Rityta 1-s

Gästblogg: Debut i klass 2 med lärdom tankar & funderingar

Freja och jag har haft en tävlingsperiod med flera TEM1 och debut i TSM2, en period som gett oss många lärdomar, tankar och funderingar. Förberedelser med att packa väskan, ta fram rätt saker, sele, godis i massor, vatten, silverduk m.m. Freja fullkomligt älskar detta och förväntan är skyhög. Inte sällan samåker vi med våra träningsvänner och Freja flyger ut som en kanonkula och studsar upp i bilen och är redo för att åka.
Väl på tävlingsplatsen bygger vi vår bubbla, våra rutiner och vanor, att vara i tid för ordentlig rastning, lukta av sig, tomsök, lek och bus för att sen varva ner, hitta vår kemi.
Men det är också här mina stora grubblerier börjar. Som jag tidigare skrev så älskar Freja nosework, att få dundra in i ett sökområde och få använda sin suveräna nos, att söka högt och lågt, att finna "skatten" är bland det bästa hon vet...
Men den stress som byggs upp av all hennes förväntan är den bara positiv? Eller kan den eskalera och bli negativ för henne?
För mig handlar det just nu mycket om HUR jag kan hjälpa henne på bästa sätt att hantera den förväntan och därmed stress som kommer inför tävlingsstart. Det allra viktigaste är att hon mår bra när hon får göra det hon älskar allra mest.

Vi jobbar på vår "bubbla" med rutiner som jag tror mig fungera för oss, vi lägger till, drar ifrån, ändrar, förlänger vissa delar och kortar ner andra. När vi nu fick möjligheten att delta i flera tävlingar under en period kom jag till insikt i vikten av att lyssna på våra behov och vad som är viktigt för oss, att jag tar ansvar och skapar de bästa förutsättningarna för Freja! Det är min skyldighet! Att vi oavsett startordning har rätt till vår tid och våra rutiner inför söken, eller som en domare sa till mig "alla har betalt lika mycket för att få starta så ni har lika stor rätt till er tid som andra".
Detta är något jag måste jobba med, har väldigt lätt att lyssna och ta hänsyn till andra, vad de tycker och tänker.
Jag har den hund jag har, vi är det team vi är och det är bara vi, Freja och jag som kan göra vår grej.

Jag ska lita mer på henne och låta henne få göra sina sök. Hon är en Ferrari, söker i ett rasande tempo och det går ofta väldigt fort, för fort! Men hon är doftsäker och hon söker med glädje och entusiasm, när hon får göra sin grej och jag följer henne så blir det oftast väldigt bra. Ofta använder jag det jag hör och ser av andra när jag skapar min målbild och ibland glömmer jag bort att fråga Freja om hon håller med om den målbild jag har skapat åt oss.
Vi ska ju jobba tillsammans!
För det bästa jag vet är när vi efter vår perfekta uppladdning går förväntansfulla och ivriga, men med ett lugn inombords, in mot sökområdet och Freja får göra det hon älskar allra mest. Den lycka vi känner där och då, är mitt lyckopiller! Den glada studsboll som gör känguruhopp ut från sökområdet fullkomligt älskar jag! Och det gör att alla sök gör oss till vinnare!
Förra helgen var vi iväg med vänner, övernatta, umgicks, skratta, tävla, motiverade, inspirerade och blev inspirerade och hitta vår bubbla!
Jag känner mig redan som en vinnare, vilken rikedom att få göra allt detta tillsammans med den man älskar så mycket!

Kram Ulle & Freja

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Etikettmoln