Rityta 1-s

Gästblogg: Sponsorekipaget Camilla med Sonny & Milla

Hej!

Vad roligt att även vi får göra ett litet gästspel här på bloggen!
Camilla heter jag, och tillsammans med mina två hundar Sonny & Milla tränar jag mycket Nose Work. Matte Camilla är snart 28 år gammal, Sonny är nyss fyllda sju och Milla blir två i oktober. Bägge är av rasen Australian Shepherd.
 
Vi upptäckte Hubbe's förra sommaren strax efter vi börjat med NW. Min kompis Fia (som fick oss att börja med NW från första början) sa då ungefär såhär: "det finns nån tjej på Öckerö som har kurser i NW och en podd som handlar om NW. Hon har till och med gjort sök med vattenglas och i havet!". Till hösten började jag och Sonny med officiella tävlingar och i slutet av september var det dags för TEM inomhus på Hubbe's med den galna tjejen med doft i vattenglas. Allt som jag hört var sant, vi välkomnades med öppna armar direkt in i NW-familjen och efter detta har det bara blivit fler och fler turer med färjan för att få komma ut till öarna och träna eller tävla Nose Work. I början av 2020 blev vi dessutom uttagna till att få vara sponsorekipage, vilken ära! 2020 har ju varit en flopp rent tävlingsmässigt hittills, men nu verkar vi vara på G och vi är taggade att få komma ut och tävla igen.
 
Vi vill berätta om våran första och fjärde tävling!
 
Vår första tävling var i början av september 2019. Sonny och jag var anmälda till en tävling med liten startgrupp, så det var bara jag och tre till på plats klockan 10 när vår grupp skulle samlas. Dags för banvandring, ett stort utomhusområde, ett litet inomhusområde, en bil med släp för fordonssöket och vanliga bruna pappkartonger i olika storlekar för det avslutande behållarsöket.
 
Nåväl, dags att värma upp. Det blev kaos och vi lyckades inte hitta gömman (numer så kör jag aldrig uppvärmningssök). I det stora utomhussöket lyckades vi efter att ha fått varning om 30 sekunder kvar hitta gömman på något slags hjul. Domaren frågade efteråt om jag hade tänkt på vinden. Vinden? Nej, jag tänkte mer på att hålla mig på benen och komma ihåg ordet markering. På skakiga ben gick vi mot inomhussöket, och även där hittade vi gömman och var nu alltså uppe i 50 poäng. Skulle det gå vägen? Mot fordonssöket, jag hade hoppats på vad som helst utom bil. Men, ändå satte vi fart, kommando nosa och även här fanns en gömma som vi hittade utan problem. Nu var jag så nervös att jag knappt kunde gå vidare till nästa sök. Bara behållare kvar och skulle Sonny förstå att det var sök på gång, eller skulle han tro att det var ett stort födelsedagskalas med kartonger att demolera? Vi går in, börjar kolla av, får intresse och jag vågar säga markering och får - RÄTT! 100 poäng och diplom på vår första tävling. Den dagen var jag stolt som en tupp, vilken hund jag har som trots sin skakiga matte löser alla gömmor helt på egen tass.
 
Efter detta så lyckades vi med några individuella placeringar på några tävlingar, ett till diplom och så hade jag anmält till TSM på Hubbe's i oktober. Jag ska erkänna att jag redan här hade börjat titta på tävlingar i klass 2, för nu skulle vi ju ta vårat sista diplom?
 
Det var alltså igen dags för en TSM i klass ett. Numer tyckte jag väl att jag hade tävlingsvana, inte alls lika nervös utan minglade och tänkte på diplomet jag skulle ha i min hand när vi satt på färjan tillbaka till fastlandet. Dagen började med behållarsök i en smal byggnad. Sonny gick in, kollade, och markerade sedan som han brukade göra då, med en tass på behållaren. Självsäkert säger jag markering, men får FEL. Jaså? Under tiden så har Sonny gått vidare till nästa behållare, och markerar även den lika dant. Han går sedan till nästa och tar den med. Det var inte ens i närheten! Så den gamla farbrorn gör som han gör ibland, han skojar till det och går på fart istället för noggrannhet. Han vet ju mycket väl att vi är ute efter eukalyptus, men kan inte låta bli att busa bland kartongerna. Jaja, vi kan väl få 75 poäng ändå. Mot inomhussöket. Det blir enkelt! Han går in, kollar av, och sedan frysmarkerar han på en tröskel. Det var fel, såklart. Sedan gör vi oss redo för ett utomhussök. Vi letar och letar, men hittar inget. Vad tusan? Det visar sig att gömman sitter under en bänk i perfekt noshöjd med ändå bom. Nåväl. Dagen slutar med ett fordonssök, innan funderade jag på att åka hem och börja om från början med Nose Work men bestämde mig ändå för att köra. Som tur var så hittade vi gömman, till och med så snabbt att det räckte till en första placering!
 
Så kan det gå, hur bra som helst eller helt pannkaka. Vi vill därför dela med oss av våra bästa tävlingstips!
Fundera över vilket upplägg som passar din hund. Uppvärmningssök, inte uppvärmningssök?
På banvandringen, fota och gör upp en plan! Om möjligt så känn hur vinden ligger och planera efter det. Med Sonny kan min tanke t.ex. vara hur vi kan ta oss runt fordonen på smartast sätt, att på kortast väg täcka så stor del av ytan som möjligt. Med Milla kan planen vara att gå in i området och göra vår startrutin mot något föremål eller vägg där jag vet att hon har större chans att tänka NW och gå på jakt än att starta henne helt planlöst på t.ex. en gräsyta där hon kanske får för sig att kissa.
Om du får höra "30 sekunder kvar" så fundera kvickt, finns det något område som ni inte sökt av? Här finns möjlighet att kolla av det. Men, har ni varit överallt men inte hittat? Då är det helt okej att nöja sig där och gå ut från området och belöna ett bra jobb!
Blir det som min kaos-tävling här ovan så deppa inte ihop, det blir så ibland! Fundera på, varför blev det så? Jag köpte en fläkt efter tävlingen och tränade på behållarsök i avlånga utrymmen med fläkt på i ena änden när jag insåg att vid behållare så markerar Sonny ibland på spår av doft som drar med golvet. Vi tränade också lite mer inför tävling istället för att vila, han var lite övertaggad vilket bidrog till felmarkeringen. (Efter denna tävling har vi såklart tävlat mer, och är nu uppflyttade till klass 2 TSM efter några riktigt bra tävlingar)
Viktigast av allt är såklart att ha roligt, glöm inte det! Hundarna gör ingen skillnad på träning eller tävling, och de förtjänar att alltid få känna sig som superhjältar när de söker! Så applådera, hejja och belöna era hundar oavsett resultat på tävlingen och fundera på vad ni ska träna mer på till nästa gång, för visst är det roligt att stå där med ett diplom i handen och en rosett på hunden <3

Tack för att vi fick gästblogga! 

Tusen tack säger vi som är så tacksamma att ha er med på tåget. 
Ta del av ekipagets vardag full med träning & vandring på instagram via @nosework_aussies

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln