Rityta 1-s

Jag ser dig, jag hör dig, jag älskar dig Lilla Y

En del av er har säkert läst om gårdagens äventyr med Lilla Y på våra sociala medier, tyvärr är textraderna begränsade, jag har ju liksom som vanligt hur mycket som helst att skriva om dagen men framförallt om känslan & om upplevesen.
Jag vill även förtydliga några rader gällande mig själv & vem jag är som tävlingsmänniska & vem jag är som person då det går hand i hand & en stor anledning till varför jag inte bryr mig speciellt mycket om placeringar eller diplom OM inte känslan är den rätta. Självklart är det Diplom vi eftersträvar, målbilden är att komma vidare MEN det är inte det viktigaste.
För mig är tävling så mycket mer än att bara gå in & göra några sök, det är helheten, från det att vi lämnar hemmet tills dess att vi kommer hem.
Jag ser till dagsform, jag ser till omgivning, jag ser till väder & vind, jag ser till möjlighet att koppla av i bil, få ett fin start vid väntplats, ja ni vet allt ska klaffa & vi ska vara ett. 
Jag ser till min teamkamrat, jag ser till mig själv & jag ser även till oss som team & för oss handlar det om att gå in & göra så gott vi kan efter de förutsättningarna vi har för dagen, att ha kul, att glädjas tillsammans genom ett motiverat sök & oavsett funna gömmor eller ej känna oss som Batman & Robin när vi går därifrån.

Men det är faktiskt djupare än så, det finns en liten tävlingsdjävul i mig & i ärlighetens namn så är jag personen som tävlar för att träna, hade vi inte tävlat hade vi inte heller tränat, då hade vi hängt mest i skogen, käkat blåbär, tittat på ekorrar & bara varit, inget fel i det men vi vill ju såklart tävla men då ska det vara utan press, utan stress & helt på vår nivå.
Hela min uppväxt har jag kännt att jag aldrig räcker till, att jag aldrig kan uppnå vad de runtomking mig förväntat sig av mig. Hela min uppväxt har jag kämpat bara för att få höra att jag är duktig, hela min uppväxt har jag känt att jag aldrig räcker till, att alla andra är bättre & därför pressat mig själv så hårt att det ledde till en större katastrof  än jag räknat med. 

Därför är det för mig så otroligt viktigt att inte stirra mig blint på resultat, att inte gämföra mig, mina hundar eller vårt team med andra. 
Därför är det så otroligt viktigt för mig inte bara som hundmamma & teamkamrat utan även som instruktör att alltid förespråka GLÄDJEN & att komma ihåg att precis som vi är olika är våra hundar olika, vi kan inte jämföra men vi kan träna, tävla, glädjas & vi kan inspireras utav varandra!
Jag kommer aldrig lägga den press på mina hundar som jag själv haft, jag kommer inte heller lägga press på mig själv. 
Jag är inte den som analyserar speciellt mycket, jag är inte heller den som bryr mig så mycket när det blir fel, jag tar med mig vad jag upplevt & vad jag såg & lägger det som en anteckning i bakhuvudet för att träna vidare på.
Jag använder inte klocka i klass tre sök, jag går enbart på känsla men med det sagt känner jag att jag börjar sväva iväg från Lilla Y:s upplevelse men jag vill samtidigt nå ut med budskapet att det är okej att göra olika, det är okej att vara olika & framförallt att vi inte får sätta så mycket press på oss själva att nose worken ellervilken sport som helst slutar vara kul för att vi stirrar oss blint på tävlingsresultatet utan istället till helhetsbilden & upplevelsen.

Åter till lilla Y & här kommer en något längre version av morgonens inlägg.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Min lilla har blivit så stor, han har mognat & vi har blivit tightare än någonsin.
Resan har varit lång, resan har inneburit många tandagnissel, träningsplaner & tävlingsplaner med små små delmål, så små delmål så det bara handlade om att åka till tävlingsplats, gå ut ur bilen, se sig omkring, käka några köttbullar & sen åka hem igen.
Resan har inneburit många anmälningar med ett enda mål, att lilla Y ska känna sig trygg i miljön även utanför sökområdena & igår under resan hem brast jag ut i gråt, jag är så stolt över min lilla underbara busiga björn, han som även kallas Mr åsiktsbank då han vet precis hur saker & ting ska gå tillväga, han som gärna går höger när andra går vänster, han som älskar att arbeta men som kan uppleva världen som en läskig plats & de som rör sig i den som rymdvarelser från mars. 
Men det är även han som är så full av kärlek från nos till svanstipp med en "will to please" som inte är av denna värld att han hade gått emot sig själv om jag så bad om det (vilket jag inte gör) & genom att se honom som den individ han är, efter behov & dagsform där humör kan vända på en femöring så har han äntligen blivit mer tillfreds på nya platser & litar fullt ut på att jag tar hand om världen & att han kan fokusera på att bara vara den han är & det är en överväldigande känsla.

Många har frågat varför jag väljer att tävla med Y om han är så osäker & svaret på den frågan är ganska komplex & tar lång tid att besvara, den är inte heller helt enkel men jag tror inte på att utesluta någon eller att "låsa in" någon, jag tror på att möta sina rädslor små steg i taget & på samma sätt som vi tar små små steg framåt så utmanar vi i samma takt men på den  ivå som passar individen & för Y har utamningen varit omgivningarna utanför söket & söket i sig en vinst, en superhjälte upplevelse som hjälp honom att ta några kliv i en läskig värld för att strax därpå få gå in i ett område där ha blir tilldelad en uppgift som är iså högmotiverande att en bomb hade kunnat sprängas & han hade inget hört.
Vi har använt nose worken & tävlingarna som ett sätt att möta rädslor & utmana på samma gång men alltid på hans nivå & igår kom kvittot, efter 3 år med tusenlappar i anmälningsavgifter & många mil i bilen med mål att bara komma till tävling, samla positiva erfarenheter, göra ett sök & sen åka hem, resor som m¨ånga kallar onödigt & bortkastade pengar medans jag kallar det livsviktigt & nödvändigt.
Gårdagen är ett kvitto på att jag gjort honom rättvisa i våra ”baby steps” & igår var vi på tävling, trygga, självsäkra, obrydda omgivning & med en fantastisk motivation sök efter sök vilket resulterade i

Totalvinnare
1:a Inomhussök
2:a Fordonsök
1:a Utomhussök

Vår första TSM NW2 på nästan ett år då jag valt TEM 1:or för att jobba vidare med helhetsbilden, inte lika långa söktider & endast en gömma att hitta samtidigt som vi lade mest fokus på omgivningarna. Först var jag Batman & han Robin, nu är det tvärt om, Y är Batman & min största idol & hjälte!

Jag brukar som sagt aldrig bry mig om placeringar men idag gör jag det då det är ett bevis på att aldrig ge upp men framförallt att man med fokus på GLÄDJE & med överväldigande KÄRLEK & RESPEKT för varje individ kan ta sig hela vägen till stjärnorna & det är dit vi ska, det må ta 3 år till men tillsammans kan vi göra vad som helst, på vårt sätt, i vår takt & jag är så tacksam!

Jag är även så otroligt tacksam & vill passa på att tacka ALLA som på ett eller annat sätt varit med & är med på lilla Y:s resa & hjälper inte bara honom utan även mig att skapa så positiva minnesbilder som möjlig, som tipsar & kommer med smarta ideer, som tar honom på rätt sätt även de dagar lilla Mr Åsiktsbank vaknat på fel sida så tack för att ni förstår denna lilla individ i dess stora kropp.
Tack till alla team kamrater & vänner & tack såklart till Loke som är världens bästa storebror & Ymers absolut största idol.

Älskade lilla Y!

 

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln