Rityta 1-s

Det är såhär det ska kännas!

Det är såhär det ska kännas, det är som att hitta hem, här kommer vi växa & utvecklas tillsammans, jag & min stora kärlek.

Solen stiger inte längre när vi tar vår morgonpromenad, det är mörkt & reflexvästen är framme men trotts mörkret kan jag tyda texten på L & Y:s halsband som lyder
”Eat, Play, Love” samtidigt som jag ser Lokes mjuka rörelser framåt, en svans som rör sig i takt med rumpan från sida till sida & ”oj hoppsan, där kom ett löv, det måste jag undersöka” innan han fortsätter framåt med lätta steg medans lillebror vid sidan av har en helt annan hållning, rakt fram med bestämda steg, här finns inget som kan störa vår lilla projektil, jag älskar verkligen deras olikheter lika mycket som deras likheter, jag älskar dem, jag älskar oss & jag känner mig privilegierad att få dela min vardag med min stora & lilla kärlek, två guldhundar i osynliga superhjälte capear men idag ska det handla om min stora kärlek, min Loke.

Utan förutfattade meningar, med öppet sinne & en stor termos med kaffe begav vi oss igår till Örkelljunga för att debutera i TSM NW3 & jag hade verkligen inga förväntningar alls, känslan var verkligen bara att samla erfarenheter & göra så gott vi kan med ett enda mål, inga felmarkeringar.

Dags för behållarsök, regnet öser ner, vi står vid starten, snackar lite med varandra, får en blöt puss & sen kör vi, inte där, inte där, inte där heller men här, HÄR är den.
Efter lite puffande & en fast frys stod det klart att vi gjort vår första felmarkering för dagen men vet ni vad, det här var det sista söket vi gjorde efter en lång dag med magisk känsla & med ett enda mål, inga felmarkeringar.
Äsch, inget att haka upp sig på.
Av behållarsöket fick jag med så otroligt mycket information, allt från hur han påverkas av min position till att han kan göra jäkligt snygga frysmarkeringar utan ett enda krafs, helt klart värt en köttbulle även det, han är ju dessutom urgullig.

Men för att återgå till resterande sök som började med ett STORT utomhussök på 7 min & känslan precis innan start var, jag tror jag måste spy, samtidigt som jag hade bestämt mig för att låta klocka ligga kvar i bilen & bara gå in & göra vår grej, han bestämmer & jag guidar när det går för fort.
Fasiken, jag känner mig som en stjärna med honom, en gömma funnen med tydlig markering, intresse på andra ställen, kanske var det oåtkomligt, kanske var det störning, oavsett valde jag att gå vidare & han visa inget intresse tillbaka.
Paus för pepp mitt i område & efter en stund kom signalen 30 sekunder kvar, vi jobbar, jobbar & jobbar, säger färdig & det med dunder & brak.
Kanske missade vi gömmor, kanske släppte vi gömmor & vi han definitivt inte ta alla bänkrader MEN vi var i vårt esse, vi var ett team, känslan var magisk under 6 minuter & 43 sekunders söktid.

Vidare till sök två som bestod av 3 vad jag nu minns som släpvagnar från någon typ av militärfordon samt en stor grävmaskin, total söktid 4 min.
Planen här, ett varv åt varje håll runt varje fordon & vi höll oss till plan, Loke är magisk, han är så bra, två funna gömmor någonstans på de tre första fordona innan vi begav oss till grävmaskinen där jag börja peppa lite mer, han var trött & jag tog istället beslutet att säga färdig trotts att vi hade halva fordonet kvar.
Men känslan, KÄNSLAN, att få göra detta med honom, att inget veta om någonting, att befinna sig i en bubbla & leva på vår teamkänsla, att vi gjort så gott vi kan på vårt sätt & att sedan bli uppmärksammas av domare & publik med kommentarer som ”Det ni har är speciellt & unikt” samt ”Vilket otroligt band ni har till varandra, det syns att ni gör det med glädje” vilket är ord som betyder mer än något annat, för det är precis så det är & nummer ett oavsett målbild.

Med glädjeskutt & magisk känsla hoppa vi in i bilen för att ta oss till nästa plats där vi som ovan nämnt gjort tidernas snyggaste frys & felmarkering men ack så värt en köttbulle så tog vi oss innan dess an ett inomhussök som heter duga. STORT STORT STORT, 8 min 30 sek, vi jobbade 8 min & 13 sek & över lag även här en grym känsla, lite intresse på vissa ställen men inga tydliga markeringar förrän vi kom till sista rummet & där satt den, en funnen gömma, färdig, klar, ut.
Jag är så nöjd med hans sökinsats, hans fantastiska jobb & att vi tog oss igenom även inomhussöket tillsammans trotts en tydlig påverkan av en något sömning Loke så var lärdomarna många & bästa tipset & aha upplevelsen är när domaren säger ”ni har kämpat er igenom så otroligt fint, härlig pepp & energi tills du såg att han börja bli trött & gav honom en ledsen röst”
Hmmm, bästa lärdomen för dagen, jag som vanligtvis peppar, startar om & booztar, men med handen på hjärtat så har jag gjort detta förut, om det går hand i tass med att vi båda är trötta är kanske en orsak men nu är det bara boozt & poppig röst som gäller!

Men för att summera så vet ju ni som känner mig att jag inte bryr mig speciellt mycket om placeringar eller tider, jag utgår endast ifrån oss, mig & Loke, vår känsla & vårt sätt att tävla, på samma sätt som när vi tränar, vilket är helt individuellt & som jag ser det så tävlar vi MED de andra ekipagen men mot oss själva för nya utmaningar & för vår utveckling. Samtidigt så var ju detta vår debut där jag valde bort klocka, gick på känsla & njöt av att vara i centrum med min bästa vän så ska jag vara ärlig & säga att det är en fantastisk känsla att se resultaten, ett kvitto som säger att vi är att räkna med, att vi är värdiga vår plats i klass 3, att vi hör hemma här.
Så med en 7 placering i totalen & hör & häpna en vinst i fordonssöket så vill jag åter poängtera att det handlar inte om placeringen utan som ovan nämnt om känslan att höra hemma att kunna blicka tillbaka & se vår fantastiska utveckling & känna glädje i framstegen.

Klass 3 är helt klart vår/min absolut bästa tävlingsupplevelse & jag lever som i eufori.

Vi har ingen aning om hur många gömmor som finns eller om det ens finns några, vi pratar inte om gömmor eller om söken under tävlingen med medtävlande, vi pratar om känsla & det är precis såhär jag vill ha det, negativiteten är långt bort från tävlingsplats & istället fylls vi med glädje av att ha gjort det bästa vi kan efter de förutsättningar vi har, efter dagsform, väder & vind allt vi har är här & nu.
Ja jag vet att jag är klychig må så vara men jag lever på lyckan, med vetskap att vi förmodligen missat en hel massa gömmor precis som det var en del av områdena vi inte han med men för nu så kommer jag hålla mig till vår plan, lägga klockan på hyllan, fortsätta jobba som vi gör & jag kommer inte kolla på några foton (banvandring) om vart gömmorna satt & vad vi missa, jag vill varken analysera, grubbla eller fundera & kanske är min värld lika knasig som Alice i underlandets men jag vet att det kommer en dag, då allt stämmer, när diplomet är i vår hand men till dess gör vi som vi gör, på vårt sätt, med fokus på glädje & tar med oss denna magiska känsla som vår tävlingsdebut i klass 3 gett oss.

Tusen tack till Sören,Inger, Ann-Louise, Lotta, Sofia, Marianne & alla andra både tävlande & funktionärer för en fantastisk dag tillsammans, så tacksam!


"I know we ain't perfect but with you, It's so good, and I know it's all worthy 'cause with you, It's so good.
It’s so good!"

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln