Rityta 1-s

Gästblogg: Halli Hallå från Esther & Anna

Tänkte ge mig på att summera tiden sen vi hördes sist…

DEBUT- gjorde vår debut i NW2 ute på Hubbes. Och vilken debut av oss båda!!!
Var faktiskt inte nervös in till inomhussöket- var köket ute i huset där det spökar… om man tror på sånt.
Lät gul styra och hon gjorde en fantastisk analys över tröskeln fram och tillbaka och smack- markering. Jag blev så glad att jag skrek färdig och sprang ut och höll på att riva med mig halva inredningen.
Behållare, sååå noggrann och systematisk. 25p

Lite vila emellan till nästa sök, lite för länge för Esthers bästa- något JAG verkligen måste tänka kring framöver!
Fordon, ett fynd men jobbade på fint och jag valde att säga färdig för att inte ta slut och få fram en felmarkering.
Över till ett stoooort utomhusområde, gul inleder jättefint och jobbar på, ser att hon är i något doftmoln men orken att utreda finns inte. Är så galet nöjd med henne så när hon är i sökmode så säger jag färdig och tokbelönar för en GRYM insats!!!!

Dagen efter dags för nästa tävling NW2.
Behållare först, klockren felmarkering.
Inomhus, jobbar självständigt och hittar en halvhög efter ett sååå fint utredande.
Utomhus, hon hittade- men matte vågade inte för hon släppte och jag var rädd att de va ngt annat som va intressant där..
Sen jobbade lilla gul på hela låååånga söktiden, klättrade i områden som var läskiga! Så när vi kom till fordon var orken slut, men ett fynd! Sen valde jag att säga färdig.

Summering av detta; NW2 är något heeeelt annat än NW1!!!
Galet roligt och utvecklande men också såååå svårt!!
Nya miljöer och större sök.

Var på en TEM inomhus, gör två riktigt fina sök inledningsvis.
Efter en ”trappincident” där matte fick bära upp 29 kg gul.. så satte sig
hjärnspökena i huvet på mig!
När vi går in i sök 3 har jag upplevelsen att Esther inte jobbar alls utan bara går runt, jag börjar babbla- och gulan går mer å mer in i ”will to please” och jag mer eller mindre tvingar fram en markering som jag VET är fel, men reptilhjärnan säger markerat.
Som tur är har jag min vapendragare med mig som filmar- för på filmen ser jag ju att Esther söker superfint av området tills JAG börjar få panik och låser mig, och vips slutar hon och går och tittar på mig för att få hjälp. Jag hade känslan av att vi va där inne i eeeevigheter. Så va definitivt INTE fallet.
Så en viktig lärdom- sluta babbla och låt bästa gul jobba ifred!!!

Nu ska vi in i en TRÄNA period till skillnad från sensommarens tävlingsperiod där vi tävlat mer än tränat..

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Etikettmoln