Rityta 1-s


Varmt välkomna till Bloggen!

En samlingsplats för våra gemensama tankar kring hundägarskap & allt vad det innebär från en gråmulen vardag till en glittrande tävlingsdag.

Vilken helg!

Ibland går det inte hela vägen men det går jäkligt bra ändå & vi har haft en helt fantastisk helg på resande fot med två dagars tävling, övernattning på Kroppefjäll, härliga promenader & såklart frukost i sängen, för både två & fyrbent.
Idag var det Lokes tur att tävla, min stora älskade björn, min stjärna, han som gör allt & lite till med hög motivation, glädje & kärlek till alla som kommer in i hans zon, oavsett om det är 1 eller 100 meter ifrån, för i Lokes värld till skillnad från lilla Y så är alla här för hans skull & är det något Loke är duktig på så är det att ge tillbaka & överösa alla med kärlek, värme & bjuda in till hans värld som som står för gemenskap, för i Lokes värld får alla vara med, stora som små.
Han är enkelheten själv, killen som skulle ta på sig ett par platåskor om jag så bad, han som delar med sig av sitt köttben till alla som vill smaka, grabben som tar sig an utmaningar utan att ens reflektera kring omgivningarna, han bara gör & jag följer efter.
3 av 4 på dagens TEM NW1 Inomhus & vem kunde tro att lillebror skulle hamna i TEM ledning?
Superfina sök, härlig känsla & riktigt kul får summera dagens tävling & jag kan inte vara annat än nöjd för som sagt, ibland går det inte hela vägen men det går jäkligt bra ändå & oavsett så har jag min älskade brunbjörn vid min sida & det är precis samma kille när jag går ut från söket som när jag går in.
Älskade Loke!
Tusen tack till alla härliga vänner i Nose Work familjen, gamla som nya för en fantastiskt trevlig helg med många härliga skratt & den fina gemenskap som vi alltid har.
& tack även till min man, för tro det eller ej, det finns en tredje man i mitt liv, även om han väldigt sällan syns till, får av min tid eller prioriteras på samma sätt som L & Y så är jag väldigt tacksam att jag har honom & denna helg åkte han med utan att jag erbjöd varken köttbullar eller prinskorv som belöning.
Det blev en mysig helg för hela familjen helt enkelt!❤️
Innan jag avslutar helt vill jag såklart gratta alla våra Nose Work vänner därute då det trillar in det ena fantastiska resultatet efter det andra, allt från härliga känslor till diplom & upplyft men på tal om känslor så vill jag rikta den största grattiskramen till våran Karin & hennes Lillan som igår tävlade & det med en magisk känsla & ett riktigt lyckorus vilket jag vill dela med mig utav.
Se video i kommentarerna på vår fb sida

loading...
Läs hela inlägget »

Diplom, Upplyft & Utmärkelse för 4 SSE
Idag är jag inte bara lycklig & stolt, jag är dessutom rörd.
Min älskade ”Y”nika underbara lilla Y, denna lilla pralin som gett mig gråa hår i förtid, som fått mig att tänka så långt utanför boxen som det bara går, killen med lika mycket känslor inuti som utanpå, han som tydligt berättar om vi ska gå höger eller vänster, om vi ska ta stora eller små steg, oftast väldigt väldigt små men så idag tar han ett jättekliv & jag gör som vanligt, hänger med på hans resa, stöttar & peppar, ger kärlek & köttbullar vilket resulterar i Diplom NW1 TEM Inomhus & därmed uppflyttade till NW2 men inte nog med det, idag var vår dag & jag är alldeles rörd när jag skriver att vi fått 4 SSE & en Utmärkelse!
Jag är så glad i denna kille, jag älskar honom så det gör ont. Så många gånger vi vänt på tävlingsplats när han förmedlat att det inte känns helt rätt, så många gånger som jag fått förklara mig om varför min labrador haft gult band & varför jag utsätter honom för tävling. Så många gånger som jag känt ”gör jag rätt” & idag fick jag äntligen svar på min fråga.
Genom små små steg, en utmaning i taget både till vardags men likaså vid träning & tävling, alltid på Ymers vilkor så har vi idag varit & tävlat i hos Maria & Nose Work Dalsland med världens bästa känsla.
Ymer har minglat, hängt med andra hundar (på avstånd) utan minsta reaktion, han har varit obrydd. Ögonen har glittrat & han har gjort sitt yttersta i söken även om det då & då behövs ett ”pep talk” där vi samlar ihop oss, klappar om, berömmer & startar på nytt.
Stolt kanske bara är förnamnet, för jag kan inte beskriva känslan.
Jag är så tacksam denna lilla brunbjörnsfis som lärt mig så otroligt mycket om hundägarskap & skillnaden på individer & personlighetstyper, om ångest & oro, om glädje & överslag men framförallt om ovillkorlig kärlek.
Tusen tack Maria för en fantastisk tävlingsdag & tack till både dig & Ann-Louise som sprider sån fantastisk glädje & värme inför varje sök.
Stort Grattis även till alla våra vänner som tävlat under dagen, många delmål som bockats av, välförtjänta diplom & fina resultat.
Nu ligger lillebror steget före storebror så vi får se om de ligger lika igen efter morgondagens tävling.

Läs hela inlägget »

Vi har under måndag & tisdag arrangerat två officiella Nose Work tävlingar, något som vi gjort två gånger i månaden sedan september 2019.

Vi har verkligen haft jättekul & det är fantastiska att få träffa & se alla ekipage arbeta tillsammans, att få dela glädjen men likaså peppa när nervositeten slår på & det är dags att in i söket.
Men, så hände något under måndagen som har gett ringar på vattnet, onödigt många ringar på vattnet & jag kommer inte att svara på några fler mail, jag kommer istället skriva från hjärtat & stå upp, inte bara för mig som företagare & arrangör utan även för övriga instruktörer, arrangörer & domare som kämpar & sliter för att vi ska få träna & tävla.
Jag heter för er som inte vet Michaela, jag har sedan 2015 drivit verksamheten Hubbe’s Hundkurser som från början hette Hubbe’s Hunddagis, ett litet företag som är mer än bara ett företag, jag lägger hela min själ i min verksamhet. Företagets namn är tillägnat min första egna hund Hubbe, en fantastisk pojk som var så mycket mer än bara min första hund, han räddade dessutom mitt liv, så Hubbe’s Hundkurser är högst personligt för mig.
Jag strävar alltid efter gemenskap & glädje när man kommer till mig med målet att de som besöker Hubbe’s ska känna sig som hjältar eller världsstjärnor när de återvänder hem.
Som instruktör skulle jag först vilja säga att jag inte är bättre än någon annan, snarare tvärt om, jag lär & utvecklas hela tiden, vilket jag tycker är fantastiskt & en del av resan & det är tack vare alla er som kommer till mig & tränar.
För i ärlighetens namn, hur kul hade det varit att vara världsbäst på allt? Känns som det skulle bli ganska fyrkantigt & tråkigt, eller hur?
Så vad jag skulle vilja säga är att vart ni än åker på kurs, ha ett öppet sinne, prova de övningar som ges, se om det passar dig & din hund, analysera, kanske finns det delar som hjälper er i träning men framför allt, tänk på att vara ödmjuk till alla de instruktörer som lägger sin själ i att instruera & sprida glädje för att vi ska kunna träna sena kvällar & helger.
Jag blir ledsen av att höra att man varit där & där & det var si & så, för då förstår jag att det sägs samma om mig.
Självklart ska man få tycka & tänka men låt andra bilda sig en egen uppfattning & som sagt plocka med det som passar er, alltid finns det något & skulle det mot förmodan inte finnas något så har ni iallafall hittat några gömmor under kursen & vovve är glad ändå?
Som instruktör får ofta höra att jag lever lyxliv som kan ha med mina hundar på jobbet & träna samtidigt, men i ärlighetens namn så är det väldigt sällan som grabbarna är med, då hade de fått ligga i bilen timma efter timma för att när kurserna är slut återvända hem då jag är allt för trött för att kunna ge dem de 110% de förtjänar.
Så jag liksom många andra instruktörer lever inget lyxliv, jag tjänar inte mer än någon annan, jag arbetar som anställd i mitt bolag & tar ut en lön precis som de flesta i vårt avlånga land.
Nu för att återgå till måndagens tävling, som flera månader innan börjar planeras, anmälningar ska tas emot, bokning av lokaler ska göras, det ska iordningställas, startlistor & pm ska ut, mail ska besvaras & mycket mer innan vi når tävlingsdagen som för oss som arrangörer är belöningen efter alla förberedelser.
Roliga sökområden, fantastiska domare, stämningen är på topp. tävlingen drar igång & liksom solen står opp en molnfri dag drog stormen in & det blev en klurig dag, inga diplom delades ut & diskussionerna & mailen börjar trilla in.
Jag förstår att man vill finna svar på varför det blev så svårt som det blev, jag förstår att man blir besviken men vad jag inte förstår är när man ska hitta syndabockar.
Jag har varit på flertalet klass 2 tävlingar där inget diplom delats ut & då kommer kommentarer som ”för svårt” ”hydrolatet” ”fel i bedömning” osv.
Jag har även varit på klass 2 tävlingar där det delats ut 20 diplom varav 40 startande & då säger man ”för lätt” ”gömmorna var som klass 1” osv.
Jag tycker detta är fruktansvärt orättvist både mot de medtävlande men även mot våra domare som gör sitt bästa när de placerar ut gömmor.
I måndags gick det inte hela vägen, men det var ett flertal ekipage som var jätte stolta & glada över sin prestation & då ska de inte behöva tryckas ner av kommentarer som ”hade hydrolatet varit okej hade ni säkert fått diplom”.
Lika orättvist är det mot de 20 som tog diplom vid annan tävling, ett diplom som de är stolta över, så vi kan väl försöka glädjas med varandra istället?
Som jag skrev ovan, självklart har man rätt att vara besviken men hur hade det sett ut om vi alltid lyckades? Då sker ingen utveckling så vitt jag vet & ibland så är det faktiskt bättre att släppa & gå vidare istället för att analysera sönder sig själv, sin motivation & glädje.
Sen gäller det bedömning av gömmor, har man synpunkter på det så hjälper det inte att maila mig i efterhand, jag kommer hänvisa till snwk:s regelverk men jag tycker att vi ska vara ödmjuka mot våra domare som går upp i ottan för att sedan komma hem sent på kvällen där min lillebrors veckopeng var högre om vi ska slå ut på alla de timmar de tillägnar i bil samt ståendes med protokollen i hand & inte nog med det, de står ute, i ur & skur med viljan att glädja oss & ge en rättvis bedömning oavsett om det tar oss hela vägen eller ej.
Vad gäller bedömningen oåtkomlig eller spot on gömma, man får fel om hunden kan ta sig hela vägen fram till gömman & markerar för långt ifrån, man får även fel om man säger ”markerat, oåtkomlig låg” & det visar sig vara en oåtkomlig hög. Men detta är återigen inget jag kan bedöma som arrangör.
Sen har vi kommentarer som ”du måste dra in storkovan nu när ni arrangerar så mycket tävlingar”
Alltså suck, snälla ni som tror detta, arrangera en tävling & återkom.
Att arrangera tävlingar tar tid från ordinarie arbete dvs dagar av inkomst, så om jag räknar med de dagarna jag skulle gjort annat går vi förlust på tävlingarna & detta kan vi gladeligen visa kalkyler på för de som tror annat.
Jag förstår att när man sitter i soffan ser 480:- * 40 = 19 200:- men då ska ni veta att det är utgifter på detta som bl.a.
-Ansökningsavgift
-Avgift till snwk för registrering av tävling
-Arvode & reseersättning domare
-Boende till domare
-Frukost/lunch/dryck till samtliga som hjälper till
-Hyra lokaler
-Inköp rosetter/priser
-Som företagare skatt/moms
-Övrig post, dvs patroner skrivare, ev behållare, kartonger osv
Så tävlingarna genererar alltså inte i att vi kan ta ut någon lön på de dagar som faktiskt kräver mest förarbete som efterarbete för att inte tala om tävlingsdagen.
Nu vill jag inte att detta ska bli något bittert inlägg men jag tycker att vi ska tänka oss för innan vi säger saker som kan påverka andra negativt. Jag ser mig som en positiv person, jag vill som sagt dela & förmedla glädje, jag vill skapa gemenskap där alla är lika värda.
Jag gör alltid mitt yttersta för att ni ska få de bästa förutsättningarna med spännande & utmanande miljöer & jag vet att det är fler med mig som kämpar på samma sätt.
Vi på Hubbe’s har beslutat att de tävlingar som efter ansökan blivit godkända är de sista vi arrangerar under våren 2020 & vi önskar såklart alla varmt välkomna att anmäla när klockan är slagen men sen kommer det bli en paus.
Vi vill såklart tacka alla domare & våra vänner som ställer upp & hjälper till för att tävlingar ska vara genomförbara, ni är fantastiska allihop!
Sist men inte minst, hydrolatet som blivit så omtalat är samma hydrolatet som användes under tisdagens tävling, det användes även under onsdagens tematräffar & såklart användes det även under decembertävlingarna & då visade det sig bli ett gäng diplom, så att säga att vi har dåliga hydrolat kommer inte ge träningen någon vidareutveckling.
Självklart satte vi nosen emot hydrolatet för en extra koll & vi är flera som kan understryka att det luktar både eukalyptus & lagerblad.
Vill man ha sin egna flaska med samma batchnummer så finns det hos oss på Hubbe’s.
För att avrunda så vill jag rikta ett stort tack till instruktörer, arrangörer, domare för det fantastiska jobb ni gör & givetvis till alla positiva & glada medtävlande för den glädje & värme ni sprider.
//Michaela

Läs hela inlägget »

I helgen var vi på äventyr, ett äventyr som slutade med att Ymer vann den största av alla vinster & det handlar varken om placeringar, pokaler eller rosetter, det är större än så.
Fredag eftermiddag, vi packar in hela familjen i bilen för en road trip ner mot Skåne där vi ska övernatta för att slippa gå upp 02:00 & bege oss till tävlingen lördagen därpå. Under vår resa ner hinner vi stanna till för att köpa fredagsmys innan vi tar oss hela vägen till Nordic Camping Röstånga där vi hyrt stuga för natten. 
Efter att vi kastat in väskorna tog vi en tur runt området & runt en sjö, vilken camping, vilken natur, hit kommer vi definitivt att återvända.
Väl inne i stugan, fram med fredagsmys åt både två & fyrbent innan det var dags att lägga huvudet på kudden.
Lördag morgon, klockan ringer 05:30, upp & hoppa, ut med gänget, upp med Jimmie & efter det ett snabbt städ av stugan innan vi begav oss till tävlingsplatsen för dagen.
Som många av er vet är Ymer min "Y"nika kille, en kille med världens absolut största hjärta men med känslor som ibland sitter mer utanpå än inuti, allt som Ymer gör är till 100%, är man glad är man glad, är man busig så busar man, har man åsikter så hörs det osv, men återigen, en liten kille i en stor kropp med världens absolut största hjära. 
Detta betyder ju att jag har fått lära mig att tänka annorlunda när han är med & om
det är han som ska tävla jämförelsevis med om det enbart är Loke som är med.
Det betyder att man parkerar så långt ut som möjligt där han kan få lugn & ro, där det är så lite rörelse som möjligt runtom bilen osv & givetvis så ställde vi oss längst
bort med bildens ända mot skogen utan mölighet för någon att passera bakom.
Ymer kunde dock se ekipage som passerade framför bilen &tur var väl det för det är redan här vår magiska dag startar, inte en reaktion.
Ymer sitter i bilen utan att reagera över huvud taget, inte ett skall, inte ett morr, han är chill, så chill att han lägger sig ner & sover, allt som hörs är tre hundars
djupa andetag, jag kan inte med ord beskriva känslan & hur mycket jag värdesätter denna upplevelse.
Vidare mot banvandring, fantastiska områden i slottsmiljö, denna gång en TEM klass 1 utomhus, stora öppna ytor & väntplatser med långt avstånd vilket bara det skapar en fantastisk miljö, inte bara för Ymer, jag personligen tycker det är en fördel även för Loke om han hade tävlat, då har vi möjlighet att gå in i vår lilla bubbla innan start, utan att bli störda.
Ymer går in & gör 4 fantastiska sök av 4 möjliga men resultatet blev 75p av 100 möjliga då tiden han gå ut, men återigen han sökte som aldrig förut, så fantastiskt fint vilket ledde till 3 SSE & jag kan inte vara annat än stolt över honom fast egentligen så hade det inte spelat någon roll om vi så bommat & nollat hela tävlingen för det som skedde från bilen, runtom områdena är större än ett diplom eller den största vinsten vi någonsin kommer ta.
Ymer har under hela denna dag varit som vilken annan liten individ som helst, han har kollat av området, tittat på de andra ekipagen när de passerar, vissa passerat så nära att man skulle tro att han haft någon typ av åsikt men icke, hela hans energi var förändra, lugn, harmonisk & dagen har bara medfört positiva intryck vilket i sin tur gör Ymer till vinnare.
Det som berör mig är när man går ut från sista söket, andra frågar hur det gått, jag svarar, hur bra som helst, ler så varenda tandrad syns samtidigt som man då hör "Grattis till Diplom" & jag svarar att nä, diplom blev det inget & i samma stund kommer ett ringande "ååå nej, va tråkigt att åka så långt & inte ta diplom".
Jag förstår att man kan tycka så, att det är mycket pengar, resa, boende, tävling, mat osv men jag ser på det som ett äventyr för hela familjen, vi får vara tillsammans, vi upplever & får se fantastiska platser i vårt avlånga land samtidig som vi får hänga med andra Nose Work nördar & möjighet till personlig utveckling för både två & fyrbenta.
Självklart tävlar vi också med strävan efter Diplom för som jag tidigare sagt så tävlar jag för att träna, utan tävling hade jag blivit lat, genom tävling sätter jag mina/våra mål men för Ymers del handlar det just nu inte om att ta diplom utan att vara trygg i tävlingsmiljö & äntligen känner jag att vi kommit ett par steg framåt.
Han har lärt mig hur jag ska göra & vara för att hjälpa honom & efter flera positiva upplevelser är vi äntligen här.
Under denna helg har både jag & Ymer vuxit med flera centimeter, jag behöver inte oroa mig som jag faktiskt gjort över honom, sakta men säkert går det åt rätt håll & Ymer har som sagt fått möjligheten att hälsa på avstånd, kolla av läget hos de andra & bara vara den Ymer så som vi känner honom, varken utåtagerande eller gul & det gör ju honom till en vinnare, han har vunnit det största pris av alla.
Jag vet egentligen inte vad jag vill säga med detta eller jo, jag vill såklart hyla min lilla Y, denna lilla brunbjörn som varit helt olik det vi faktiskt ville ha när vi skaffade en labrador till & jag minns såväl när Jimmie sa "Vi skulle ha en Loke till & fick en piraya" & jag har nog aldrig varit så glad & tacksam att det blev just denna lilla brunbjörnspiraya som flytta hem till oss. Under två år har han lärt mig så otroligt mycket mer än jag någonsin hoppats på, vi har två labradorer, med helt skilda personligheter & åsikter, säger Loke höger så tar Ymer vänster osv vilket i sin tur lett till peronlig utveckling för samtliga i familjen & jag kan knappt bärga mej inför den dagen brunbjörn nummer tre står på trappan redo att röra om i grytan & lära oss allt ha kan om livet tillsammans med världens absolut bästa storebröder.

Så till alla er som är ute & tävlar, även om ni inte tar diplom så har ni säkert fått med er massa andra positiva erfarenheter, kanske var det ett sök där ni briljera som aldrig förr, du såg hur din hund jobbade med vinden för att markera gömman eller också så hade ni bara en helt underbar dag tillsammans & det är just det jag vill att ni ska ta med er, fokusera på alla positiva delar från små till stora & samla dem i er
egna lilla bank, för det är mer värt en något annat.

Efter avslutad tävling tog vi oss såklart till

Läs hela inlägget »

Loke älskar mig men Ymer behöver mig, ja så är det & jag ska försöka förklara vad jag menar med det.
Igår var jag ledsen, idag är jag jätte ledsen, jag svek min bästa vän, min bästa vän som behöver mig, som litar på mig & föväntar sig att jag gör det bästa för honom oavsett vad vi står inför.
Ymer är min unika lilla kille med speciella behov, han är den mest kärleksfulla idivid jag träffat med ett stort behov av närhet & uppmärksamhet, utifrån sett kan han uppfattas som självständig, modig, intensiv & något brötig vilket jag förstår men i denna lilla kille finns inget som heter modig, han är i själva verket väldigt osäker, modet har kommit från en lååång resa med många positiva upplevelser, flera kilon köttbullar & härliga möten, där han får lov att supa in omgivningarna & möta nya utmaningar i takt med att han växt & lärt sig att det är okej "morsan ser till att inget händer mig"
Under 1 1/2 år har vi tagit små små steg framåt, vi har provat oss fram & kommit fram till att vi utesluter kurser där vi sitter gruppvis eller är flera hundar samtidigt, det funkar inte, oavsett hur mycket hänsyn & förståelse de andra ekipagen visar så blir det en allt för svår & trång miljö för honom & där har lägerhelger blivit räddningen när vi har ute en & en hund eller han har möjlighet att gå undan emellanåt, privatektioner är det absolut bästa men jag tror såklart på att utveckling sker genom att sakta men säkert, med fickan full av köttbullar, möta sina rädslor för att på så sätt växa & stärka sig själv som individ & självklart genom träning med våra vänner där Ymer själv fått välja vilka han vill hänga med eller ej, för det är så det är, oavsett hur snäll en annan hund är så är det Ymer som väljer om det funkar & det måste jag acceptera. Med Ymer har jag verkligen fått omvärdera saker & ting, jag måste alltid tänka för jag handlar & planera dagen oavsett vad vi ska göra & jag har nog aldrig lärt mig så otroligt mycket som jag gjort tillsammans med honom. 1 + 1 är inte alltid 2 med en Ymer om man säger så, ibland är 1 + 1 3954?!
Givetvis fick Ymer redan som valp bli en NW hund, det är ju världens roligaste hunsport & tack vare NW:n har han vuxit flera cm i självförtroendet, så otroligt mycket att miljön vid tävling har varit helt okej då han emellan det som kan verka lite läskigt gått in & briljerat i söken, det skrämmande i omgivningarna utanför har alltså minskat i takt med att han fått gå in & göra något han tycker han är bäst på & vi har alltid lämnat tävlingar/träningar med en underbar känsla där han känt sig som Batman & jag som Robin, men så hände något. 
För ett tag sedan blev Ymer överrumplad & påhoppad av en annan hund, jag var lika oförberedd som honom, hunden dök upp från ingenstans & det blev kaos, utan att gå in för mycket på själva händelsen så har vi efter det återgått till ruta 0 minus 10 steg bakom det, vi har gått från att jag kände, det är dags at ta bort det gula bandet till att bli tvärgula. Ymer har börjat reagera på allt! 
Hur ska vi nu ta oss ur det här? Min tanke var att nu backar vi bandet, sagt & gjort, men inte viste jag att det skulle bli så illa att gårdagen slutade med att tårarna sprutade & min ända känsla var att jag har svikit min hund, min bästa vän, han som behöver mig mer än någon annan. 
För skillnaden mellan Loke & Ymer är att båda älskar mig såklart & Loke behöver mig givetvis också men han är trygg i sig själv & alla miljöer, han är positivt inställd till alla mäniskor & djur, han är självständig & tycker att det ä helt okej att hänga med andra, att vara ensam hemma för han är så säker på att jag kommer hem & att jag finns där. Ymer däremot, han behöver ingen annan, så är det, det är verkligen han & jag så när jag säger Loke älskar mig men Ymer behöver mig så är det precis så det är. 
Men för att återgå så slutade helgen som vi sett fram emot i tårar & jag har bara mig själv att skylla. 
Lördag åkte vi till örkelljunga, det var dags för Ymer att debutera i klass 2 & vi började dagen med en lång promenad, han fick bada & bara var lilla Y medans vi strosa runt i skogen. Sen blevdet anmälan, banvandring & tävlingen drog igång & jag märkte redan när vi började gå mot väntplatsen att han var påverkad, det var en lugn miljö, helt perfekt upplagt för träning men kanske inte tävling för Ymers del, han blev helt slut bara av att supa in omgivningarna. Så resultatmässigt vår absolut sämsta dag men samtidigt kände jag att nä, vi hade den allra bästa av dagar, för vi gick därifrån med goa uppleveler & erfarenheter, dagen var fantastisk, med fantastisk kritik av goa Linda som dömde för dagen & Ymer gick som sagt därifrån riktigt trött men med en härlig känsla & var jag var mest nöjd med var vår underbara team känsla som dessutom gav ett SSE när jag valde att bryta helt & hållet i utomhussöket då jag såg att han är färdig, det finns ingen energi kvar, han kämpa tack vare den "will to please" hund han är men vem är jag om jag pressar honom att söka vidare.  Så totalt 40 poäng, 2 SSE, 1 felmarkering & bäst av allt goa känslor.
Vi åker hem, trötta, nöjda & glada & det är då vi beslutar att vi efteranmäler till en tävling dagen därpå, såhär i efterhand känner jag bara "jävla idiot, varför gjorde du det?" 
Men tanken var eftersom Loke inte kunde vara med under söndagen & Ymer behöver fler härliga dagar som dessa så kan vi åka utan några planer på diplom osv, vi skulle se det som träning & fortsätta jobba på de underbara känslorna. 
Söndagen kommer & vi åker först för att möta upp Anna & podda, givetvis om härliga känslor & hur viktigt det är, ja ni kan ju höra själva, det var verkligen fantastiska känslor & därsatt jag helt ovetande om att jag snart skulle åka hem i tårar.
Väl på plats så inser jag ganska snabbt att miljön är tuff, men Ymer är nöjd i bilen, det är lugnt, vi anmäler, går banvandring & jag uppmärksammar för min grupp att min hund är gul & behöver extra avstånd, bestämmer mig att ge dagen en chans då områderna var riktigt kul, domarna är toppen & arrangemanget var riktigt bra annordnat i mitt tycke, så om jag glömmer säga det, tusen tack till SBK Göteborgsavdelningen & även till Sara som gav Ymer en härlig upplevelse innan vi valde att stryka oss.
Men påväg ner till första söket, trotts att jag uppmärksammat om gul hund så finns det "nötter", egotrippade "nötter" som varken visar hänsyn eller respekterar andra hundar oavsett gula band eller ej & det är givetvis en sån person som ska ställa till det såpas mycket att Ymer inte ens tar köttbullar, DET HÄNDER ALDRIG, han blir stressad, men jag får med honom, bryter beteendet & med hjälp av Anna & arrangörer så lotsas vi in i första söket men det var som om att lilla Y inte var med mig, jag höll en ny hund i kopplet. Som jag skrev ovan så har han alltid vuxit av att komma till träningar & tävlingar, när han får gå in & arbeta är det som om allt annat står still, tiden står still & sen i samband med träff/markering så kommer superhjältekänslorna & stoltheten, men igår fick vi tyvärr inte uppleva det över huvud taget & jag valde helt enkelt att bryta & strök oss helt där & då,jag ville bara ut därifrån, krama Ymer, be om förlåtelse för nu hade jag gått för långt, Nose Worken är hans grej, hans superhjälte grej & inte ett enda diplom i världen är värt att han ska utsättas för något han inte mäktar med på detta sätt, bara för att jag egoistiskt nog tycker det är kul att tävla.
För mig är det en självklarhet att alla hundar ska få vara med & tävla, oavsett om man är gul eller ej & jag tror att de flesta håller med & jag vill även tacka från botten av mitt hjärta till alla er som faktiskt visar hänsyn, det är så otroligt mycket mer värt än vad många kanske förstår. Men till er som anser att ni äger världen & att ett tvåmeterskoppel på hunden innebär att man kan göra precis som man vill, fy skäms!
Vi strök oss i vilket fall, gick till bilen & Ymer är super stressad, det är dags att åka men jag kommer inte långt innan han börjar gny & jag förstår att något är fel, stannar bilen & hans mage har slått ut totalt, han är så stressad & jag brister ut i gråt samtidigt som Ymer försöker hitta någonstans att gå på toa.
Det blev en lång färd hem, med ångest & skuldkänslor som svämmar över innan vi möts av vår lilla flock på uppfarten, där både Loke, Diva & Jimmie stod & tog emot oss. Ymer var överlycklig, jag kände mig lättnad, äntligen var vi hemma & det blev en avslappnad kväll i trädgården, Ymer mår bra, jag mår bra men fy vilken ågren.
Så vad har jag lärt mig utav detta? På Ymers bekostnad så har jag nu insett att vi måste backa bandet ännu mer, vi får helt enkelt börja om från noll, vi lägger allt vad tävling heter åt sidan & lägger fokus på träning med härliga känslor men framförallt har jag lärt mig att lyssna på magkänslan & speciellt på Ymer, känns det inte rätt så är det förmodligen inte rätt & istället för att efteranmäla stanna upp & njuta av den fantastiska känsla vi har där & då, låta honom omfamna & pausa dagen därpå.
Att känna att man behandlat sin bästa vän orättvist är verkligen fruktansvärt, för det är vad hundrana är, de är mina allra bästa vänner, de är mina barn, vi är en familj & det är precis det vi vi i huvudsak vill fortsätta vara jag vill aldrig någonsin igen känna att jag skulle ha utnyttjat Ymer eller någon av de andra som ett redskap för framgång eller någon hobby, tvärt om, de är min framgång i livet för utan dem hade jag inte levt idag & det är jag dem så tacksam för & när det kommer till hobby så är det något vi gör tillsammans som tex Nose Work, vandringar & allt därtill, att ligga hemma på soffan, grilla en hamburgare & tugga ben i trädgården, ja det är vi i vardagen, som vilken familj som helst.
 

Läs hela inlägget »

Idag för en vecka sedan nästan exakt på minuten klev vi innanför dörrarna, vi var hemma, efter en 122 mils resa från vår tripp till Piteå, en resa som vi mer än gärna vill göra igen men då med mer tid att åka runt & njuta mer av omgivningarna, där det finns mer tid att stanna upp längs med vägen & se allt det vackra som finns omkring oss.
Dag nr 1 i Piteå, många & långa promenader, helt underbart, naturen är magisk & bäst av allt, du kan gå hur långt som helst utan att möta en kotte & det är precis det jag kallar för återhämtning, när man går in i sin egna bubbla med sina bästa vänner, hör fåglarna kvittra, solen lyser & tacksamheten infinner sig.
Men resan till Piteå handlade ju inte om semester & ledighet, vi åkte ju trotts allt för att jobba & under torsdagskvällen dukade vi upp fika, satte på projektorn & jag tog ton för att föreläsa om livet som ex  missbrukare & hur man går vidare, att hita drivkraften & livsglädjen samt vilken betydelse hundarna har i mitt liv.
Jag är så tacksam er som kom & lyssna, vilket gäng & vilket intresse, jag har nog aldrig fått så otroligt många raka & ärliga frågor samt fått höra om era egna erfarenheter av missbrukets baksida på ett eller annat sätt. Så tack från botten av mitt hjärta & stort tack till Emma som fixat & donat & gjort detta möjligt!
Efter avslutad föreläsning var det som luften gick ur mig, vi plocka undan & åkte hem, rasta grabbarna & gick in i vår lilla stuga där vi stod & tjuvkika lite när Emma gick fram & tillbaka på gården för att släppa in hästarna för kvällen samtidigt som hennes son, hundar, hönor & katter cirkulerade runt dem vilket får mig att sakna hästlivet något enormt. Att bara få snosa & känna doften av häst får mig att drömma tillbaka till åren i stallet samtidigt som jag är så nöjd & tillfreds med det liv jag lever idag, att skaffa häst när jag bor på en ö, nä, det funkar inte, då vill jag bo tillsammans med hästarna på en gård igen.
Det blev fredag morgon & klockan slog 05:00, där låg vi klarvakna i sängen & tänkte "jaha, vad ska vi göra nu?" så upp med telefonen, googla vandringsleder piteå & vi begav oss till Fårö efter ett snabbt stopp på Cirkel K för att köpa kaffe. 
Det blev en lång härlig promenad, återigen helt ensamma med naturen, solen sken, fåglarna kvittra & rätt som det var kunde vi under denna varma majdag passera en hög med snö, skitballt tyckte såklart grabbarna. 
När vi var påväg tillbaka passerade vi ett litet smultronställe & första tanken var såklart att här måste vi Nose Worka, så ut med några gömmor & vi fick till några riktigt bra sök, mitt i skogen, oåtkomligt, närliggande, problemlösning m.m 
Tiden ticka på & det var dags att bege sig tillbaka, det var ju trotts allt fredag & kvällens After Dog Work med Nose Work skulle förberedas. Det blev en tur till Pite för att handla samtidigt passade vi på att kika in i Emmas fantastiska lokaler på Pite Hundsim innan vi tog oss hemåt, tände grillen & välkomnade kvällens ekipage.
Det blev en härlig kväll hamburgare, pitepallt, nose work snack & givetvis en hel del träning. Tusen tack för en fantastisk kväll, jag är så tacksam att jag fått komma. 
Så upp med handen ni som åkt 122 mil för att föreläsa & hålla kurs i Nose Work!

 

Läs hela inlägget »

Taken var att jag skulle sätta mig ner & fortsätta berätta om vår Piteå resa men det får vänta tills i morgon då jag känner att det är dags att prata lite allvar däremellan & denna gång om psykisk ohälsa, något som tyvärr växer i dagens sammhälle samtidigt som resurserna stryps till både samtalsterapi så som hos psykolog eller kbt när det i själva verket kanske är det som behövs, även om det inte löser bakomliggande orsak så är det iallafall någon som lyssnar & kan vägleda framåt & på så sätt har vi kommit en bit på vägen, ryggsäcken börjar bli lättare.
Samtidigt om resurserna till samtal stryps så ser man en enorm ökning av olika preparat där psykisk ohälsa spelar roll så som ångest, oro, depression m.m & det är precis där jag själv befinner mig, med en väntetid på ca 2 år till samtalsterapi, trotts att det med stora bokstäver står TRAUMATISERAD på remissen & när jag pratar med vårdcentralen säger de "ja, fast du är väl inte självmordsbenägen" alltså nä, det är jag inte men jag är för första gången i mitt liv redo att börja ta hand om mig själv på riktigt & ja då får man en sjukskrivning som säger "gå hem & vila lite & ta dessa tabletter" 
Det funkar inte riktigt så, jag kan inte sitta hemma, jag mår bra av att vara aktiv & hade läkaren dessutom läst min journal så hade de inte gett ig några tabletter med tanke på min bakgrund då självmedicinering samt att övermedicinera är något som ja vad ska jag kalla det "ligger mig varmt om hjärtat"
Sjukskriven har jag varit, men inga tabletter, för jag har turen som hittat mitt sätt att läka, mitt sätt att hantera min ångest & det är via hundarna, de är min räddning som jag tidigare skrivit om. 
Men nu till sak, för detta handlar inte om att ta på sig någon offerkofta utan om att göra skillnad då Öckerö kommun är en av de kommuner som strypt resurserna till hjälp vid psykisk ohälsa, oavsett ålder, vilket för mig känns helt ursäkta uttrycket "fucked up" 
Därför kommer vi på Hubbe's tillsammans med Hönö Motorklubb att anordna en Nose Work cup där överskottet oavortat kommer gå till föreningar i kommunen som jobbar med bla ungdomar med psykiskohälsa.
Det spelar ingen roll vem du är, om det är hundar du brinner för eller motorer du vill meka med så har du rätt att må bra, att känna dig sedd men framförallt hörd. 
Det finns så otroligt mycket att säga men jag tänker avrunda med ett citat & hoppas på att så många som möjligt vill vara med & bidra till detta ändamål för tillsammans kan vi göra skillnad.

"Det syns inte utanpå hur det känns inuti"

För mer info samt anmälan till cupen klicka här
 

Läs hela inlägget »

Ena stunden är man i Piteå, 122 mil hemifrån för att nästa stund vara tillbaka i soffan med kaffekoppen i handen samtidigt som man tittar ut över trädgården där hundarna går & lullar.
Vilken resa vi haft & precis som rubriken säger så är det inte målet i sig som är det viktiga, för mig är det hela resan, från det att vi sätter oss i bilen tills dess att vi är hemma igen, flera dagar senare & jag kommer börja med att berätta om just resan, naturen & de intryck som infunnit sig längs med landsvägar & motorvägar i vårt avlånga land.
Tisdag morgon, vi steg upp i tid, precis som vanligt, gick ut i bergen för att sedan packa bil & bege oss norrut med flera stop på vägen för att slutligen landa i Hudiksvall där vi checka in för några timmars sömn innan vi begav oss vidare dagen därpå. Känslan när jag låste dörren hemma var en skräckblandad förtjusning, alltså vilket äventyr det skulle bli, bara jag & grabbarna genom sverige men samtidigt ska jag inte sticka under stolen att katastroftankarna spökade från & till "tänk om något händer & jag är 122 mil hemifrån" eller "tänk om bilen går sönder mitt i urskogarna bland björnarna, vad gör jag då" 
Men väl i bilen begav vi oss norrut med första stopp i Mariestad där vi luncha & tog en kortare promenad längs med porlande vatten & fantastisk natur innan vi begav oss vidare mätta i magen med go musig som strömade ut genom högtalarna & jag måste berätta för er att jag kommit på mig själv med att bara sitta & le vid flera tillfällen. Jag njuter verkligen bara av att se våra vackra vyer när vi glider genom kommun efter kommun, by efter by, även de sista milen då allt som kunde skådas var en stor variation av olika träd. Jag blir så inspirerad & får så otroligt mycket energi av naturen & vid just denna resa har vi mest bara glidit förbi ala smultronställen som vi nu satt upp på vår bucket list av platser vi ska besöka.
Nästa stop blev i Tärnsjö där vi tog en lång härlig promenad i naturreservatet, återigen med ett leende på läpparna, vi kan gå & g & gå, utan att möta en kotte & det kanske låter konstigt men det är precis det jag älskar med naturen, promenader & att få vara ute, det är bara vi & inget annat betyder någonting just där & då, det är för mig magi.
Efter en härlig promenad där känslan att sätta sig i bilen igen när man bara ville stanna kvar där & då så begav vi oss mot Hudiksvall där vi cheka in på ett jätte mysigt världshus, givetvis hundvänligt med fina rum & fantastisk service. 
Det bleb en kortare kissrunda & kvällsmat, sen så sov vi allihop & vi sov riktigt gott fram till kl 05:00 då den alarmlösa klockan i oss allihop sa att det var dags att stiga upp & bege sig iväg. 
Med en färdig plan på vandringsled i närheten för morgonpromenaden tog vi kaffet med oss i bilen & tackade för oss.
Återigen,  naturen, jag, vi älskar det & det blev ca en timma i skogen innan vi satte av de sista 7 timarna mot Piteå, givetvis med stop på vägen, ett av dem blev vid Indalsälvens delta & älgsand naturreservat & jag måste bara säga att har ni vägarna örbi, se till att stanna där. Förutom naturen & vandringsleden så var det ett perfekt tillfälle att slänga ut några gömmor, ja givetvis måste man ju passa på att Nose Worka längs med vägen & här måste jag ju även tillägga att det är en del av varför Nose Worken är så fantastisk, du kan ta med dig denna träningsform & sport varsomhelst!
Väl på vägen igen tog vi oss de sista timmarna mot Piteå & Hortlax där en liten stuga på en hästgård med katter, höns & naturen som granne stod & vänta på oss. 
Hur hade vi det då under våra dagar i Pite? Ja, det får ni vänta med tills i morgon, jag har så mycket att berätta att det krävs ett helt eget inlägg för det. 
Men innan jag avrunar måste jag verkligen understryka hur fantastiskt fint det är i vårt avlånga land, jag har verkligen bestämt mig för att planera in & ta mig tid att upptäcka sverige genom resor & vandringar tillsammans med grabbarna men förhoppningsvis då även med resesällskap, Sofia har redan sagt ja med hela huvudet men jag hoppas kunna få med mig den tvåbenta grabben här hemma också. Redna nu har vi bestämt vilka ställen det blir, nu måste vi bara boka datum. 
Jag har fått frågan om hur grabbarna tyckte det var att åka bil så långt & jag kan med största sannorlikhet säga att de har levt som kungar båda två. Mjuka dynor bak i bilen, vatten i skålarna, goa ben, många korta bensträckare mellan de längre promenaderna som för grabbarna blev som vid varje stopp blev som att läsa ett nytt nummer av härliga hund med alla nya dofter & intryck. Att resa/bila med hund är verkligen att rekomendera om man har hundar som är trygga med att åka bil.
Nu tar vi en pause från skrivandet, dags att skicka ut kallelser inför veckans happenings, men håll tillgodo, vi berättar mer om vår resa inom kort!
 

Läs hela inlägget »

"Strukturera, planera & styr upp träningen så kommer du nå dina mål fortare" 
Detta är precis det jag fått sagt till mig men vad den här personen inte förstår är att jag är redan i mål, vi är i mål! 
Jag förstår vad hon menar men om jag frångår det som jag skulle vilja kalla enkelt, kul & lekfullt så har jag helt enkelt tappat en del av den jag är, av dem vi är som team.
Missförstå mig inte nu för jag älskar att analysera, men det gör jag gärna genom att snacka med vännen vi precis tränat med, eller den där kompisen som tycker att Nose Worken ska va så kul & lekfull som jag anser att den faktiskt är.
Jag älskar att "planera" träningen, fundera på vart vi ska sätta gömmorna om det går på fem minuter, jag tycker alltså inte om att överjobba inför ett träningspass & inte heller efter när man istället kan sätta sig ner, dricka en kopp kaffe, titta på sina bästa vänner & känna att de är nöjda, lyckliga & stolta över deras superinsats att jaga gömmor i spännande & utvecklande miljöer men det är då man kan får en sån där kommentar som ovan "vad var målet med träningen? 
Alltså, så här är det, mitt mål är att ha kul tillsammans med mina hundar oavsett vad vi gör & vad vi än gör så vill jag hålla det enkelt & lekfullt, jag tror på köttbullar, glada hejjarrop & att skämma bort dem & jag förlitar mig helt på att det kommer ta oss framåt, även om det tar längre tid för självklart har vi som mål att ta oss till klass 3, men vi har inte heller brottom & jag är inte heller personen som kan strukturera, planera & lägga fokus på en sak i taget, jag gillar att ta saker & ting som det kommer, jag gillar att hålla det enkelt. 
Nu vill jag bara understryka att det inte är något som helst fel att anteckna, analysera & skriva ner träningen utan det jag vill få fram är att vi alla är olika & att vi tack vare våra olikheter kan lära utav varandra. Någonstans önskar jag att jag kunde skriva ner en plan, precis som jag gör som instruktör, men privat är jag den ADHD person som jag är, vilket betyder att om det finns någon som helst struktur så finns den i mitt huvud. 
Häromdagen träffade vi några av våra vänner för att träna & vad jag älskar med dem är att de är precis som vi, det är enkelt & vi gör det enkelt. Det innebär inte att vi sätter ut "enkla" gömmor men vi lägger inte heller jätte stor värdering i hur de är utsatta, det handlar mer om "här hade varit spännande att sätta en gömma, vi testar & ser vad som händer" Det handlar även om att utnyttja miljön vi har runt oss som vid detta tillfälle, bryggor, gallertrappor m.m
Va vi kan se efter varje hund kört är att tack vare den entusiasm, glädje & iver hundarna har när de ska få jobba så tar de sin an även det som kan kännas lite läskigt, ibland med stöttning men mestadels helt på egen tass & att det är ren & skär arbetslycka från det att startsignalg ges tills dess att sista gömman är funnen.
Vad vill jag då få sagt med det här? 
Jo, sluta krångla till det, tänk inte för mycket, ibland behöver vi bara packa ryggsäcken med köttbullar, gå ut & träna i all enkelhet utan någon som helst plan eller med någon som helst typ av slutanalys, allt vi behöver göra är att vara här & nu med våra bästa vänner & jag kan lova att utvecklingen sker ändå!

Läs hela inlägget »

Det är återigen måndag & vi lämnar en händelserik vecka bakom oss där våren äntligen kommit för att stanna & förutom att det dessutom var påsk ledigt förra helgen så har vi hunnit med att träna, tävla, åka på turne i vårt avlånga land & som pricken över it så har lilla Y dessutom fyllt år.
Påskhelgen inleddes med Påsknosen på Hubbe's där vi fick se otroligt många fina uppvisningar under fyra behållarsök i klass 1 & 2, givetvis med temat påsk vilket i sin tur skapade lite extra pirr i magen när de tvåbenta insåg att påskäggen förmodligen skulle börja flytta på sig. 
När vi sedan inledde påsken gör vi givetvis det med bravu & grabbarna klädde ut sig till påskgubbe & påskkärring, helt bedårande & urgulligt, givetvis fylldes deras korgar till bredden med godsaker när de gick från hus till hus för att önska glad påsk. 
Nja, nu skoja jag bara, vi påska endast för de närmsta men korgen blev proppfull men snacks, vilket är det viktigaste för två glada & gottesugna labradorer.
Förutom firande har det varit en fantastisk tävlingsvecka för 7 av 8 klubben, ja den berömda klubben borde utse oss till ordförande, för här lär vi stanna. 
Missförstå mig inte nu, för samtidigt som jag skriver detta så har jag ett stort brett leende på läpparna, mina pojkar är fantastiska, det har helt enkelt inte varit vår tur att ta ett klass 2 diplom ännu, men vad Loke hunnit göra under veckan var att knipa det sista diplomet i TEM Behållare & dessutom med vinst i ett av momenten, vilket ledde till att han nu är uppflyttad till klass 2 även där, hejja stora björn!
TEM tävlingen gick som en dans, har egentligen inte så mycket att säga om det mer än att vi hade goa känslor genom hela söken & fina markeringar, helt utan krafs, vilket har blivit ett litet "extra plus i kanten" då & då. 
Fredagen innebar sedan vilodag eller det är väl synd att säga, vi har faktiskt börjat springa 4-5km på mornarna tillsammans med Sofia då vi NU PÅ FREDAG ska upp till Stockholm för övernattning & delta i Muddy Paws, givetvis kommer vi komma tillbaka till det när det närmar sig, men förutom löpning så innebar fredagen vilodag för grabbarna medans jag fick äran att hänga med ett underbart After Dog Work gäng på Hubbe's där vi tuggade på godsaker, drack gott & träna Nose Work.
02:50, lördags morgon eller natt kanske man ska säga, men det var då klockan ringde & vi begav oss till Örkelljunga för att tävla NW TSM klass 2 & ja jag kan väl lika väl slå ihop analysen av båda dagarna då klockan ringde vid samma tid på söndagen & vi begav oss till samma plats för ytterligare en tävlingsdag.
Men som jag sa 7 av 8 klubben har varit på turne, det blev två fantastiska tävlingsdagar, dock inget diplom men jag är lika glad för det, för denna helg har jag sett en fantastisk utveckling, hos mig & hos oss som ekipage, Loke briljerade ju såklart precis som alltid men känslan av att jag kan läsa honom på ett helt annat sätt, att vi kan sammarbeta utan känslan av att jag styr för mycket, den är fantastisk & för att inte tala om glädjen hos honom när selen kommer på & haken till linan slår emot spännet innan han får signalen för att börja jobba, ja det finns inget som slår detta. 
Två kanondagar med superroliga sökområden, stora med lång söktid på upp till 6 minuter, det är ju precis det här vi längtat efter & ja, 7 av 8, jag är jäkligt nöjd!
Att Loke vann behållarsöket under lördagen är givetvis superkul men det gick fort & jag har faktiskt lagt det här med snabba tider åt sidan, som sagt superkul & jag är jättestolt över honom men jag tycker att hetsen kring tider & placeringar har blivit alldeles för mycket. Mitt fokus ligger helt & hållet på hur vi tagit oss an sökområderna & att ta med mig erfarenheter därifrån för fortsatt utveckling. Jag säger inte att det inte hade varit kul att vinna men jag uppskattar mer när vi får utnyttja tiden & arbeta tillsammans, där linan kan arbetas ut & in, där jag kan påvisa & backa undan, där han med hela sitt kroppsspråk säger "morsan här är den" eller "här är den inte"
Att jag inte längre bryr mig om det om tider är nog även för att jag kan höra besvikelse hos vissa medtävlande & ibland även en viss ilska över "hur långsam" deras hund är eller "hur dåligt det gick" innan man börjar skylla på det ena & det andra istället för att ta det med en klackspark, le & säga "äch, det var inte vår dag idag" & istället antackna för sig själv -> dags att börja träna i ösregn, för det var just ösregn vi hade mestadels av lördagen & jag ska säga att jag är superdålig på att träna i regn, jag vet att vi borde men det blir nästan aldrig av. Många skyllde på vädret & var det inte vädret så var det något annat & det är väl okej, så länge man inte skyller på hunden, man bör istället ta med sig det & börja träna i just regn om hunden blir påverkad av det & givetvis även för att doftbilden blir annorlunda men kanske även det här med långa söktider & stora områden då det faktisk bara kommer trappas upp, speciellt om man siktar på klass 3, för då kommer söktiderna definitivt se annorlunda ut.
Jag är också en tävlings människa & jag kan bli skitsur, MEN bara på mig själv, för när jag blir så sur då vet jag att det är något jag gjort fel & absolut inte Loke eller Ymer. Alltså det jag vill få sagt är att det är VI som väljer att tävla, det är VI som tar med våra hundar på diverse påhitt & det innebär ju att det dessutom är VI som är förberedda på vad som komma skall, våra hundar är våra medpassagerare, våra team medlemmar & jag kan med hela mitt hjärta säga att de alltid gör sitt bästa utefter de förutsättningar de har för dagen, efter hur dagsformen är, hur omgivningarna ser ut & mycket mer. Det jag vill säga är att det gör mig ledsen att höra hur besviken man kan bli på sin bästa vän, samtidigt som individen står bredvid med en bedjande blick om mattes bekräftelse om kärlek & en bit köttbulle. 
Men nog om det, det sista jag vill säga är att det är ingen ide att komma till mig & prata om hur dålig man är eller hur dålig ens hund är, Jag väljer att efter varje tävling anteckna i mitt huvud:
- 3 bra saker som min hund gjorde
- 3 bra saker som jag gjorde
- 3 saker som vi behöver jobba vidare med
I mina huvudanteckningar finns inget som heter dåligt eller kasst, vi är ett team & det är vi tillsammans & när alla bitarna sitter på plats kombinerat med en liten gnutta tur, ja då vet jag att vi står där med våra diplom i handen.
Förutom tävlande så blev det dessutom ett litet mini firande längs med vägen då vår älskade underbara lilla Ymer fyllde hela två år under söndagen, Happy Meal till grabbarna innan vi tog oss hemåt & avrundade söndagen med hela familjen på soffan, på onsdag blir det kalas & givetvis pinata.
Vill ni se mer av grabbarnas vardag gå då in på instagram & @teamchocolateboys
Vi önskar er en härlig start på veckan med solsken, köttbullar & kärlek!
 

Läs hela inlägget »

Vilken helg!

Ibland går det inte hela vägen men det går jäkligt bra ändå & vi har haft en helt fantastisk helg på resande fot med två dagars tävling, övernattning på Kroppefjäll, härliga promenader & såklart frukost i sängen, för både två & fyrbent.
Idag var det Lokes tur att tävla, min stora älskade björn, min stjärna, han som gör allt & lite till med hög motivation, glädje & kärlek till alla som kommer in i hans zon, oavsett om det är 1 eller 100 meter ifrån, för i Lokes värld till skillnad från lilla Y så är alla här för hans skull & är det något Loke är duktig på så är det att ge tillbaka & överösa alla med kärlek, värme & bjuda in till hans värld som som står för gemenskap, för i Lokes värld får alla vara med, stora som små.
Han är enkelheten själv, killen som skulle ta på sig ett par platåskor om jag så bad, han som delar med sig av sitt köttben till alla som vill smaka, grabben som tar sig an utmaningar utan att ens reflektera kring omgivningarna, han bara gör & jag följer efter.
3 av 4 på dagens TEM NW1 Inomhus & vem kunde tro att lillebror skulle hamna i TEM ledning?
Superfina sök, härlig känsla & riktigt kul får summera dagens tävling & jag kan inte vara annat än nöjd för som sagt, ibland går det inte hela vägen men det går jäkligt bra ändå & oavsett så har jag min älskade brunbjörn vid min sida & det är precis samma kille när jag går ut från söket som när jag går in.
Älskade Loke!
Tusen tack till alla härliga vänner i Nose Work familjen, gamla som nya för en fantastiskt trevlig helg med många härliga skratt & den fina gemenskap som vi alltid har.
& tack även till min man, för tro det eller ej, det finns en tredje man i mitt liv, även om han väldigt sällan syns till, får av min tid eller prioriteras på samma sätt som L & Y så är jag väldigt tacksam att jag har honom & denna helg åkte han med utan att jag erbjöd varken köttbullar eller prinskorv som belöning.
Det blev en mysig helg för hela familjen helt enkelt!❤️
Innan jag avslutar helt vill jag såklart gratta alla våra Nose Work vänner därute då det trillar in det ena fantastiska resultatet efter det andra, allt från härliga känslor till diplom & upplyft men på tal om känslor så vill jag rikta den största grattiskramen till våran Karin & hennes Lillan som igår tävlade & det med en magisk känsla & ett riktigt lyckorus vilket jag vill dela med mig utav.
Se video i kommentarerna på vår fb sida

loading...
Läs hela inlägget »

Diplom, Upplyft & Utmärkelse för 4 SSE
Idag är jag inte bara lycklig & stolt, jag är dessutom rörd.
Min älskade ”Y”nika underbara lilla Y, denna lilla pralin som gett mig gråa hår i förtid, som fått mig att tänka så långt utanför boxen som det bara går, killen med lika mycket känslor inuti som utanpå, han som tydligt berättar om vi ska gå höger eller vänster, om vi ska ta stora eller små steg, oftast väldigt väldigt små men så idag tar han ett jättekliv & jag gör som vanligt, hänger med på hans resa, stöttar & peppar, ger kärlek & köttbullar vilket resulterar i Diplom NW1 TEM Inomhus & därmed uppflyttade till NW2 men inte nog med det, idag var vår dag & jag är alldeles rörd när jag skriver att vi fått 4 SSE & en Utmärkelse!
Jag är så glad i denna kille, jag älskar honom så det gör ont. Så många gånger vi vänt på tävlingsplats när han förmedlat att det inte känns helt rätt, så många gånger som jag fått förklara mig om varför min labrador haft gult band & varför jag utsätter honom för tävling. Så många gånger som jag känt ”gör jag rätt” & idag fick jag äntligen svar på min fråga.
Genom små små steg, en utmaning i taget både till vardags men likaså vid träning & tävling, alltid på Ymers vilkor så har vi idag varit & tävlat i hos Maria & Nose Work Dalsland med världens bästa känsla.
Ymer har minglat, hängt med andra hundar (på avstånd) utan minsta reaktion, han har varit obrydd. Ögonen har glittrat & han har gjort sitt yttersta i söken även om det då & då behövs ett ”pep talk” där vi samlar ihop oss, klappar om, berömmer & startar på nytt.
Stolt kanske bara är förnamnet, för jag kan inte beskriva känslan.
Jag är så tacksam denna lilla brunbjörnsfis som lärt mig så otroligt mycket om hundägarskap & skillnaden på individer & personlighetstyper, om ångest & oro, om glädje & överslag men framförallt om ovillkorlig kärlek.
Tusen tack Maria för en fantastisk tävlingsdag & tack till både dig & Ann-Louise som sprider sån fantastisk glädje & värme inför varje sök.
Stort Grattis även till alla våra vänner som tävlat under dagen, många delmål som bockats av, välförtjänta diplom & fina resultat.
Nu ligger lillebror steget före storebror så vi får se om de ligger lika igen efter morgondagens tävling.

Läs hela inlägget »

Vi har under måndag & tisdag arrangerat två officiella Nose Work tävlingar, något som vi gjort två gånger i månaden sedan september 2019.

Vi har verkligen haft jättekul & det är fantastiska att få träffa & se alla ekipage arbeta tillsammans, att få dela glädjen men likaså peppa när nervositeten slår på & det är dags att in i söket.
Men, så hände något under måndagen som har gett ringar på vattnet, onödigt många ringar på vattnet & jag kommer inte att svara på några fler mail, jag kommer istället skriva från hjärtat & stå upp, inte bara för mig som företagare & arrangör utan även för övriga instruktörer, arrangörer & domare som kämpar & sliter för att vi ska få träna & tävla.
Jag heter för er som inte vet Michaela, jag har sedan 2015 drivit verksamheten Hubbe’s Hundkurser som från början hette Hubbe’s Hunddagis, ett litet företag som är mer än bara ett företag, jag lägger hela min själ i min verksamhet. Företagets namn är tillägnat min första egna hund Hubbe, en fantastisk pojk som var så mycket mer än bara min första hund, han räddade dessutom mitt liv, så Hubbe’s Hundkurser är högst personligt för mig.
Jag strävar alltid efter gemenskap & glädje när man kommer till mig med målet att de som besöker Hubbe’s ska känna sig som hjältar eller världsstjärnor när de återvänder hem.
Som instruktör skulle jag först vilja säga att jag inte är bättre än någon annan, snarare tvärt om, jag lär & utvecklas hela tiden, vilket jag tycker är fantastiskt & en del av resan & det är tack vare alla er som kommer till mig & tränar.
För i ärlighetens namn, hur kul hade det varit att vara världsbäst på allt? Känns som det skulle bli ganska fyrkantigt & tråkigt, eller hur?
Så vad jag skulle vilja säga är att vart ni än åker på kurs, ha ett öppet sinne, prova de övningar som ges, se om det passar dig & din hund, analysera, kanske finns det delar som hjälper er i träning men framför allt, tänk på att vara ödmjuk till alla de instruktörer som lägger sin själ i att instruera & sprida glädje för att vi ska kunna träna sena kvällar & helger.
Jag blir ledsen av att höra att man varit där & där & det var si & så, för då förstår jag att det sägs samma om mig.
Självklart ska man få tycka & tänka men låt andra bilda sig en egen uppfattning & som sagt plocka med det som passar er, alltid finns det något & skulle det mot förmodan inte finnas något så har ni iallafall hittat några gömmor under kursen & vovve är glad ändå?
Som instruktör får ofta höra att jag lever lyxliv som kan ha med mina hundar på jobbet & träna samtidigt, men i ärlighetens namn så är det väldigt sällan som grabbarna är med, då hade de fått ligga i bilen timma efter timma för att när kurserna är slut återvända hem då jag är allt för trött för att kunna ge dem de 110% de förtjänar.
Så jag liksom många andra instruktörer lever inget lyxliv, jag tjänar inte mer än någon annan, jag arbetar som anställd i mitt bolag & tar ut en lön precis som de flesta i vårt avlånga land.
Nu för att återgå till måndagens tävling, som flera månader innan börjar planeras, anmälningar ska tas emot, bokning av lokaler ska göras, det ska iordningställas, startlistor & pm ska ut, mail ska besvaras & mycket mer innan vi når tävlingsdagen som för oss som arrangörer är belöningen efter alla förberedelser.
Roliga sökområden, fantastiska domare, stämningen är på topp. tävlingen drar igång & liksom solen står opp en molnfri dag drog stormen in & det blev en klurig dag, inga diplom delades ut & diskussionerna & mailen börjar trilla in.
Jag förstår att man vill finna svar på varför det blev så svårt som det blev, jag förstår att man blir besviken men vad jag inte förstår är när man ska hitta syndabockar.
Jag har varit på flertalet klass 2 tävlingar där inget diplom delats ut & då kommer kommentarer som ”för svårt” ”hydrolatet” ”fel i bedömning” osv.
Jag har även varit på klass 2 tävlingar där det delats ut 20 diplom varav 40 startande & då säger man ”för lätt” ”gömmorna var som klass 1” osv.
Jag tycker detta är fruktansvärt orättvist både mot de medtävlande men även mot våra domare som gör sitt bästa när de placerar ut gömmor.
I måndags gick det inte hela vägen, men det var ett flertal ekipage som var jätte stolta & glada över sin prestation & då ska de inte behöva tryckas ner av kommentarer som ”hade hydrolatet varit okej hade ni säkert fått diplom”.
Lika orättvist är det mot de 20 som tog diplom vid annan tävling, ett diplom som de är stolta över, så vi kan väl försöka glädjas med varandra istället?
Som jag skrev ovan, självklart har man rätt att vara besviken men hur hade det sett ut om vi alltid lyckades? Då sker ingen utveckling så vitt jag vet & ibland så är det faktiskt bättre att släppa & gå vidare istället för att analysera sönder sig själv, sin motivation & glädje.
Sen gäller det bedömning av gömmor, har man synpunkter på det så hjälper det inte att maila mig i efterhand, jag kommer hänvisa till snwk:s regelverk men jag tycker att vi ska vara ödmjuka mot våra domare som går upp i ottan för att sedan komma hem sent på kvällen där min lillebrors veckopeng var högre om vi ska slå ut på alla de timmar de tillägnar i bil samt ståendes med protokollen i hand & inte nog med det, de står ute, i ur & skur med viljan att glädja oss & ge en rättvis bedömning oavsett om det tar oss hela vägen eller ej.
Vad gäller bedömningen oåtkomlig eller spot on gömma, man får fel om hunden kan ta sig hela vägen fram till gömman & markerar för långt ifrån, man får även fel om man säger ”markerat, oåtkomlig låg” & det visar sig vara en oåtkomlig hög. Men detta är återigen inget jag kan bedöma som arrangör.
Sen har vi kommentarer som ”du måste dra in storkovan nu när ni arrangerar så mycket tävlingar”
Alltså suck, snälla ni som tror detta, arrangera en tävling & återkom.
Att arrangera tävlingar tar tid från ordinarie arbete dvs dagar av inkomst, så om jag räknar med de dagarna jag skulle gjort annat går vi förlust på tävlingarna & detta kan vi gladeligen visa kalkyler på för de som tror annat.
Jag förstår att när man sitter i soffan ser 480:- * 40 = 19 200:- men då ska ni veta att det är utgifter på detta som bl.a.
-Ansökningsavgift
-Avgift till snwk för registrering av tävling
-Arvode & reseersättning domare
-Boende till domare
-Frukost/lunch/dryck till samtliga som hjälper till
-Hyra lokaler
-Inköp rosetter/priser
-Som företagare skatt/moms
-Övrig post, dvs patroner skrivare, ev behållare, kartonger osv
Så tävlingarna genererar alltså inte i att vi kan ta ut någon lön på de dagar som faktiskt kräver mest förarbete som efterarbete för att inte tala om tävlingsdagen.
Nu vill jag inte att detta ska bli något bittert inlägg men jag tycker att vi ska tänka oss för innan vi säger saker som kan påverka andra negativt. Jag ser mig som en positiv person, jag vill som sagt dela & förmedla glädje, jag vill skapa gemenskap där alla är lika värda.
Jag gör alltid mitt yttersta för att ni ska få de bästa förutsättningarna med spännande & utmanande miljöer & jag vet att det är fler med mig som kämpar på samma sätt.
Vi på Hubbe’s har beslutat att de tävlingar som efter ansökan blivit godkända är de sista vi arrangerar under våren 2020 & vi önskar såklart alla varmt välkomna att anmäla när klockan är slagen men sen kommer det bli en paus.
Vi vill såklart tacka alla domare & våra vänner som ställer upp & hjälper till för att tävlingar ska vara genomförbara, ni är fantastiska allihop!
Sist men inte minst, hydrolatet som blivit så omtalat är samma hydrolatet som användes under tisdagens tävling, det användes även under onsdagens tematräffar & såklart användes det även under decembertävlingarna & då visade det sig bli ett gäng diplom, så att säga att vi har dåliga hydrolat kommer inte ge träningen någon vidareutveckling.
Självklart satte vi nosen emot hydrolatet för en extra koll & vi är flera som kan understryka att det luktar både eukalyptus & lagerblad.
Vill man ha sin egna flaska med samma batchnummer så finns det hos oss på Hubbe’s.
För att avrunda så vill jag rikta ett stort tack till instruktörer, arrangörer, domare för det fantastiska jobb ni gör & givetvis till alla positiva & glada medtävlande för den glädje & värme ni sprider.
//Michaela

Läs hela inlägget »

I helgen var vi på äventyr, ett äventyr som slutade med att Ymer vann den största av alla vinster & det handlar varken om placeringar, pokaler eller rosetter, det är större än så.
Fredag eftermiddag, vi packar in hela familjen i bilen för en road trip ner mot Skåne där vi ska övernatta för att slippa gå upp 02:00 & bege oss till tävlingen lördagen därpå. Under vår resa ner hinner vi stanna till för att köpa fredagsmys innan vi tar oss hela vägen till Nordic Camping Röstånga där vi hyrt stuga för natten. 
Efter att vi kastat in väskorna tog vi en tur runt området & runt en sjö, vilken camping, vilken natur, hit kommer vi definitivt att återvända.
Väl inne i stugan, fram med fredagsmys åt både två & fyrbent innan det var dags att lägga huvudet på kudden.
Lördag morgon, klockan ringer 05:30, upp & hoppa, ut med gänget, upp med Jimmie & efter det ett snabbt städ av stugan innan vi begav oss till tävlingsplatsen för dagen.
Som många av er vet är Ymer min "Y"nika kille, en kille med världens absolut största hjärta men med känslor som ibland sitter mer utanpå än inuti, allt som Ymer gör är till 100%, är man glad är man glad, är man busig så busar man, har man åsikter så hörs det osv, men återigen, en liten kille i en stor kropp med världens absolut största hjära. 
Detta betyder ju att jag har fått lära mig att tänka annorlunda när han är med & om
det är han som ska tävla jämförelsevis med om det enbart är Loke som är med.
Det betyder att man parkerar så långt ut som möjligt där han kan få lugn & ro, där det är så lite rörelse som möjligt runtom bilen osv & givetvis så ställde vi oss längst
bort med bildens ända mot skogen utan mölighet för någon att passera bakom.
Ymer kunde dock se ekipage som passerade framför bilen &tur var väl det för det är redan här vår magiska dag startar, inte en reaktion.
Ymer sitter i bilen utan att reagera över huvud taget, inte ett skall, inte ett morr, han är chill, så chill att han lägger sig ner & sover, allt som hörs är tre hundars
djupa andetag, jag kan inte med ord beskriva känslan & hur mycket jag värdesätter denna upplevelse.
Vidare mot banvandring, fantastiska områden i slottsmiljö, denna gång en TEM klass 1 utomhus, stora öppna ytor & väntplatser med långt avstånd vilket bara det skapar en fantastisk miljö, inte bara för Ymer, jag personligen tycker det är en fördel även för Loke om han hade tävlat, då har vi möjlighet att gå in i vår lilla bubbla innan start, utan att bli störda.
Ymer går in & gör 4 fantastiska sök av 4 möjliga men resultatet blev 75p av 100 möjliga då tiden han gå ut, men återigen han sökte som aldrig förut, så fantastiskt fint vilket ledde till 3 SSE & jag kan inte vara annat än stolt över honom fast egentligen så hade det inte spelat någon roll om vi så bommat & nollat hela tävlingen för det som skedde från bilen, runtom områdena är större än ett diplom eller den största vinsten vi någonsin kommer ta.
Ymer har under hela denna dag varit som vilken annan liten individ som helst, han har kollat av området, tittat på de andra ekipagen när de passerar, vissa passerat så nära att man skulle tro att han haft någon typ av åsikt men icke, hela hans energi var förändra, lugn, harmonisk & dagen har bara medfört positiva intryck vilket i sin tur gör Ymer till vinnare.
Det som berör mig är när man går ut från sista söket, andra frågar hur det gått, jag svarar, hur bra som helst, ler så varenda tandrad syns samtidigt som man då hör "Grattis till Diplom" & jag svarar att nä, diplom blev det inget & i samma stund kommer ett ringande "ååå nej, va tråkigt att åka så långt & inte ta diplom".
Jag förstår att man kan tycka så, att det är mycket pengar, resa, boende, tävling, mat osv men jag ser på det som ett äventyr för hela familjen, vi får vara tillsammans, vi upplever & får se fantastiska platser i vårt avlånga land samtidig som vi får hänga med andra Nose Work nördar & möjighet till personlig utveckling för både två & fyrbenta.
Självklart tävlar vi också med strävan efter Diplom för som jag tidigare sagt så tävlar jag för att träna, utan tävling hade jag blivit lat, genom tävling sätter jag mina/våra mål men för Ymers del handlar det just nu inte om att ta diplom utan att vara trygg i tävlingsmiljö & äntligen känner jag att vi kommit ett par steg framåt.
Han har lärt mig hur jag ska göra & vara för att hjälpa honom & efter flera positiva upplevelser är vi äntligen här.
Under denna helg har både jag & Ymer vuxit med flera centimeter, jag behöver inte oroa mig som jag faktiskt gjort över honom, sakta men säkert går det åt rätt håll & Ymer har som sagt fått möjligheten att hälsa på avstånd, kolla av läget hos de andra & bara vara den Ymer så som vi känner honom, varken utåtagerande eller gul & det gör ju honom till en vinnare, han har vunnit det största pris av alla.
Jag vet egentligen inte vad jag vill säga med detta eller jo, jag vill såklart hyla min lilla Y, denna lilla brunbjörn som varit helt olik det vi faktiskt ville ha när vi skaffade en labrador till & jag minns såväl när Jimmie sa "Vi skulle ha en Loke till & fick en piraya" & jag har nog aldrig varit så glad & tacksam att det blev just denna lilla brunbjörnspiraya som flytta hem till oss. Under två år har han lärt mig så otroligt mycket mer än jag någonsin hoppats på, vi har två labradorer, med helt skilda personligheter & åsikter, säger Loke höger så tar Ymer vänster osv vilket i sin tur lett till peronlig utveckling för samtliga i familjen & jag kan knappt bärga mej inför den dagen brunbjörn nummer tre står på trappan redo att röra om i grytan & lära oss allt ha kan om livet tillsammans med världens absolut bästa storebröder.

Så till alla er som är ute & tävlar, även om ni inte tar diplom så har ni säkert fått med er massa andra positiva erfarenheter, kanske var det ett sök där ni briljera som aldrig förr, du såg hur din hund jobbade med vinden för att markera gömman eller också så hade ni bara en helt underbar dag tillsammans & det är just det jag vill att ni ska ta med er, fokusera på alla positiva delar från små till stora & samla dem i er
egna lilla bank, för det är mer värt en något annat.

Efter avslutad tävling tog vi oss såklart till

Läs hela inlägget »

Loke älskar mig men Ymer behöver mig, ja så är det & jag ska försöka förklara vad jag menar med det.
Igår var jag ledsen, idag är jag jätte ledsen, jag svek min bästa vän, min bästa vän som behöver mig, som litar på mig & föväntar sig att jag gör det bästa för honom oavsett vad vi står inför.
Ymer är min unika lilla kille med speciella behov, han är den mest kärleksfulla idivid jag träffat med ett stort behov av närhet & uppmärksamhet, utifrån sett kan han uppfattas som självständig, modig, intensiv & något brötig vilket jag förstår men i denna lilla kille finns inget som heter modig, han är i själva verket väldigt osäker, modet har kommit från en lååång resa med många positiva upplevelser, flera kilon köttbullar & härliga möten, där han får lov att supa in omgivningarna & möta nya utmaningar i takt med att han växt & lärt sig att det är okej "morsan ser till att inget händer mig"
Under 1 1/2 år har vi tagit små små steg framåt, vi har provat oss fram & kommit fram till att vi utesluter kurser där vi sitter gruppvis eller är flera hundar samtidigt, det funkar inte, oavsett hur mycket hänsyn & förståelse de andra ekipagen visar så blir det en allt för svår & trång miljö för honom & där har lägerhelger blivit räddningen när vi har ute en & en hund eller han har möjlighet att gå undan emellanåt, privatektioner är det absolut bästa men jag tror såklart på att utveckling sker genom att sakta men säkert, med fickan full av köttbullar, möta sina rädslor för att på så sätt växa & stärka sig själv som individ & självklart genom träning med våra vänner där Ymer själv fått välja vilka han vill hänga med eller ej, för det är så det är, oavsett hur snäll en annan hund är så är det Ymer som väljer om det funkar & det måste jag acceptera. Med Ymer har jag verkligen fått omvärdera saker & ting, jag måste alltid tänka för jag handlar & planera dagen oavsett vad vi ska göra & jag har nog aldrig lärt mig så otroligt mycket som jag gjort tillsammans med honom. 1 + 1 är inte alltid 2 med en Ymer om man säger så, ibland är 1 + 1 3954?!
Givetvis fick Ymer redan som valp bli en NW hund, det är ju världens roligaste hunsport & tack vare NW:n har han vuxit flera cm i självförtroendet, så otroligt mycket att miljön vid tävling har varit helt okej då han emellan det som kan verka lite läskigt gått in & briljerat i söken, det skrämmande i omgivningarna utanför har alltså minskat i takt med att han fått gå in & göra något han tycker han är bäst på & vi har alltid lämnat tävlingar/träningar med en underbar känsla där han känt sig som Batman & jag som Robin, men så hände något. 
För ett tag sedan blev Ymer överrumplad & påhoppad av en annan hund, jag var lika oförberedd som honom, hunden dök upp från ingenstans & det blev kaos, utan att gå in för mycket på själva händelsen så har vi efter det återgått till ruta 0 minus 10 steg bakom det, vi har gått från att jag kände, det är dags at ta bort det gula bandet till att bli tvärgula. Ymer har börjat reagera på allt! 
Hur ska vi nu ta oss ur det här? Min tanke var att nu backar vi bandet, sagt & gjort, men inte viste jag att det skulle bli så illa att gårdagen slutade med att tårarna sprutade & min ända känsla var att jag har svikit min hund, min bästa vän, han som behöver mig mer än någon annan. 
För skillnaden mellan Loke & Ymer är att båda älskar mig såklart & Loke behöver mig givetvis också men han är trygg i sig själv & alla miljöer, han är positivt inställd till alla mäniskor & djur, han är självständig & tycker att det ä helt okej att hänga med andra, att vara ensam hemma för han är så säker på att jag kommer hem & att jag finns där. Ymer däremot, han behöver ingen annan, så är det, det är verkligen han & jag så när jag säger Loke älskar mig men Ymer behöver mig så är det precis så det är. 
Men för att återgå så slutade helgen som vi sett fram emot i tårar & jag har bara mig själv att skylla. 
Lördag åkte vi till örkelljunga, det var dags för Ymer att debutera i klass 2 & vi började dagen med en lång promenad, han fick bada & bara var lilla Y medans vi strosa runt i skogen. Sen blevdet anmälan, banvandring & tävlingen drog igång & jag märkte redan när vi började gå mot väntplatsen att han var påverkad, det var en lugn miljö, helt perfekt upplagt för träning men kanske inte tävling för Ymers del, han blev helt slut bara av att supa in omgivningarna. Så resultatmässigt vår absolut sämsta dag men samtidigt kände jag att nä, vi hade den allra bästa av dagar, för vi gick därifrån med goa uppleveler & erfarenheter, dagen var fantastisk, med fantastisk kritik av goa Linda som dömde för dagen & Ymer gick som sagt därifrån riktigt trött men med en härlig känsla & var jag var mest nöjd med var vår underbara team känsla som dessutom gav ett SSE när jag valde att bryta helt & hållet i utomhussöket då jag såg att han är färdig, det finns ingen energi kvar, han kämpa tack vare den "will to please" hund han är men vem är jag om jag pressar honom att söka vidare.  Så totalt 40 poäng, 2 SSE, 1 felmarkering & bäst av allt goa känslor.
Vi åker hem, trötta, nöjda & glada & det är då vi beslutar att vi efteranmäler till en tävling dagen därpå, såhär i efterhand känner jag bara "jävla idiot, varför gjorde du det?" 
Men tanken var eftersom Loke inte kunde vara med under söndagen & Ymer behöver fler härliga dagar som dessa så kan vi åka utan några planer på diplom osv, vi skulle se det som träning & fortsätta jobba på de underbara känslorna. 
Söndagen kommer & vi åker först för att möta upp Anna & podda, givetvis om härliga känslor & hur viktigt det är, ja ni kan ju höra själva, det var verkligen fantastiska känslor & därsatt jag helt ovetande om att jag snart skulle åka hem i tårar.
Väl på plats så inser jag ganska snabbt att miljön är tuff, men Ymer är nöjd i bilen, det är lugnt, vi anmäler, går banvandring & jag uppmärksammar för min grupp att min hund är gul & behöver extra avstånd, bestämmer mig att ge dagen en chans då områderna var riktigt kul, domarna är toppen & arrangemanget var riktigt bra annordnat i mitt tycke, så om jag glömmer säga det, tusen tack till SBK Göteborgsavdelningen & även till Sara som gav Ymer en härlig upplevelse innan vi valde att stryka oss.
Men påväg ner till första söket, trotts att jag uppmärksammat om gul hund så finns det "nötter", egotrippade "nötter" som varken visar hänsyn eller respekterar andra hundar oavsett gula band eller ej & det är givetvis en sån person som ska ställa till det såpas mycket att Ymer inte ens tar köttbullar, DET HÄNDER ALDRIG, han blir stressad, men jag får med honom, bryter beteendet & med hjälp av Anna & arrangörer så lotsas vi in i första söket men det var som om att lilla Y inte var med mig, jag höll en ny hund i kopplet. Som jag skrev ovan så har han alltid vuxit av att komma till träningar & tävlingar, när han får gå in & arbeta är det som om allt annat står still, tiden står still & sen i samband med träff/markering så kommer superhjältekänslorna & stoltheten, men igår fick vi tyvärr inte uppleva det över huvud taget & jag valde helt enkelt att bryta & strök oss helt där & då,jag ville bara ut därifrån, krama Ymer, be om förlåtelse för nu hade jag gått för långt, Nose Worken är hans grej, hans superhjälte grej & inte ett enda diplom i världen är värt att han ska utsättas för något han inte mäktar med på detta sätt, bara för att jag egoistiskt nog tycker det är kul att tävla.
För mig är det en självklarhet att alla hundar ska få vara med & tävla, oavsett om man är gul eller ej & jag tror att de flesta håller med & jag vill även tacka från botten av mitt hjärta till alla er som faktiskt visar hänsyn, det är så otroligt mycket mer värt än vad många kanske förstår. Men till er som anser att ni äger världen & att ett tvåmeterskoppel på hunden innebär att man kan göra precis som man vill, fy skäms!
Vi strök oss i vilket fall, gick till bilen & Ymer är super stressad, det är dags att åka men jag kommer inte långt innan han börjar gny & jag förstår att något är fel, stannar bilen & hans mage har slått ut totalt, han är så stressad & jag brister ut i gråt samtidigt som Ymer försöker hitta någonstans att gå på toa.
Det blev en lång färd hem, med ångest & skuldkänslor som svämmar över innan vi möts av vår lilla flock på uppfarten, där både Loke, Diva & Jimmie stod & tog emot oss. Ymer var överlycklig, jag kände mig lättnad, äntligen var vi hemma & det blev en avslappnad kväll i trädgården, Ymer mår bra, jag mår bra men fy vilken ågren.
Så vad har jag lärt mig utav detta? På Ymers bekostnad så har jag nu insett att vi måste backa bandet ännu mer, vi får helt enkelt börja om från noll, vi lägger allt vad tävling heter åt sidan & lägger fokus på träning med härliga känslor men framförallt har jag lärt mig att lyssna på magkänslan & speciellt på Ymer, känns det inte rätt så är det förmodligen inte rätt & istället för att efteranmäla stanna upp & njuta av den fantastiska känsla vi har där & då, låta honom omfamna & pausa dagen därpå.
Att känna att man behandlat sin bästa vän orättvist är verkligen fruktansvärt, för det är vad hundrana är, de är mina allra bästa vänner, de är mina barn, vi är en familj & det är precis det vi vi i huvudsak vill fortsätta vara jag vill aldrig någonsin igen känna att jag skulle ha utnyttjat Ymer eller någon av de andra som ett redskap för framgång eller någon hobby, tvärt om, de är min framgång i livet för utan dem hade jag inte levt idag & det är jag dem så tacksam för & när det kommer till hobby så är det något vi gör tillsammans som tex Nose Work, vandringar & allt därtill, att ligga hemma på soffan, grilla en hamburgare & tugga ben i trädgården, ja det är vi i vardagen, som vilken familj som helst.
 

Läs hela inlägget »

Idag för en vecka sedan nästan exakt på minuten klev vi innanför dörrarna, vi var hemma, efter en 122 mils resa från vår tripp till Piteå, en resa som vi mer än gärna vill göra igen men då med mer tid att åka runt & njuta mer av omgivningarna, där det finns mer tid att stanna upp längs med vägen & se allt det vackra som finns omkring oss.
Dag nr 1 i Piteå, många & långa promenader, helt underbart, naturen är magisk & bäst av allt, du kan gå hur långt som helst utan att möta en kotte & det är precis det jag kallar för återhämtning, när man går in i sin egna bubbla med sina bästa vänner, hör fåglarna kvittra, solen lyser & tacksamheten infinner sig.
Men resan till Piteå handlade ju inte om semester & ledighet, vi åkte ju trotts allt för att jobba & under torsdagskvällen dukade vi upp fika, satte på projektorn & jag tog ton för att föreläsa om livet som ex  missbrukare & hur man går vidare, att hita drivkraften & livsglädjen samt vilken betydelse hundarna har i mitt liv.
Jag är så tacksam er som kom & lyssna, vilket gäng & vilket intresse, jag har nog aldrig fått så otroligt många raka & ärliga frågor samt fått höra om era egna erfarenheter av missbrukets baksida på ett eller annat sätt. Så tack från botten av mitt hjärta & stort tack till Emma som fixat & donat & gjort detta möjligt!
Efter avslutad föreläsning var det som luften gick ur mig, vi plocka undan & åkte hem, rasta grabbarna & gick in i vår lilla stuga där vi stod & tjuvkika lite när Emma gick fram & tillbaka på gården för att släppa in hästarna för kvällen samtidigt som hennes son, hundar, hönor & katter cirkulerade runt dem vilket får mig att sakna hästlivet något enormt. Att bara få snosa & känna doften av häst får mig att drömma tillbaka till åren i stallet samtidigt som jag är så nöjd & tillfreds med det liv jag lever idag, att skaffa häst när jag bor på en ö, nä, det funkar inte, då vill jag bo tillsammans med hästarna på en gård igen.
Det blev fredag morgon & klockan slog 05:00, där låg vi klarvakna i sängen & tänkte "jaha, vad ska vi göra nu?" så upp med telefonen, googla vandringsleder piteå & vi begav oss till Fårö efter ett snabbt stopp på Cirkel K för att köpa kaffe. 
Det blev en lång härlig promenad, återigen helt ensamma med naturen, solen sken, fåglarna kvittra & rätt som det var kunde vi under denna varma majdag passera en hög med snö, skitballt tyckte såklart grabbarna. 
När vi var påväg tillbaka passerade vi ett litet smultronställe & första tanken var såklart att här måste vi Nose Worka, så ut med några gömmor & vi fick till några riktigt bra sök, mitt i skogen, oåtkomligt, närliggande, problemlösning m.m 
Tiden ticka på & det var dags att bege sig tillbaka, det var ju trotts allt fredag & kvällens After Dog Work med Nose Work skulle förberedas. Det blev en tur till Pite för att handla samtidigt passade vi på att kika in i Emmas fantastiska lokaler på Pite Hundsim innan vi tog oss hemåt, tände grillen & välkomnade kvällens ekipage.
Det blev en härlig kväll hamburgare, pitepallt, nose work snack & givetvis en hel del träning. Tusen tack för en fantastisk kväll, jag är så tacksam att jag fått komma. 
Så upp med handen ni som åkt 122 mil för att föreläsa & hålla kurs i Nose Work!

 

Läs hela inlägget »

Taken var att jag skulle sätta mig ner & fortsätta berätta om vår Piteå resa men det får vänta tills i morgon då jag känner att det är dags att prata lite allvar däremellan & denna gång om psykisk ohälsa, något som tyvärr växer i dagens sammhälle samtidigt som resurserna stryps till både samtalsterapi så som hos psykolog eller kbt när det i själva verket kanske är det som behövs, även om det inte löser bakomliggande orsak så är det iallafall någon som lyssnar & kan vägleda framåt & på så sätt har vi kommit en bit på vägen, ryggsäcken börjar bli lättare.
Samtidigt om resurserna till samtal stryps så ser man en enorm ökning av olika preparat där psykisk ohälsa spelar roll så som ångest, oro, depression m.m & det är precis där jag själv befinner mig, med en väntetid på ca 2 år till samtalsterapi, trotts att det med stora bokstäver står TRAUMATISERAD på remissen & när jag pratar med vårdcentralen säger de "ja, fast du är väl inte självmordsbenägen" alltså nä, det är jag inte men jag är för första gången i mitt liv redo att börja ta hand om mig själv på riktigt & ja då får man en sjukskrivning som säger "gå hem & vila lite & ta dessa tabletter" 
Det funkar inte riktigt så, jag kan inte sitta hemma, jag mår bra av att vara aktiv & hade läkaren dessutom läst min journal så hade de inte gett ig några tabletter med tanke på min bakgrund då självmedicinering samt att övermedicinera är något som ja vad ska jag kalla det "ligger mig varmt om hjärtat"
Sjukskriven har jag varit, men inga tabletter, för jag har turen som hittat mitt sätt att läka, mitt sätt att hantera min ångest & det är via hundarna, de är min räddning som jag tidigare skrivit om. 
Men nu till sak, för detta handlar inte om att ta på sig någon offerkofta utan om att göra skillnad då Öckerö kommun är en av de kommuner som strypt resurserna till hjälp vid psykisk ohälsa, oavsett ålder, vilket för mig känns helt ursäkta uttrycket "fucked up" 
Därför kommer vi på Hubbe's tillsammans med Hönö Motorklubb att anordna en Nose Work cup där överskottet oavortat kommer gå till föreningar i kommunen som jobbar med bla ungdomar med psykiskohälsa.
Det spelar ingen roll vem du är, om det är hundar du brinner för eller motorer du vill meka med så har du rätt att må bra, att känna dig sedd men framförallt hörd. 
Det finns så otroligt mycket att säga men jag tänker avrunda med ett citat & hoppas på att så många som möjligt vill vara med & bidra till detta ändamål för tillsammans kan vi göra skillnad.

"Det syns inte utanpå hur det känns inuti"

För mer info samt anmälan till cupen klicka här
 

Läs hela inlägget »

Ena stunden är man i Piteå, 122 mil hemifrån för att nästa stund vara tillbaka i soffan med kaffekoppen i handen samtidigt som man tittar ut över trädgården där hundarna går & lullar.
Vilken resa vi haft & precis som rubriken säger så är det inte målet i sig som är det viktiga, för mig är det hela resan, från det att vi sätter oss i bilen tills dess att vi är hemma igen, flera dagar senare & jag kommer börja med att berätta om just resan, naturen & de intryck som infunnit sig längs med landsvägar & motorvägar i vårt avlånga land.
Tisdag morgon, vi steg upp i tid, precis som vanligt, gick ut i bergen för att sedan packa bil & bege oss norrut med flera stop på vägen för att slutligen landa i Hudiksvall där vi checka in för några timmars sömn innan vi begav oss vidare dagen därpå. Känslan när jag låste dörren hemma var en skräckblandad förtjusning, alltså vilket äventyr det skulle bli, bara jag & grabbarna genom sverige men samtidigt ska jag inte sticka under stolen att katastroftankarna spökade från & till "tänk om något händer & jag är 122 mil hemifrån" eller "tänk om bilen går sönder mitt i urskogarna bland björnarna, vad gör jag då" 
Men väl i bilen begav vi oss norrut med första stopp i Mariestad där vi luncha & tog en kortare promenad längs med porlande vatten & fantastisk natur innan vi begav oss vidare mätta i magen med go musig som strömade ut genom högtalarna & jag måste berätta för er att jag kommit på mig själv med att bara sitta & le vid flera tillfällen. Jag njuter verkligen bara av att se våra vackra vyer när vi glider genom kommun efter kommun, by efter by, även de sista milen då allt som kunde skådas var en stor variation av olika träd. Jag blir så inspirerad & får så otroligt mycket energi av naturen & vid just denna resa har vi mest bara glidit förbi ala smultronställen som vi nu satt upp på vår bucket list av platser vi ska besöka.
Nästa stop blev i Tärnsjö där vi tog en lång härlig promenad i naturreservatet, återigen med ett leende på läpparna, vi kan gå & g & gå, utan att möta en kotte & det kanske låter konstigt men det är precis det jag älskar med naturen, promenader & att få vara ute, det är bara vi & inget annat betyder någonting just där & då, det är för mig magi.
Efter en härlig promenad där känslan att sätta sig i bilen igen när man bara ville stanna kvar där & då så begav vi oss mot Hudiksvall där vi cheka in på ett jätte mysigt världshus, givetvis hundvänligt med fina rum & fantastisk service. 
Det bleb en kortare kissrunda & kvällsmat, sen så sov vi allihop & vi sov riktigt gott fram till kl 05:00 då den alarmlösa klockan i oss allihop sa att det var dags att stiga upp & bege sig iväg. 
Med en färdig plan på vandringsled i närheten för morgonpromenaden tog vi kaffet med oss i bilen & tackade för oss.
Återigen,  naturen, jag, vi älskar det & det blev ca en timma i skogen innan vi satte av de sista 7 timarna mot Piteå, givetvis med stop på vägen, ett av dem blev vid Indalsälvens delta & älgsand naturreservat & jag måste bara säga att har ni vägarna örbi, se till att stanna där. Förutom naturen & vandringsleden så var det ett perfekt tillfälle att slänga ut några gömmor, ja givetvis måste man ju passa på att Nose Worka längs med vägen & här måste jag ju även tillägga att det är en del av varför Nose Worken är så fantastisk, du kan ta med dig denna träningsform & sport varsomhelst!
Väl på vägen igen tog vi oss de sista timmarna mot Piteå & Hortlax där en liten stuga på en hästgård med katter, höns & naturen som granne stod & vänta på oss. 
Hur hade vi det då under våra dagar i Pite? Ja, det får ni vänta med tills i morgon, jag har så mycket att berätta att det krävs ett helt eget inlägg för det. 
Men innan jag avrunar måste jag verkligen understryka hur fantastiskt fint det är i vårt avlånga land, jag har verkligen bestämt mig för att planera in & ta mig tid att upptäcka sverige genom resor & vandringar tillsammans med grabbarna men förhoppningsvis då även med resesällskap, Sofia har redan sagt ja med hela huvudet men jag hoppas kunna få med mig den tvåbenta grabben här hemma också. Redna nu har vi bestämt vilka ställen det blir, nu måste vi bara boka datum. 
Jag har fått frågan om hur grabbarna tyckte det var att åka bil så långt & jag kan med största sannorlikhet säga att de har levt som kungar båda två. Mjuka dynor bak i bilen, vatten i skålarna, goa ben, många korta bensträckare mellan de längre promenaderna som för grabbarna blev som vid varje stopp blev som att läsa ett nytt nummer av härliga hund med alla nya dofter & intryck. Att resa/bila med hund är verkligen att rekomendera om man har hundar som är trygga med att åka bil.
Nu tar vi en pause från skrivandet, dags att skicka ut kallelser inför veckans happenings, men håll tillgodo, vi berättar mer om vår resa inom kort!
 

Läs hela inlägget »

"Strukturera, planera & styr upp träningen så kommer du nå dina mål fortare" 
Detta är precis det jag fått sagt till mig men vad den här personen inte förstår är att jag är redan i mål, vi är i mål! 
Jag förstår vad hon menar men om jag frångår det som jag skulle vilja kalla enkelt, kul & lekfullt så har jag helt enkelt tappat en del av den jag är, av dem vi är som team.
Missförstå mig inte nu för jag älskar att analysera, men det gör jag gärna genom att snacka med vännen vi precis tränat med, eller den där kompisen som tycker att Nose Worken ska va så kul & lekfull som jag anser att den faktiskt är.
Jag älskar att "planera" träningen, fundera på vart vi ska sätta gömmorna om det går på fem minuter, jag tycker alltså inte om att överjobba inför ett träningspass & inte heller efter när man istället kan sätta sig ner, dricka en kopp kaffe, titta på sina bästa vänner & känna att de är nöjda, lyckliga & stolta över deras superinsats att jaga gömmor i spännande & utvecklande miljöer men det är då man kan får en sån där kommentar som ovan "vad var målet med träningen? 
Alltså, så här är det, mitt mål är att ha kul tillsammans med mina hundar oavsett vad vi gör & vad vi än gör så vill jag hålla det enkelt & lekfullt, jag tror på köttbullar, glada hejjarrop & att skämma bort dem & jag förlitar mig helt på att det kommer ta oss framåt, även om det tar längre tid för självklart har vi som mål att ta oss till klass 3, men vi har inte heller brottom & jag är inte heller personen som kan strukturera, planera & lägga fokus på en sak i taget, jag gillar att ta saker & ting som det kommer, jag gillar att hålla det enkelt. 
Nu vill jag bara understryka att det inte är något som helst fel att anteckna, analysera & skriva ner träningen utan det jag vill få fram är att vi alla är olika & att vi tack vare våra olikheter kan lära utav varandra. Någonstans önskar jag att jag kunde skriva ner en plan, precis som jag gör som instruktör, men privat är jag den ADHD person som jag är, vilket betyder att om det finns någon som helst struktur så finns den i mitt huvud. 
Häromdagen träffade vi några av våra vänner för att träna & vad jag älskar med dem är att de är precis som vi, det är enkelt & vi gör det enkelt. Det innebär inte att vi sätter ut "enkla" gömmor men vi lägger inte heller jätte stor värdering i hur de är utsatta, det handlar mer om "här hade varit spännande att sätta en gömma, vi testar & ser vad som händer" Det handlar även om att utnyttja miljön vi har runt oss som vid detta tillfälle, bryggor, gallertrappor m.m
Va vi kan se efter varje hund kört är att tack vare den entusiasm, glädje & iver hundarna har när de ska få jobba så tar de sin an även det som kan kännas lite läskigt, ibland med stöttning men mestadels helt på egen tass & att det är ren & skär arbetslycka från det att startsignalg ges tills dess att sista gömman är funnen.
Vad vill jag då få sagt med det här? 
Jo, sluta krångla till det, tänk inte för mycket, ibland behöver vi bara packa ryggsäcken med köttbullar, gå ut & träna i all enkelhet utan någon som helst plan eller med någon som helst typ av slutanalys, allt vi behöver göra är att vara här & nu med våra bästa vänner & jag kan lova att utvecklingen sker ändå!

Läs hela inlägget »

Det är återigen måndag & vi lämnar en händelserik vecka bakom oss där våren äntligen kommit för att stanna & förutom att det dessutom var påsk ledigt förra helgen så har vi hunnit med att träna, tävla, åka på turne i vårt avlånga land & som pricken över it så har lilla Y dessutom fyllt år.
Påskhelgen inleddes med Påsknosen på Hubbe's där vi fick se otroligt många fina uppvisningar under fyra behållarsök i klass 1 & 2, givetvis med temat påsk vilket i sin tur skapade lite extra pirr i magen när de tvåbenta insåg att påskäggen förmodligen skulle börja flytta på sig. 
När vi sedan inledde påsken gör vi givetvis det med bravu & grabbarna klädde ut sig till påskgubbe & påskkärring, helt bedårande & urgulligt, givetvis fylldes deras korgar till bredden med godsaker när de gick från hus till hus för att önska glad påsk. 
Nja, nu skoja jag bara, vi påska endast för de närmsta men korgen blev proppfull men snacks, vilket är det viktigaste för två glada & gottesugna labradorer.
Förutom firande har det varit en fantastisk tävlingsvecka för 7 av 8 klubben, ja den berömda klubben borde utse oss till ordförande, för här lär vi stanna. 
Missförstå mig inte nu, för samtidigt som jag skriver detta så har jag ett stort brett leende på läpparna, mina pojkar är fantastiska, det har helt enkelt inte varit vår tur att ta ett klass 2 diplom ännu, men vad Loke hunnit göra under veckan var att knipa det sista diplomet i TEM Behållare & dessutom med vinst i ett av momenten, vilket ledde till att han nu är uppflyttad till klass 2 även där, hejja stora björn!
TEM tävlingen gick som en dans, har egentligen inte så mycket att säga om det mer än att vi hade goa känslor genom hela söken & fina markeringar, helt utan krafs, vilket har blivit ett litet "extra plus i kanten" då & då. 
Fredagen innebar sedan vilodag eller det är väl synd att säga, vi har faktiskt börjat springa 4-5km på mornarna tillsammans med Sofia då vi NU PÅ FREDAG ska upp till Stockholm för övernattning & delta i Muddy Paws, givetvis kommer vi komma tillbaka till det när det närmar sig, men förutom löpning så innebar fredagen vilodag för grabbarna medans jag fick äran att hänga med ett underbart After Dog Work gäng på Hubbe's där vi tuggade på godsaker, drack gott & träna Nose Work.
02:50, lördags morgon eller natt kanske man ska säga, men det var då klockan ringde & vi begav oss till Örkelljunga för att tävla NW TSM klass 2 & ja jag kan väl lika väl slå ihop analysen av båda dagarna då klockan ringde vid samma tid på söndagen & vi begav oss till samma plats för ytterligare en tävlingsdag.
Men som jag sa 7 av 8 klubben har varit på turne, det blev två fantastiska tävlingsdagar, dock inget diplom men jag är lika glad för det, för denna helg har jag sett en fantastisk utveckling, hos mig & hos oss som ekipage, Loke briljerade ju såklart precis som alltid men känslan av att jag kan läsa honom på ett helt annat sätt, att vi kan sammarbeta utan känslan av att jag styr för mycket, den är fantastisk & för att inte tala om glädjen hos honom när selen kommer på & haken till linan slår emot spännet innan han får signalen för att börja jobba, ja det finns inget som slår detta. 
Två kanondagar med superroliga sökområden, stora med lång söktid på upp till 6 minuter, det är ju precis det här vi längtat efter & ja, 7 av 8, jag är jäkligt nöjd!
Att Loke vann behållarsöket under lördagen är givetvis superkul men det gick fort & jag har faktiskt lagt det här med snabba tider åt sidan, som sagt superkul & jag är jättestolt över honom men jag tycker att hetsen kring tider & placeringar har blivit alldeles för mycket. Mitt fokus ligger helt & hållet på hur vi tagit oss an sökområderna & att ta med mig erfarenheter därifrån för fortsatt utveckling. Jag säger inte att det inte hade varit kul att vinna men jag uppskattar mer när vi får utnyttja tiden & arbeta tillsammans, där linan kan arbetas ut & in, där jag kan påvisa & backa undan, där han med hela sitt kroppsspråk säger "morsan här är den" eller "här är den inte"
Att jag inte längre bryr mig om det om tider är nog även för att jag kan höra besvikelse hos vissa medtävlande & ibland även en viss ilska över "hur långsam" deras hund är eller "hur dåligt det gick" innan man börjar skylla på det ena & det andra istället för att ta det med en klackspark, le & säga "äch, det var inte vår dag idag" & istället antackna för sig själv -> dags att börja träna i ösregn, för det var just ösregn vi hade mestadels av lördagen & jag ska säga att jag är superdålig på att träna i regn, jag vet att vi borde men det blir nästan aldrig av. Många skyllde på vädret & var det inte vädret så var det något annat & det är väl okej, så länge man inte skyller på hunden, man bör istället ta med sig det & börja träna i just regn om hunden blir påverkad av det & givetvis även för att doftbilden blir annorlunda men kanske även det här med långa söktider & stora områden då det faktisk bara kommer trappas upp, speciellt om man siktar på klass 3, för då kommer söktiderna definitivt se annorlunda ut.
Jag är också en tävlings människa & jag kan bli skitsur, MEN bara på mig själv, för när jag blir så sur då vet jag att det är något jag gjort fel & absolut inte Loke eller Ymer. Alltså det jag vill få sagt är att det är VI som väljer att tävla, det är VI som tar med våra hundar på diverse påhitt & det innebär ju att det dessutom är VI som är förberedda på vad som komma skall, våra hundar är våra medpassagerare, våra team medlemmar & jag kan med hela mitt hjärta säga att de alltid gör sitt bästa utefter de förutsättningar de har för dagen, efter hur dagsformen är, hur omgivningarna ser ut & mycket mer. Det jag vill säga är att det gör mig ledsen att höra hur besviken man kan bli på sin bästa vän, samtidigt som individen står bredvid med en bedjande blick om mattes bekräftelse om kärlek & en bit köttbulle. 
Men nog om det, det sista jag vill säga är att det är ingen ide att komma till mig & prata om hur dålig man är eller hur dålig ens hund är, Jag väljer att efter varje tävling anteckna i mitt huvud:
- 3 bra saker som min hund gjorde
- 3 bra saker som jag gjorde
- 3 saker som vi behöver jobba vidare med
I mina huvudanteckningar finns inget som heter dåligt eller kasst, vi är ett team & det är vi tillsammans & när alla bitarna sitter på plats kombinerat med en liten gnutta tur, ja då vet jag att vi står där med våra diplom i handen.
Förutom tävlande så blev det dessutom ett litet mini firande längs med vägen då vår älskade underbara lilla Ymer fyllde hela två år under söndagen, Happy Meal till grabbarna innan vi tog oss hemåt & avrundade söndagen med hela familjen på soffan, på onsdag blir det kalas & givetvis pinata.
Vill ni se mer av grabbarnas vardag gå då in på instagram & @teamchocolateboys
Vi önskar er en härlig start på veckan med solsken, köttbullar & kärlek!
 

Läs hela inlägget »


Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

Etiketter