Rityta 1-s

Det måste vara fel på hydrolatet?  

Karin & Torsten åkte på sin allra första tävling för några veckor sedan, här är deras tankar om dagen.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi åkte på Torstens första Nosework tävling för någon vecka sen. Vår första tillsammans.

Torsten gjorde inte de markeringar jag ville!
Vi fick bara 50 poäng!
Vi tog inget diplom!
Torsten felmarkerade.
Vi fick 3 fel!
Hade han inte nosat så intensivt där så hade han inte lurat mig att säga markerat. Det måste varit fel på hydrolatet, han är ju faktiskt väldigt doftsäker när vi tränar hemma.
Ursäkterna och bortförklaringarna kunde varit många fler men det är långt, långt ifrån sanningen.

För det är så här:
Jag är supernöjd med vår insats! Hade det inte varit för mig (och värmen) hade han kanske fixat det.
Det var en varm förmiddag. Och framför allt så började dagen väldigt tidigt.
Men vi var i god tid och jag hade en go, lugn känsla i kroppen.

Vi gick in över vår första startlinje tillsammans, han slog på nosen och tadaaa - klar markering på första.
Sen kroknade han lite till sök två, ville inte ha vatten å var inte så brydd på godiset som hade skrapats ihop i bilen.
In i sök två, tiden gick ut, men han gjorde ett jättefint sök. Men som sagt det var varmt, och här kände jag faktiskt att vi hade varit överallt och han inte visat mer än intresse på flera ställen. Där den satt slängde han väl kanske en blick på mig men han släppte den för fort för att jag skulle kunna förstå.

Sök tre, han gick in fint, han sökte jättebra, men vi hann inte tillbaka till ett område som jag lät honom släppa när vi gick runt det ena fordonet. Det var det enda stället jag inte påvisade igen när han tog en sväng ut. Mitt fel! Å dessutom slängde jag ut mig ett markerat precis på slutsekunden = 2 fel å givetvis studsade jag bollen i sökområdet = 1 fel. Så 3 fel totalt.

Fjärde söket- så varmt det var, men han sökte tappert och fann den!!! Yaaay!!! Denna gång blev det en externbelöning i min väst som jag lagt utanför sökområdet - ALLT jag hittade i bilen som kunde vara av intresse låg i ryggfickan och han fick ta precis vad han ville och precis hur mycket han ville!
För dagens egentliga belöningar låg kvar hemma på gräsklipparen, de hade ju jag glömt där på väg till bilen i stressen till färjan.

När så sen protokollen kom på posten blev jag än gladare. Delar av kommentarerna löd:
Matte stöttar fint.
Proffsig förare som tar om när hunden tappar tråden.
Bra metodik. Hjälper hunden på ett bra sätt.

Det innebär ju att
1. All den tid jag stått och tittat på andras sök som Kursledare, domare på träningstävlingar och som tidtagare
2. De analyser jag gjort över mina egna och andras sök
3. De kommentarer, tips och trix som träningskompisar, tränare och domare gett mig och andra under träningar, kurser och tävlingar
4. De träningar vi gjort i olika miljöer
har gjort att jag tog mig an sökområdena (och att jag kunde stötta och hjälpa Torsten) på ett sätt som jag inte hade förutsättningarna att göra för Lillan när hon och jag åkte på vår första tävling.

Nu ska vi fortsätta utvecklas tillsammans. En vacker dag kanske vi får ett SSE, för tänk jag ser mer fram emot ett SSE än vårt första diplom.
Vi kommer åka på fler tävlingar, men vi kommer aldrig tävla mot någon annan
eller jämföra oss med någon annan än oss själva.

Summa sumarum
Vi fick en bra start och ett bra avslut på vår första tävling och det som hände där emellan är jättebra erfarenheter både för Torsten och mig. Vi gjorde vårt bästa och vi hade kul tillsammans! En riktig jäkla toppendag!

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln