Rityta 1-s

Gästblogg: Från Lydnad till Nose Work

För exakt 1 år och 3 dagar sedan förlorade jag min bästa vän, Miloo.
Det är den absolut största sorg jag haft och fortfarande har, det går inte en dag utan att jag tänker på honom och jag kan inte prata om honom utan att tårarna kommer. Man älskar alla sina djur men vissa får en större plats i ens hjärta så är det bara.

Jag tränade och tävlade lydnad med Miloo.
Vi åkte land och rike runt för att träna för dom bästa.
Anteckningsboken var med överallt, jag planerade innan träning, skrev stödord under träningen och sammanfattade efter träningen……..många böcker blev det.
Miloo var en Bordercollie, man skulle ju liksom ha det om man ville slåss med dom bästa i toppen, hur svårt kan det vara tänkte jag.
Jag slet mitt hår varje dag i ett år, ringde mina träningskompisar och frågade vad jag gjorde för fel, jag fick liksom ingen kontakt med honom –överlev första året så blir det bättre, fick jag till svar. Vi överlevde och jag bokade in lektioner för olika instruktörer, tränade i stort sett varje ledig stund.

Problemet som jag ser det är att många tror att man skaffar en lyxbil när man skaffar en bc. Såååå så fel dom har. I lydnaden tränar man millimeterprecision, hundens position, fart, gripande mm.
Gör man fel för många gånger lär sig hunden det och det kan vara svårt att lära om speciellt med en bc.
Miloo var en fantastisk hund som ville vara mig till lags, han ställde upp på allt jag bad honom om samtidigt som han var en svår hund att träna, otroligt het och galen. Moment som var lite långsamma tex fjärrdirigering var inte alls lika roliga som moment med fart.
Lyckan att få springa ut och krascha in i vittringspinnarna så dom flög var det bästa. Konstigt nog kom han alltid in med rätt pinne oavsett om det legat 6 pinnar eller 30 dock var det ju inte så momentet skulle se ut så det var bara att försöka klura ut hur jag skulle få honom att behålla den otroliga farten men bromsa i tid och göra ett fint gripande.

Då jag har en stor familj och är egenföretagare hade jag ofta svårt att få tiden och gå ihop men samtidigt behövde jag något eget, inte bara vara mamma och jobba, då var ju hundintresset perfekt och min familj har alltid stöttat mig i det.
Man kan ju träna hund på olika nivåer och jag förstår att inte alla vill eller kan lägga ner så mycket tid som jag gjorde men det gav mig så otroligt mycket tillbaka.
Jag åkte även runt och tittade på mycket tävlingar och vid en rankingtävling förra våren fick jag mig en riktig tankeställare.
På startlistan var det i stort sett bara bc, vi satt på läktaren och titta och givetvis var pennan och boken med. Jag vill poängtera att det är inget fel i hur man är eller hur man förbereder sig , man måste få göra det som känns bäst för en själv.
Det jag vill komma till är att många ekipage i toppen är otroligt proffsiga man har liksom ett team runt sig, proffsiga kläder, det filmas mm mm.
I slutet av tävlingen kommer det in en äldre dam med en liten hund, en udda ras som jag inte vet rasen på men hon hade smutsiga jeans och en trasig flanellskjorta på sig och givetvis stack detta ekipage ut.
Tävlingen hon genomförde var något utav det häftigaste jag sett.

Så kom då dagen då min bästa vän fick somna in, han blev sjuk och jag var tvungen att fatta ett beslut. Miloo hann precis fylla 7 år, vi skulle ju haft minst 7 fina år kvar. Jag blev helt knäckt, jag grät och jag grät och till slut sa min man –så här kan vi inte ha det, du måste skaffa en ny hund.
Jag började fundera, vill jag ens träna hund mer och vilken ras för det ända jag visste var att det skulle inte bli en ny bc. Jag har alltid älskat frallor, mopsar och Boston så till slut hittade jag en uppfödare utanför Kungälv.
Sagt och gjort, jag åkte dit och hälsade på jag kunde ju inget om rasen.
Å där var hon Always Extra Ordinary Lilly……men i mina ögan var hon en Qlura.

Qlura flyttade hem till oss när hon var 9 veckor, jag hade ont i magen när vi skulle hämta henne, vad gav jag mig in på, fixar jag det här……men vilken solstråle.
Dock har vi inte hittat det riktiga suget att träna lydnad utan vi har fastnat för nosework.
Det är ett helt annat sätt att träna och tänka och vi bara älskar det.

Skulle kunna skriva hur mycket som helst men vi är ju bara i starten av en förhoppningsvis lång karriär så Tack för denna gång och på återseende…….

Ulrika & Qlura

Tusen tack för ett superfint blogginlägg Ulrika & Qlura & stort Grattis!
Må hända att ni är i startgropparna men igår klara ni doftprovet & med era abitioner, mål & framförallt sunda träningstänk så kommer ni komma hur långt som helst!
Jag/Vi är sjukt stolta över er!

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Etikettmoln