshire bullterrier på 3 år. Jag har alltid haft djur, allt från chinchillor till eremitkräftor och sniglar men hunden ligger mig varmast om hjärtat. Min första kärlek var farmors Newfoundland, Axel, svart som natten och snällast i världen. Jag brukade som 4–5 åring krypa in i Axels hundkoja och hålla honom sällskap tills mamma hittade mig, mamma tyckte inte alls att det var en bra ide att sitta ute i en skitig hundkoja mitt i vintern.
Eftersom jag har pluggat i 100 år så har jag inte haft råd (eller tid) att ha egen hund, så när jag väl blev avlönad forskare så kom lilla Tuva in i livet. Tuva var en virvelvind som vände upp-och-ner på det mesta. Hon var envis som en åsna och högg som en piraya, med sönderrivna/bitna kläder (och kroppsdelar) började vi gå lydnadskurser. Det var inte lätt att träna lydnad med en hund som hade större intresse för instruktören än för mig, som somnade mitt under kursen eller som rabiat högg mig i armar/ben under tiden jag försökte lyssna på vad instruktören sa. Just den sociala biten dvs att Tuva ÄLSKAR människor, alla människor, mer än livet själv, har varit sjukt jobbigt just i lydnaden. När Tuva var runt året så började jag ge upp tanken på att det skulle bli lydnadshund av henne. Jag var alltid tvungen att träna med långlina och alla träningstillfällen där det fanns människor på en radie av 1 km var jag tvungen att träna kontakt, kontakt och kontakt (supertråkigt). Såå många gånger jag gått från träningar och helst velat gråta, där allt hade gått fel och jag kände mig oftast som en usel hundtränare. Så jag började fokusera mer på nosework istället, i söket fanns inget annat än jakten på doften. Jag kunde ha Tuva lös utan den minsta tanke på att ”snart sticker hon”, Tuva var 100% fokuserad och 100% motiverad. När Tuva var 1 år (ganska precis på hennes födelsedag om jag inte minns fel) var vi på vår första clear-round på Hubbe’s. Jag var så nervös över att Tuva skulle massakrera alla behållare och riva halva sökområdet, vilket hon också gjorde. Skillnaden var att Michaela bara skrattade åt det och kom med konkreta tips på hur vi kunde jobba vidare med problemen. Just skrattet och den positiva stämningen fick oss att återvända till Hubbe’s, för är det något jag lärt mig om hundträning så är det att det ska vara roligt både för mig och för Tuva annars kan det kvitta. Jag vill också ta chansen att påminna om att vår/a bästa vän/ner (hundarna) gör allt och lite till för oss, det gäller att vi är ödmjuka och tacksamma för just den individ vi har och att vi slutar jämföra oss med andra. Att vi istället börjar titta på andra ekipage och imponeras av hur bra de gör det och att vi inte glömmer bort hur mycket tid (blod, svett och förmodligen tårar) som just det ekipaget har lagt ner på sin träning. Istället för att jämföra oss, fundera på vilka dina och din hunds styrkor är och hur du kan utnyttja dem till fullo.
Under två år har vi nu varit stammisar på Hubbe’s och som vi har utvecklats och inte bara i nosework. Genom Hubbe’s har jag träffat fantastiska människor (och hundar) och jag har tagit med mig glädjen från Hubbe’s och Michaela i all hundträning. Kanske tänker ni nu att man ibland måste göra tråkiga saker för att nå längre?! Då vill jag kontra med att jag istället tänker göra tråkiga saker roliga!
Det har hänt så otroligt mycket på 2 år, inte minst har jag och Tuva blivit ett team, ja ett riktigt Dream-Team faktiskt (för det mesta ska tilläggas…). Jag har lärt mig vad som funkar och vad som inte funkar med Tuva och så länge jag utformar träningen som en rolig lek så är Tuva oftast med mig. Tuva har förstått (och förlikat sig med) att hon får leva med sin långsamma och förvirrade matte. Tuvas sociala bekräftelsebehov är på en behändig nivå och vi ser nu fram emot att starta klass 1 i lydnaden, livlinan (långlinan) är inte längre standard-utrustning i hundväskan (det blev lydnadshund av Tuva ändå till mattes glädje!). Vi tränar/tävlar aktivt i både lydnad och nosework, två sporter som kompletterar varandra väldigt bra enligt mig. I noseworken är vi uppflyttade till klass 2 i TSM och
TEM inomhus. Vi är fortfarande stammisar på Hubbe’s och vi har även fått äran att vara ett av ekipagen i ”Team Hubbe’s”. Tyvärr kom Covid-19 emellan när det gäller tävlingar både i lydnad och nosework, men det innebär också att vi hinner träna mycket mer. Så när epidemin lugnar ner sig, så ser vi fram emot att representera Hubbe’s på tävlingar igen!

Läs hela inlägget »

”2020, det kommer bli vårt år!”
Ingenting blev som planerat, ingenting är som det brukar, ingenting kommer återgå till det som en gång varit men livet går vidare & vi kommer se tillbaka på livet som före & efter corona.
2020 blev inte vårt år, covid-19, en pandemi svepte över oss & det finns ingen som går vinnande ur det här men det finns de som drabbas, de som drabbas hårt, de som drabbas hårdare, de som förlorar allt & sen finns det den som inte påverkas nämnvärt.
Igår var en sorgens dag, igår stängde dagiset som jag & min bästa vän Hubbe grundade i mars 2015 & inte bara för semester, det stängde för gott.
November 2014 kom jag hem till min man & sa ”jag har sagt upp mig, jag vill starta hunddagis” & så blev det, den 1 mars 2015 välkomnade vi våra första gäster till ett litet personligt dagis där vi redan från start fick höra ”hur ska ni överleva detta?”
Men med tro på sig själv, det man gör & ett jäklar anamma så gick vi snart till ett fullsatt dagis med 50 inskrivna gäster & 20 besökande om dagen med en lång kölista på hundar som ville bli en del av gänget.
Åren gick & precis som med allt annat så förändras drömmarna, livet fortlöper med händelser som sätter saker i rullning man får ett annat perspektiv & tillslut tog jag beslutet att lämna stafettpinnen vidare.
Efter flertalet raderade mail som inte bara var opersonliga utan dessutom bara handlade om lönefråga & arbetstid så kom det där mailet jag väntat på, här var tjejen som viste att det krävs uppoffringar, dygnet runt arbete samt att man inte är högavlönad som dagisföreståndare.
Ett mail med hjärta & själ & jösses så tacksam jag är, ja ni förstår såklart att jag pratar om Sofia.
När Sofia kom på besök började jag såklart med att berätta alla fördelar med att driva dagis.
Friheten att vara egenföretagare samtidigt som det krävs så oändligt mycket mer ” osynligt” jobb vid sidan av.
Jag berätta hur mysigt det är när man hör hundarna snarka, ser dem hänga tillsammans & snacka eller att få den fantastiska dagis”barn” & fröken relationen.
Fördelarna slår nackdelarna med hästlängder för tro mig, precis som med allt annat & för alla andra så finns det nackdelar & dagiset är ett jobb vi går till, även om det är ett jobb vi brinner för.
Jag vill egentligen inte gå in på nackdelar samtidigt som jag vill lyfta fram ett par punkter jag var noga att gå igenom med Sofia.
Som jag ovan skrev, jag/vi brann för vårt yrke men att upp till tre dagar i veckan få sitta kvar minst en timma med 1-2 hundar för att någon somnat på soffan eller glömde av tiden medans man handla kändes inte bara respektlöst när vi efter 12 timmars öppet lade på ytterligare 1 timma på dagen utan ursäkt utan snarare en tråkig attityd när det på fakturan blev förseningspåslag, ett påslag baserat på tid vi förlorat med våra nära & kära, inställd kurs, försening till frissan eller vad som, en avgift som inte ens ska behöva förklaras.
Så mitt råd till Sofia var, höj avgiften!
Vad man ofta fick höra var ”jag tror jag blir sen idag, om jag inte hittar någon som kan hämta kan väl du ta med honom/henne hem så kommer jag senare?”
Återigen, att driva dagis är ett jobb som allt annat & vi tar hand om hundarna som om de vore våra egna under dagisets öppna timmar, därefter vill vi gå hem med våra egna hundar & av hänsyn & respekt till dem då de faktiskt jobbat precis som vi när de är med oss på dagis så är det inte mer än rätt att ge dem egentid i hemmet.
Jag ska i ärlighetens namn även säga att det handlar lika mycket om mig & min personlighet.
När jag jobbar är jag 100% service minded men när jag är hemma så vill jag inte bli störd, jag vill slappna av, har stor integritet & hur mycket jag än tycker om någon så vill jag inte öppna dörren för allt & alla, inget illa ment men mitt hem är min borg, mitt personliga space.
Oj vad det är dyrt är en kommentar man ofta fick & ja, det är dyrt från en hundägares perspektiv, men sätt er in i dsgisföreståndarens, börja räkna på antalet dagisgäster & intäkter för att sedan dra av utgifter så som hyra, lön/arbetsgivaravgift, försäkringar & mer därtill, då är det plus minus noll, iallafall fall för vår del då vi valt att hålla dagiset litet & personligt.
Varför skriver jag då detta?
Lite för att ge en inblick i hur det faktiskt är & vad det var som fick mig att lämna, något jag själv kunde besluta men framförallt för att detta är punkter jag kunde göra någonting åt, genom att förklara för mina kunder att hämtning är på dagis ingen annan stans eller om priset är för dyrt så finns deltidsalternativ eller så får ni helt enkelt säga upp er plats.
Men vad som inte går att förändra är det beslut som Sofia varit tvungen att ta, hon hade inget val & om det är något jag lärt mig av min tid som egenföretagare så är det att stå upp för mig själv, min personal, mina nära, för det jag tror på & anser är rätt.
Så när Sofia nu får glopord om att hon glider ut den här situationen genom att lägga ner eller varför håller hon inte bara ut så blir jag rent ut sagt förbannad & jag kommer bara säga det en gång, Sofia hade inget val!
Skrolla uppåt, vad skrev jag om gäster?
50 inskrivna, 20 om dagen, en lång kö som väntar på plats.
Sedan pandemin bröt ut, det började varslas, sägas upp & mer därtill så har intäkterna & gästerna minskat med 80% & Sofia har sedan april jobbat fram till semester & stängning utan varken företagsvinst eller lön på eget konto, hon har jobbat dubbelt med annat för att överleva.
Vi förstår, både jag & Sofia alla uppsägningar, att man inte vet när man börjar jobba eller om man blivit av med jobbet, vi förstår att man har hunden hemma när man är mammaledig & allt det där men vad vi hade hoppats på är att det varit en förståelse åt båda vägar.
Jag har stått vid sidan av, jag driver inte längre dagis men jag har sett min kollega & framförallt min bästa vän kämpa genom den sista tiden.
Vi har med professionell hjälp räknat, vänt & vridit på siffror, kollat bidrag & allt därtill men tyvärr, covid-19 slog ut öarnas enda hunddagis.
Även om året inte blev som vi önskat älskade Sofia så vill jag skrika ut så hela världen hör hur tacksam jag är för dig & för att du tog mod till dig & mailade mig.
Vi började som arbetskamrater, vidareutvecklade relationen & fann varandra i den mest magiska vänskap, ett systerskap & jag är inte bara tacksam, jag älskar dig av hela mitt hjärta, så gör även resten av min familj.
Oliwer’s kanske inte längre öppnar upp dörrarna på dagiset men allt jag vill är att du sträcker på dig, skakar av dig rövhattarna & ser dig själv i spegeln & är stolt för allt du gjort & åstadkommit.
Jag finns inte bara här för dig som vän, syster eller familj, jag kommer alltid välkomna dig som kollega & ser fram emot att lägga ut din första inbjudan till valp eller vardagslydnadskurs.
Med det sagt så vill jag tacka för min tid på dagis även om det är passé, jag vill även ta tillfället i akt & säga att ibland är det värt att tänka en extra gång innan man utrycker sig & kom ihåg, vi sitter alla i samma båt så var rädda om varandra & ta hand om er!
Nu tycker jag vi hyllar min fantastiska vän & tackar henne för en fantastisk tid & önskar henne all lycka, för det förtjänar hon!❤️

Läs hela inlägget »

2020 > 07

Hej!
 
Vi är nyss hemkomna från en lägervecka i Borlänge hos Dala Hundservice. Där har vi tränat för Marie Fogelquist, Ann-Louise Ryrvik och Linda Jones.  Veckan har varit helt fullspäckad och ni kommer få följa med från dag till dag!
 
Tisdag - Hydrolatet till hunden eller hunden till hydrolatet?
 
Vi börjar med tisdagen som fick bli Millas dag! Denna dag hade vi tre olika sökstationer och vi började hos Ann-Louise. Där var fokus minisök/öar. Vi har gjort detta lite innan, men idag blev det verkligen en bra övning för oss! Milla har oftast eld under tassarna när hon söker så jag hade som mål innan söken att hitta en metod där jag kunde få ner farten och få på näsan tidigare. Idag passade öarna oss super och det blev tydligt för henne vart området var och hon fick doft i nos tidigt i söken.
 
Hydrolatet till hunden eller hunden till hydrolatet?
Ja, detta pratade vi om idag! Och vad tusan menar jag med det då? Jo, en nyttig sak jag tar med mig idag var att titta på olika hundar. Olika hundar har olika sökstil och vissa gick in med förväntan och såg ut att tänka ungefär såhär "vart, vart, vart?" och vissa gick in i området och mer pejlade av tills de fick hydrolatet i nosen och spårade upp källan. Jag tänkte genast på mina egna hundar, Sonny är mer taggad och tänker alltid Nose Work när jag sätter på selen och gör startsignal. Milla däremot känner jag inte lika bra än och med henne beror det mer på dagsform om hon är helt på banan och i sökbubblan eller om hon bara råkar trilla in i doftmolnet. Helt klart tänkvärt och jag har en målbild för Milla i framtiden. Mitt mål är helt enkelt att öka förväntan på funnen doft, så att hon orkar arbeta längre med högre förväntan redan från start.
 
Sök två var runt en container. Inte så ballt? Men vet ni vad, här började en resa för oss och jag fick ett riktigt aha-moment. Fokus var att ta sig runt hela containern, inte missa hörn och inte skvallra för hunden om vart gömman var genom att stanna. Så fokus, föraren måste röra sig framåt när hunden är i rörelse! Fokus två var att ta hörnen ordentligt och gärna i en loop, så om hunden har god fart så fortsätter man rakt fram efter hörnet, gör en snurr med hunden på utsidan så fortsätter man på den nya raksträckan.
 
Låter som en baggis men oj så lätt det är att "hjälpa till" vid en gömma. Vi gjorde tre sök runt containern. På alla sök fanns 10 gömmor på lite olika höjd men nåbara för alla hundar. Varv ett var pairing, jag tror att Milla tog 5/10 godis, vilket är rätt lite med tanke på vilka godsaker som låg längs vägen! Varv två var utan pairing men fortfarande 10 gömmor. Milla hade fått ner farten något, vi hittade fler gömmor och tog hörnen på ett bra sätt utan att missa något. Lite till vila innan det var dags för sista söket och där fanns förutom 10 gömmor även en tom bärare. Tyvärr fastnade Milla på denna och jag får ta med mig att träna mer på detta i framtiden. Men vet ni vad, vilken utveckling vi gjorde här och vilken fantastisk bra övning för oss! Resten av varvet gick kanon, och när vi fick upp farten lite för mycket och missade yta gjorde vi bara en snygg loop och fortsatte söket. Woho! Jag älskar när det stämmer, när vi samarbetar, när hon jobbar fokuserat, när hon gör tydliga fynd och blir så glad och stolt över sig själv. Tretusen delar tar vi med oss härifrån och detta är en övning vi kommer göra igen!
 
Vårt sista sök för dagen var fordon. Totalt sex fordon som man fick dela upp i tre olika sök. Milla sökte några blint och några med kända gömmor. Här fick vi mycket gratis från söket innan och det var bara att hänga på och köra järnet och plocka gömma på gömma.
 
Så från dagen tar jag med mig att Milla nog faktiskt kan mer än vad jag tror och att det kanske inte alltid är tur längre när det går bra, vi är ju faktiskt ett bra team. Övningen med containern kommer jag göra igen och jag hoppas våra träningskompisar också är sugna på att testa!
 
Onsdag
 
Sonnys dag!
 
Idag hade vi fokus på markgömmor, höga/oåtkomliga gömmor, utomhussök och lite handler-träning.
 
Sonny har tränat markgömmor innan, men idag gjorde vi det på ett sätt vi inte gjort innan, via en stor urvalsbana med plattor! En mycket bra övning även för Sonny som gjort det innan, men jag kommer även ta med det och testa med Milla. Syftet med övningen är att skapa en förväntan hos hunden, att det lönar sig att söka lågt. Ann-Louise är ju en magisk instruktör och alla sex hundar i min grupp utvecklades otroligt genom urvalsbanan, från att knappt intressera sig för den lilla plattan till att söka fokuserat och med förväntan på en stor platta på marken. Genomgående för Ann-Louises pass var att vi pratade mycket om förväntan, att ge hunden förutsättningar och förberedelse för att få en hund som förstår uppgiften och jobbar intensivt, som ser ut att tänka "var, var, var" hela tiden om doftgömman.
 
Efter detta övande vi på behållarsök och hur man som förare ska planera sin väg för att störa eller "hjälpa" hunden så lite som möjligt. Sonny var riktigt duktig och jag som förare tar med mig att hålla ett jämt tempo och låta Sonny jobba för sig själv utan att jag påverkar. Vi tränade också på att söka hörn, både i behållarsök och utomhussök. En vanlig behållarsöks-övning som jag gissar att många av er gjort är den så kallade "L-övningen". Behållarna står helt enkelt som ett L och doften ligger i hörnet. Låter ju även detta som en baggis men vet ni, det är SÅ lätt att fuska eller kanske avfärda det med att det bara är behållare. Men kan man förbereda sig så bör man, nu har jag en plan, en strategi och erfarenhet med mig inför kommande behållarsök och vi är snäppet vassare än innan.
 
Som avslut på dagen satte vi tillsammans ut höga och oåtkomliga gömmor i containrar på området. Vårt hittills mest spännande område! Tycke jag.. Sonny sökte precis som vanligt, men kanske lite mer taggad då han gillar spännande ställen. Tidigare har det yttrat sig genom att han fyndar en gömma men sen bara måste kolla vidare och spana in resten av stället utan att markera. Idag inte en tillstymmelse till detta!
 
Vi fick avsluta med ett sök som Ann-Louise satte ut åt oss, och Sonny gick som en klocka. Allt känns enkelt med honom, han vet vilket jobb som ska göras och han älskar det <3
 
Torsdag
 
Sista kursdagen och bägge hundarna fick följa med. Sonny började med behållarsök, idag i form av väskor. Jag säger bara såhär, behållarsök kan göras så roligt och vi ser fram emot att tävla på annat än kartonger. Finns många klurigheter med väskor som vi körde idag, stora, små, läder eller annat material? I vilket fall så gjorde Sonny ett riktigt bra jobb med dessa (och jag måste inhandla massa väskor så vi kan träna hemma).
 
Jag älskar behållarsök för att det är så enkelt men ändå så svårt, ni Nose Work-nördar förstår nog vad jag menar. Det är ju lätt, "bara" ett visst antal behållare som ska sökas av, hur svårt kan det va? Nog så svårt har det visat sig för mig och Sonny som gjort många felmarkeringar på tävlingar innan. Nu känner jag mig tryggare, vi har en plan och strategi för varje sök och efter dagens sök så kände vi oss som stjärnor! Min plan brukar vara att ta ett yttervarv och sedan beta av behållarna i mitten. Detta kan såklart ändras från fall till fall men det känns tryggt att han en strategi med sig.
 
På dagens andra pass fick vi äntligen gå upp på kullen och träna bland bussar, tåg och flygplan. Det blåste rejält och vi tränade på att söka i både med- och motvind med okända gömmor. Sonny sökte även i bussen, och jag kan inte bli annat än stolt när han kommer till helt ny plats, hoppar in i en spännande buss och direkt tänker Nose Work och gör ett superbra jobb. Stolt matte! Milla fick ett sök i flygplanet och oj så spännande det var. Upp för några pallar och in i planet där hon fick söka löst. Hon for in med världens fart och lokaliserade snabbt en gömma. Vilken tjej! Miljöstark, på jobbet och ett himla driv & go!
 
På eftermiddagen körde vi ett gruppsök där vi fick ett stort område som vi inom gruppen fick dela upp hur vi ville. Totalt skulle 12 gömmor in som alla hade en bokstav i närheten av sig. Reglerna var att vid en funnen gömma så var det byte till nästa i gruppen eller om man ej funnit något på 2 minuter var det byte. Det var himla roligt! Alla förare var taggade och det tog inte lång stund innan det var full rulle på hundar och förare. Sonny hittade flera gömmor och till slut fick gruppen till ordet: NOSE WORK CHAMPION. Vilket roligt avslut på tre fantastiska lägerdagar och ja, lite taggade blev vi nog allihop på att satsa på championat!
 
Fredag
 
Träningstävling! Sonny och jag körde klass 2 och de var totalt 6 områden med två gömmor i varje. Tre minuters söktid på alla sök och det var inomhus, utomhus och fordon (och branddrabbad container men jag vet inte om det räknas om en egen kategori?).
 
Detta var precis vad vi behövde träna på! Så roligt när det slår ut rätt. Vid två tillfällen misstolkade jag ett intresse, bad honom kolla igen och chansade på att säga markering på oåtkomlig. Visade sig att jag hade fel och såklart ser jag på filmerna i efterhand att det är jag som påvisat och Sonny som haft intresse på grund av det. Så himla nyttigt och bäst att passa på när det är träningstävling så att vi (jag) inte gör samma misstag på riktigt sen! Att söka okända gömmor i klass två tycker jag är så roligt, utmaningen blir större och sökområdet också större när alla gömmor inte sitter på chihuahua-höjd.
 
Lärdomar jag tar med mig från denna träningstävling är:
Håll fast vid planen och systemet! På ett område så missade vi en gömma som satt längs med väggen. Jag börjar nästan alltid med att söka väggar och sedan föremål i mitten, det brukar fungera bra för oss. På detta sök började vi med några möbler och hittade snabbt en gömma. Gömma två hittade vi inte, men när jag funderar på söket i efterhand så finns det faktiskt en yta vi missat. Hade jag hållit fast vid min plan så hade vi troligtvis tagit den också.
Sök HELA området. I två av söken satt en gömma supertidigt. Första missade vi (allra första söket, kanske lite taggade i starten?) och den andra tog han nästan innan vi hade startat. Så lärdom: se till att nosen är på redan vid start, och är det inte det så lägg tid på att gå tillbaka.
Låt det ta tid! I några sök la vi mycket tid på att utreda en gömma. Efter det fina söket ville jag ge en stor belöning och vi hann sedan inte hitta gömma två. Och vet ni vad, det gjorde mig ingenting! Hellre ett fint jobb och en superbelöning än att stressa igenom söket.
 
Så jag säger såhär, klass 2-tävlingar, here we come!
 
 
Vi hade alltså en underbar vecka i Borlänge trots Millas sår i tassen och Sonnys besvikelse över att han inte fick följa med första dagen. Vi säger också tusen tack till Hubbes för att ni tror på oss och gav oss möjligheten att åka till Nose Work-paradiset! Vi slänger in ett tack till världens bästa husse också, som följer med, filmar, fotar, tar hand om hundar och sköter allt runt omkring. Och tack till Dala Hundservice och Marie för ett kanonläger, vi kommer tillbaka!
 
/Camilla, Sonny & Milla

Läs hela inlägget »

Vi är mitt i semestern, en helt underbart tid.
Tid för återhämtning, tid med familj, tid att bara vara, tid att rå om sig själv & sina nära, tid att spendera på det man önskar, när man vill & hur man vill men det är också en tid att blicka tillbaka, att reflektera, att drömma att bearbeta & att sätta nya mål, iallafall för mig. 

Men stopp, nu backar vi tillbaka bandet till slutet av 2018 då jag första gången ställde mig upp & börja berätta om vem jag är men även vem jag varit.
En resa så nära men ändå så långt borta. 
En resa om ett liv fullt av förtvivlan, saknad, sorg & förlust.
Ett destruktivt liv men ändå ett liv fullt av hopp, hopp om en framtid på en annan plats, i en annan värld & här sitter jag nu, mitt i framtiden, framtiden som en gång inte fanns.
Det är ingen hemlighet, jag är en föredetta missbrukare, en narkoman eller som många uttrycker det med ett hånflin eller förakt, en pundare.

Vi vrider fram klockan till nutid.
Idag sitter jag här, med en fantastisk man, hus, företag & två helt fantastiska pojkar i brunt, två labradorer som betyder mer än livet själv för är det något tidslinjen & de olika livsstilarna har gemensamt så är det min kärlek till hundarna, jag behöver dem så mycket mer än de behöver mig, de håller mig levande, de motiverar, de inspirerar & det bara genom att finnas vid min sida.

Att hunden har en  läkande effekt behövs varken forskas eller funderas på, det är bara så det är, de är en gåva, en gåva jag är så otroligt tacksam men ändå kan jag aldrig visa det nog. 
Jag vet att de ser mig som tillräcklig ,att de älskar mig, att de är mer än lyckliga, de lever ett underbart liv men ändå önskar jag att jag kunde ge dem mer & helt plötsligt känner jag mig otillräcklig. 

För ca 8 månader sedan fick jag ett erbjudande att börja skriva, jag sa nja, ville fundera, fick pausa föreläsningarna & verkligen börja rannsaka mig själv, vill jag detta, för gör jag det ska det vara helt ärligt från början till slut.
Jag kom fram tlll att givetvis, det är ju ändå en dröm & om jag kan hjälpa så mycket som en enda person där ute så är jag mer än villig att dela med mig.
Men så hände något ingen av oss kunde förutse, corona kom & hela världen vändes upp & ned, allt blev lagt på paushyllan & här står vi nu, hyllan börjar tömmas & jag känner en stor motivation att börja om på nytt, tillsammans med er, på avstånd via online föreläsning.

Följ med bak i tiden till en värld i missbruk, destruktiva förhållanden, misshandel & brott till att vända helt & våga tro på sig själv & livet, att kämpa för det man vill ha men framför allt för sig själv, att vara tacksam för det du har framför dig, att fokusera på glädje & det positiva i livet även de dagar man önskar solen tagit ledigt.
En föreläsning som från början till slut har en råd tråd, tråden som höll mig vid liv, hunden.

En föreläsning i tre delar, dåtid, nutid & framtid, en ärlig & öppen föreläsning från en missbrukares värld till att försöka leva normalt med allt vad det innebär, att våga drömma & tro på sig själv men framförallt en föreläsning där hunden kommer att hyllas, hunden som älskade mig i vilken form eller skepnad jag än visade mig.

Jag säger ofta, jämför er inte med andra, se det lilla i det stora, gläds åt varje liten pusselbit som tar er framåt, fokus på glädje & som ni förstår finns det en anledning, oavsett om det är till vardags eller under hundträning.

Föreläsningen ligger ännu inte ute som bokningsbar via evenemang men för er som önskat & frågat efter föreläsningen så släpper vi självklart platser redan nu.
Föreläsningen släpps den 31/10 & kommer i tre delar till priset av 275:- med max 20 platser.
Förboka redan nu för endast 200:- genom att maila hubbeshundkurser@outlook.com

Vi önskar er en fortsatt fin söndag & kom ihåg, njut varje minut!

 

Läs hela inlägget »

Kära vänner, hur har ni det?

Idag kikar vi in för att påminna om den viktiga återhämtningen, vilan & tiden på året då vi kan tillåta oss själva att bara vara, för det är väl det semestern står för, vila & återhämtning.
Vi vill kika in för att påminna om hur viktigt det är att leva i nuet, att tillåta er själva & era hundar att gör så mycket som ingenting alls mer än att bara vara.

Jag förstår att man innan semestern tänker att ”nu ska jag hinna med det ena, det andra & det tredje” men när semestern väl kommer så är det som luften går ur & allt man önskar är att bara få njuta av dagarna utan några måsten, att bara ta dagarna för vad de är, inga planer ingen planering & vet ni vad, det är gott nog, ni är gott nog.
Ännu ett år har passerat, ett år av hundträning, tävling, planering & jobb så ge er en liten klapp på axeln & påminn er själva om hur bra ni är & hur välförtjänta både ni & hundarna är av semester & sommarlov, det var som sagt ett år sen sist.

Semester betyder inte att man behöver planera in varje dag med träning eller äventyr, semester betyder inte att du måste ha några planer alls, semester betyder att DU gör som DU vill, när DU vill & på det sätt DU önskar.

Jag vill bara skicka denna lilla påminnelse då jag upplever en semesterstress där man känner sig otillräcklig som hundägare, jämför sig själv med andra & deras planer, där man tränar men mest för att man känner att man måste när man egentligen bara vill ta en kravlös promenad i naturen eller sitta på en bänk & äta glass.

Så kära vänner, kom ihåg att njuta av er lediga tid tillsammans & tillåt er själva & era hundar att bara vara, träna när ni har energi & motivation, åk på vandring när det finns spring i benen men passa framförallt på att lägga er i solstolen med en bra bok eller podd & njut samtidigt som ni hör er bästa vän andas tungt & avslappnande tätt intill.
Tillåt er att ta vara på semestern & vila med er bästa vän helt utan dåligt samvete eller kravhjärnan som säger ”jag borde, jag måste”

Jag har sedan flera år tillbaka sett semestern som en lång vila för både mig & hundarna, inga krav, inga måsten, vi lever i nuet, tränar om vi känner för det, men mestadels så njuter vi av att bara vara.

Så idag skulle jag vilja att ni delar med er av era bästa ”bara vara” dagar, hur ser de ut?
Hur njuter ni av semestern?
Vad är återhämtning & vila för er?
Kanske är det de fem minutrarna när solen går upp med en kaffe i handen på altan?
Kanske är det när ni smyger till soffan för lite extra mys?
Kanske är det när väskan är packad & ni ger er ut på en dagstur tillsammans?
Kanske är det träningsdagen med gänget som ger kick & energi?

Men kom ihåg, andas in, andas ut, njut varje minut & var rädda om er!

Läs hela inlägget »

Hej!
Jonna och Tuva-bus här, vi tänkte gästblogga lite om hur vi tänker kring hundträning och nosework. Tuva är min första egna tävlingshund, hon är en Staffordshire bullterrier på 3 år. Jag har alltid haft djur, allt från chinchillor till eremitkräftor och sniglar men hunden ligger mig varmast om hjärtat. Min första kärlek var farmors Newfoundland, Axel, svart som natten och snällast i världen. Jag brukade som 4–5 åring krypa in i Axels hundkoja och hålla honom sällskap tills mamma hittade mig, mamma tyckte inte alls att det var en bra ide att sitta ute i en skitig hundkoja mitt i vintern.
Eftersom jag har pluggat i 100 år så har jag inte haft råd (eller tid) att ha egen hund, så när jag väl blev avlönad forskare så kom lilla Tuva in i livet. Tuva var en virvelvind som vände upp-och-ner på det mesta. Hon var envis som en åsna och högg som en piraya, med sönderrivna/bitna kläder (och kroppsdelar) började vi gå lydnadskurser. Det var inte lätt att träna lydnad med en hund som hade större intresse för instruktören än för mig, som somnade mitt under kursen eller som rabiat högg mig i armar/ben under tiden jag försökte lyssna på vad instruktören sa. Just den sociala biten dvs att Tuva ÄLSKAR människor, alla människor, mer än livet själv, har varit sjukt jobbigt just i lydnaden. När Tuva var runt året så började jag ge upp tanken på att det skulle bli lydnadshund av henne. Jag var alltid tvungen att träna med långlina och alla träningstillfällen där det fanns människor på en radie av 1 km var jag tvungen att träna kontakt, kontakt och kontakt (supertråkigt). Såå många gånger jag gått från träningar och helst velat gråta, där allt hade gått fel och jag kände mig oftast som en usel hundtränare. Så jag började fokusera mer på nosework istället, i söket fanns inget annat än jakten på doften. Jag kunde ha Tuva lös utan den minsta tanke på att ”snart sticker hon”, Tuva var 100% fokuserad och 100% motiverad. När Tuva var 1 år (ganska precis på hennes födelsedag om jag inte minns fel) var vi på vår första clear-round på Hubbe’s. Jag var så nervös över att Tuva skulle massakrera alla behållare och riva halva sökområdet, vilket hon också gjorde. Skillnaden var att Michaela bara skrattade åt det och kom med konkreta tips på hur vi kunde jobba vidare med problemen. Just skrattet och den positiva stämningen fick oss att återvända till Hubbe’s, för är det något jag lärt mig om hundträning så är det att det ska vara roligt både för mig och för Tuva annars kan det kvitta. Jag vill också ta chansen att påminna om att vår/a bästa vän/ner (hundarna) gör allt och lite till för oss, det gäller att vi är ödmjuka och tacksamma för just den individ vi har och att vi slutar jämföra oss med andra. Att vi istället börjar titta på andra ekipage och imponeras av hur bra de gör det och att vi inte glömmer bort hur mycket tid (blod, svett och förmodligen tårar) som just det ekipaget har lagt ner på sin träning. Istället för att jämföra oss, fundera på vilka dina och din hunds styrkor är och hur du kan utnyttja dem till fullo.
Under två år har vi nu varit stammisar på Hubbe’s och som vi har utvecklats och inte bara i nosework. Genom Hubbe’s har jag träffat fantastiska människor (och hundar) och jag har tagit med mig glädjen från Hubbe’s och Michaela i all hundträning. Kanske tänker ni nu att man ibland måste göra tråkiga saker för att nå längre?! Då vill jag kontra med att jag istället tänker göra tråkiga saker roliga!
Det har hänt så otroligt mycket på 2 år, inte minst har jag och Tuva blivit ett team, ja ett riktigt Dream-Team faktiskt (för det mesta ska tilläggas…). Jag har lärt mig vad som funkar och vad som inte funkar med Tuva och så länge jag utformar träningen som en rolig lek så är Tuva oftast med mig. Tuva har förstått (och förlikat sig med) att hon får leva med sin långsamma och förvirrade matte. Tuvas sociala bekräftelsebehov är på en behändig nivå och vi ser nu fram emot att starta klass 1 i lydnaden, livlinan (långlinan) är inte längre standard-utrustning i hundväskan (det blev lydnadshund av Tuva ändå till mattes glädje!). Vi tränar/tävlar aktivt i både lydnad och nosework, två sporter som kompletterar varandra väldigt bra enligt mig. I noseworken är vi uppflyttade till klass 2 i TSM och
TEM inomhus. Vi är fortfarande stammisar på Hubbe’s och vi har även fått äran att vara ett av ekipagen i ”Team Hubbe’s”. Tyvärr kom Covid-19 emellan när det gäller tävlingar både i lydnad och nosework, men det innebär också att vi hinner träna mycket mer. Så när epidemin lugnar ner sig, så ser vi fram emot att representera Hubbe’s på tävlingar igen!

Läs hela inlägget »

”2020, det kommer bli vårt år!”
Ingenting blev som planerat, ingenting är som det brukar, ingenting kommer återgå till det som en gång varit men livet går vidare & vi kommer se tillbaka på livet som före & efter corona.
2020 blev inte vårt år, covid-19, en pandemi svepte över oss & det finns ingen som går vinnande ur det här men det finns de som drabbas, de som drabbas hårt, de som drabbas hårdare, de som förlorar allt & sen finns det den som inte påverkas nämnvärt.
Igår var en sorgens dag, igår stängde dagiset som jag & min bästa vän Hubbe grundade i mars 2015 & inte bara för semester, det stängde för gott.
November 2014 kom jag hem till min man & sa ”jag har sagt upp mig, jag vill starta hunddagis” & så blev det, den 1 mars 2015 välkomnade vi våra första gäster till ett litet personligt dagis där vi redan från start fick höra ”hur ska ni överleva detta?”
Men med tro på sig själv, det man gör & ett jäklar anamma så gick vi snart till ett fullsatt dagis med 50 inskrivna gäster & 20 besökande om dagen med en lång kölista på hundar som ville bli en del av gänget.
Åren gick & precis som med allt annat så förändras drömmarna, livet fortlöper med händelser som sätter saker i rullning man får ett annat perspektiv & tillslut tog jag beslutet att lämna stafettpinnen vidare.
Efter flertalet raderade mail som inte bara var opersonliga utan dessutom bara handlade om lönefråga & arbetstid så kom det där mailet jag väntat på, här var tjejen som viste att det krävs uppoffringar, dygnet runt arbete samt att man inte är högavlönad som dagisföreståndare.
Ett mail med hjärta & själ & jösses så tacksam jag är, ja ni förstår såklart att jag pratar om Sofia.
När Sofia kom på besök började jag såklart med att berätta alla fördelar med att driva dagis.
Friheten att vara egenföretagare samtidigt som det krävs så oändligt mycket mer ” osynligt” jobb vid sidan av.
Jag berätta hur mysigt det är när man hör hundarna snarka, ser dem hänga tillsammans & snacka eller att få den fantastiska dagis”barn” & fröken relationen.
Fördelarna slår nackdelarna med hästlängder för tro mig, precis som med allt annat & för alla andra så finns det nackdelar & dagiset är ett jobb vi går till, även om det är ett jobb vi brinner för.
Jag vill egentligen inte gå in på nackdelar samtidigt som jag vill lyfta fram ett par punkter jag var noga att gå igenom med Sofia.
Som jag ovan skrev, jag/vi brann för vårt yrke men att upp till tre dagar i veckan få sitta kvar minst en timma med 1-2 hundar för att någon somnat på soffan eller glömde av tiden medans man handla kändes inte bara respektlöst när vi efter 12 timmars öppet lade på ytterligare 1 timma på dagen utan ursäkt utan snarare en tråkig attityd när det på fakturan blev förseningspåslag, ett påslag baserat på tid vi förlorat med våra nära & kära, inställd kurs, försening till frissan eller vad som, en avgift som inte ens ska behöva förklaras.
Så mitt råd till Sofia var, höj avgiften!
Vad man ofta fick höra var ”jag tror jag blir sen idag, om jag inte hittar någon som kan hämta kan väl du ta med honom/henne hem så kommer jag senare?”
Återigen, att driva dagis är ett jobb som allt annat & vi tar hand om hundarna som om de vore våra egna under dagisets öppna timmar, därefter vill vi gå hem med våra egna hundar & av hänsyn & respekt till dem då de faktiskt jobbat precis som vi när de är med oss på dagis så är det inte mer än rätt att ge dem egentid i hemmet.
Jag ska i ärlighetens namn även säga att det handlar lika mycket om mig & min personlighet.
När jag jobbar är jag 100% service minded men när jag är hemma så vill jag inte bli störd, jag vill slappna av, har stor integritet & hur mycket jag än tycker om någon så vill jag inte öppna dörren för allt & alla, inget illa ment men mitt hem är min borg, mitt personliga space.
Oj vad det är dyrt är en kommentar man ofta fick & ja, det är dyrt från en hundägares perspektiv, men sätt er in i dsgisföreståndarens, börja räkna på antalet dagisgäster & intäkter för att sedan dra av utgifter så som hyra, lön/arbetsgivaravgift, försäkringar & mer därtill, då är det plus minus noll, iallafall fall för vår del då vi valt att hålla dagiset litet & personligt.
Varför skriver jag då detta?
Lite för att ge en inblick i hur det faktiskt är & vad det var som fick mig att lämna, något jag själv kunde besluta men framförallt för att detta är punkter jag kunde göra någonting åt, genom att förklara för mina kunder att hämtning är på dagis ingen annan stans eller om priset är för dyrt så finns deltidsalternativ eller så får ni helt enkelt säga upp er plats.
Men vad som inte går att förändra är det beslut som Sofia varit tvungen att ta, hon hade inget val & om det är något jag lärt mig av min tid som egenföretagare så är det att stå upp för mig själv, min personal, mina nära, för det jag tror på & anser är rätt.
Så när Sofia nu får glopord om att hon glider ut den här situationen genom att lägga ner eller varför håller hon inte bara ut så blir jag rent ut sagt förbannad & jag kommer bara säga det en gång, Sofia hade inget val!
Skrolla uppåt, vad skrev jag om gäster?
50 inskrivna, 20 om dagen, en lång kö som väntar på plats.
Sedan pandemin bröt ut, det började varslas, sägas upp & mer därtill så har intäkterna & gästerna minskat med 80% & Sofia har sedan april jobbat fram till semester & stängning utan varken företagsvinst eller lön på eget konto, hon har jobbat dubbelt med annat för att överleva.
Vi förstår, både jag & Sofia alla uppsägningar, att man inte vet när man börjar jobba eller om man blivit av med jobbet, vi förstår att man har hunden hemma när man är mammaledig & allt det där men vad vi hade hoppats på är att det varit en förståelse åt båda vägar.
Jag har stått vid sidan av, jag driver inte längre dagis men jag har sett min kollega & framförallt min bästa vän kämpa genom den sista tiden.
Vi har med professionell hjälp räknat, vänt & vridit på siffror, kollat bidrag & allt därtill men tyvärr, covid-19 slog ut öarnas enda hunddagis.
Även om året inte blev som vi önskat älskade Sofia så vill jag skrika ut så hela världen hör hur tacksam jag är för dig & för att du tog mod till dig & mailade mig.
Vi började som arbetskamrater, vidareutvecklade relationen & fann varandra i den mest magiska vänskap, ett systerskap & jag är inte bara tacksam, jag älskar dig av hela mitt hjärta, så gör även resten av min familj.
Oliwer’s kanske inte längre öppnar upp dörrarna på dagiset men allt jag vill är att du sträcker på dig, skakar av dig rövhattarna & ser dig själv i spegeln & är stolt för allt du gjort & åstadkommit.
Jag finns inte bara här för dig som vän, syster eller familj, jag kommer alltid välkomna dig som kollega & ser fram emot att lägga ut din första inbjudan till valp eller vardagslydnadskurs.
Med det sagt så vill jag tacka för min tid på dagis även om det är passé, jag vill även ta tillfället i akt & säga att ibland är det värt att tänka en extra gång innan man utrycker sig & kom ihåg, vi sitter alla i samma båt så var rädda om varandra & ta hand om er!
Nu tycker jag vi hyllar min fantastiska vän & tackar henne för en fantastisk tid & önskar henne all lycka, för det förtjänar hon!❤️

Läs hela inlägget »


Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

Etiketter