Rityta 1-s

Sträck på dig Sofia, du är så älskad

”2020, det kommer bli vårt år!”
Ingenting blev som planerat, ingenting är som det brukar, ingenting kommer återgå till det som en gång varit men livet går vidare & vi kommer se tillbaka på livet som före & efter corona.
2020 blev inte vårt år, covid-19, en pandemi svepte över oss & det finns ingen som går vinnande ur det här men det finns de som drabbas, de som drabbas hårt, de som drabbas hårdare, de som förlorar allt & sen finns det den som inte påverkas nämnvärt.
Igår var en sorgens dag, igår stängde dagiset som jag & min bästa vän Hubbe grundade i mars 2015 & inte bara för semester, det stängde för gott.
November 2014 kom jag hem till min man & sa ”jag har sagt upp mig, jag vill starta hunddagis” & så blev det, den 1 mars 2015 välkomnade vi våra första gäster till ett litet personligt dagis där vi redan från start fick höra ”hur ska ni överleva detta?”
Men med tro på sig själv, det man gör & ett jäklar anamma så gick vi snart till ett fullsatt dagis med 50 inskrivna gäster & 20 besökande om dagen med en lång kölista på hundar som ville bli en del av gänget.
Åren gick & precis som med allt annat så förändras drömmarna, livet fortlöper med händelser som sätter saker i rullning man får ett annat perspektiv & tillslut tog jag beslutet att lämna stafettpinnen vidare.
Efter flertalet raderade mail som inte bara var opersonliga utan dessutom bara handlade om lönefråga & arbetstid så kom det där mailet jag väntat på, här var tjejen som viste att det krävs uppoffringar, dygnet runt arbete samt att man inte är högavlönad som dagisföreståndare.
Ett mail med hjärta & själ & jösses så tacksam jag är, ja ni förstår såklart att jag pratar om Sofia.
När Sofia kom på besök började jag såklart med att berätta alla fördelar med att driva dagis.
Friheten att vara egenföretagare samtidigt som det krävs så oändligt mycket mer ” osynligt” jobb vid sidan av.
Jag berätta hur mysigt det är när man hör hundarna snarka, ser dem hänga tillsammans & snacka eller att få den fantastiska dagis”barn” & fröken relationen.
Fördelarna slår nackdelarna med hästlängder för tro mig, precis som med allt annat & för alla andra så finns det nackdelar & dagiset är ett jobb vi går till, även om det är ett jobb vi brinner för.
Jag vill egentligen inte gå in på nackdelar samtidigt som jag vill lyfta fram ett par punkter jag var noga att gå igenom med Sofia.
Som jag ovan skrev, jag/vi brann för vårt yrke men att upp till tre dagar i veckan få sitta kvar minst en timma med 1-2 hundar för att någon somnat på soffan eller glömde av tiden medans man handla kändes inte bara respektlöst när vi efter 12 timmars öppet lade på ytterligare 1 timma på dagen utan ursäkt utan snarare en tråkig attityd när det på fakturan blev förseningspåslag, ett påslag baserat på tid vi förlorat med våra nära & kära, inställd kurs, försening till frissan eller vad som, en avgift som inte ens ska behöva förklaras.
Så mitt råd till Sofia var, höj avgiften!
Vad man ofta fick höra var ”jag tror jag blir sen idag, om jag inte hittar någon som kan hämta kan väl du ta med honom/henne hem så kommer jag senare?”
Återigen, att driva dagis är ett jobb som allt annat & vi tar hand om hundarna som om de vore våra egna under dagisets öppna timmar, därefter vill vi gå hem med våra egna hundar & av hänsyn & respekt till dem då de faktiskt jobbat precis som vi när de är med oss på dagis så är det inte mer än rätt att ge dem egentid i hemmet.
Jag ska i ärlighetens namn även säga att det handlar lika mycket om mig & min personlighet.
När jag jobbar är jag 100% service minded men när jag är hemma så vill jag inte bli störd, jag vill slappna av, har stor integritet & hur mycket jag än tycker om någon så vill jag inte öppna dörren för allt & alla, inget illa ment men mitt hem är min borg, mitt personliga space.
Oj vad det är dyrt är en kommentar man ofta fick & ja, det är dyrt från en hundägares perspektiv, men sätt er in i dsgisföreståndarens, börja räkna på antalet dagisgäster & intäkter för att sedan dra av utgifter så som hyra, lön/arbetsgivaravgift, försäkringar & mer därtill, då är det plus minus noll, iallafall fall för vår del då vi valt att hålla dagiset litet & personligt.
Varför skriver jag då detta?
Lite för att ge en inblick i hur det faktiskt är & vad det var som fick mig att lämna, något jag själv kunde besluta men framförallt för att detta är punkter jag kunde göra någonting åt, genom att förklara för mina kunder att hämtning är på dagis ingen annan stans eller om priset är för dyrt så finns deltidsalternativ eller så får ni helt enkelt säga upp er plats.
Men vad som inte går att förändra är det beslut som Sofia varit tvungen att ta, hon hade inget val & om det är något jag lärt mig av min tid som egenföretagare så är det att stå upp för mig själv, min personal, mina nära, för det jag tror på & anser är rätt.
Så när Sofia nu får glopord om att hon glider ut den här situationen genom att lägga ner eller varför håller hon inte bara ut så blir jag rent ut sagt förbannad & jag kommer bara säga det en gång, Sofia hade inget val!
Skrolla uppåt, vad skrev jag om gäster?
50 inskrivna, 20 om dagen, en lång kö som väntar på plats.
Sedan pandemin bröt ut, det började varslas, sägas upp & mer därtill så har intäkterna & gästerna minskat med 80% & Sofia har sedan april jobbat fram till semester & stängning utan varken företagsvinst eller lön på eget konto, hon har jobbat dubbelt med annat för att överleva.
Vi förstår, både jag & Sofia alla uppsägningar, att man inte vet när man börjar jobba eller om man blivit av med jobbet, vi förstår att man har hunden hemma när man är mammaledig & allt det där men vad vi hade hoppats på är att det varit en förståelse åt båda vägar.
Jag har stått vid sidan av, jag driver inte längre dagis men jag har sett min kollega & framförallt min bästa vän kämpa genom den sista tiden.
Vi har med professionell hjälp räknat, vänt & vridit på siffror, kollat bidrag & allt därtill men tyvärr, covid-19 slog ut öarnas enda hunddagis.
Även om året inte blev som vi önskat älskade Sofia så vill jag skrika ut så hela världen hör hur tacksam jag är för dig & för att du tog mod till dig & mailade mig.
Vi började som arbetskamrater, vidareutvecklade relationen & fann varandra i den mest magiska vänskap, ett systerskap & jag är inte bara tacksam, jag älskar dig av hela mitt hjärta, så gör även resten av min familj.
Oliwer’s kanske inte längre öppnar upp dörrarna på dagiset men allt jag vill är att du sträcker på dig, skakar av dig rövhattarna & ser dig själv i spegeln & är stolt för allt du gjort & åstadkommit.
Jag finns inte bara här för dig som vän, syster eller familj, jag kommer alltid välkomna dig som kollega & ser fram emot att lägga ut din första inbjudan till valp eller vardagslydnadskurs.
Med det sagt så vill jag tacka för min tid på dagis även om det är passé, jag vill även ta tillfället i akt & säga att ibland är det värt att tänka en extra gång innan man utrycker sig & kom ihåg, vi sitter alla i samma båt så var rädda om varandra & ta hand om er!
Nu tycker jag vi hyllar min fantastiska vän & tackar henne för en fantastisk tid & önskar henne all lycka, för det förtjänar hon!❤️

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln